En dag i trädgårdens tecken

Vaknar straxt efter kl. 8 och konstaterar att Johnny ligger bredvid mig också. Han är fortfarande sjuk och blir väl hemma veckan ut, antar jag. Jag klär mig och ger mig ut på min morgonpromenad. Det är bara 4 grader varmt ute, så det får bli vantar också. Annars blir det kallat att hålla i stavarna.

Det är helt vindstilla och sjön ligger blank som en spegel. Nu kan man även börja se vitsipporna lite här och där. Då kommer det snart att poppa upp stenmurklor på stigen där jag går. Synd att de är så giftiga. Vi törs inte äta av dem längre efter senaste rönen.

När jag går upp på stigen vid badet, tittar jag upp i granarna runt omkring. Det är fullt med skägglavar på grenarna. Det ska vara ett tecken på att luften är väldigt ren. Lavarna trivs inte annars. Vi får med andra ord känna oss väldigt lyckligt lottade som får förmånen att andas denna rena och fina luft.

Hemma har Johnny tagit sig ur sängen och förberett kaffet. Verkar som att han har blivit bättre med andra ord. Vi äter en stadig grötfrukost med kaffe. Lite senare ringer Ullis och är ledsen för att de alla är sjuka. Stackars Ullis & Marre. De har inte haft det lätt. Först Haileys kolik, sen har de i princip varit sjuka till och från hela tiden. Man undrar när de ska få ett normalt liv igen. Och inget kan man göra heller mer än att bara finnas här.

När jag går förbi gästrummet så riktigt hör jag hur tomat- och paprikaplantorna i fönstret skriker för att få uppmärksamhet. "När ska vi få ny jord och egna krukor då?!" Jo då, idag ska jag ta tag i det. Det är en härlig dag ute, så jag tar med mig plantorna ut i trädgården och sätter mig där för att ge dem nya krukor med ny, närande mylla. Skönt att få det gjort!

Sen blir det en snabb lunch. Johnny orkar bara äta yoghurt och jag tar lite av den färdiga broccolisoppan. Efter det blir det kaffe i solen på altanen. Riktigt nice där i solen. Synd bara att man direkt börjar kolla in hur det ser ut i trädgården. Har inte blivit mycket gjort där den sista tiden. Det har varit så mycket annat som har pockat på uppmärksamhet.

Johnny känner sig risig igen och går och vilar en stund. Då kavlar jag upp ärmarna och börjar röja i trädgården. Först tar jag rätt på alla grenar som ligger kvar under äppelträden sen jag klippte dem. Trodde att de små, söta rådjuren, (läs odjuren), skulle knapra på dessa grenar istället för på fruktknopparna om jag lät dem ligga kvar. Men de verkar föredra de färska knopparna på träden i stället. Morr!

Sen ger jag mig på att rensa bort alla löv från rosrabatten, kryddlandet och under vinrankan. Blir stor skillnad på en gång. Kul! Sen fortsätter jag med att rensa bort torra löv och växtdelar runt dammen, så att den blå scillan kommer fram och kommer till sin fulla rätt.

Tur att jag har långärmat på mig, för jag känner riktigt hur solen steker. Jag hade nog bränt mig om jag hade haft T-shirt. Man får vara lite försiktig med vårsolen. Nu känner jag hur nacke och rygg börjar värka och det är dags att sluta för idag. Jag har ju en förmåga annars att hålla på tills jag är helt slut och får ont i huvudet. Nu tänker jag att jag har ju all tid i hela världen att göra fint i trädgården, så det känns rätt så bra att bryta här för idag.

Dagen till ära gör jag en Campari med apelsinjuice och sätter mig i solen på altanen och njuter av tillvaron. Så himla skönt! Inne ligger Johnny och vilar. Stackars honom! Hoppas att det blir bättre till helgen så att vi kan ta emot Per och Carina, som vi har bjudit hit på Sushi på lördag. Vi får se hur han känner sig i morgon om det blir av eller inte. Skål!