Dags för besök hos Fonus

Jaha, då är den här, dagen när jag ska till Fonus. Känns inte OK, kan jag säga. Jag vet ju att det kommer att gå bra och så, men ångesten klöser i bröstet och jag VILL INTE!

Allt är klart. Frågorna jag har till Fonus, kläderna jag ska ha på mig, minneslappen på vad jag behöver handla. Det enda som inte är klart, är mitt inre. Det känns så himla främmande att behöva ta ställning till vilken kista hans ligga i och hur dödsannonsen ska se ut, mm, mm....

Jag har sovit dåligt i natt, vilket kanske inte är så konstigt. Sen skulle jag ju vara så där jäkla duktig, så att jag skulle prova att bara ta en av nattmedicinerna. Just en bra natt att prova det på! Bra jobbat, Lena!

Mamma och jag kom överens om igår, att mötas utanför Fonus så där tio minuter i ett, så det gäller att jag åker i tid, för att inte bli sen. Känner ändå att jag måste skriva av mig den värsta ångesten, även om jag redan har tagit en Sobril. Kommer att ha med mig Sobril i väskan idag.

Det enda jag ser fram emot idag, är att jag ska hämta Ullis efteråt och att vi ska ha en riktig myskväll tillsammans hemma hos mig ikväll. Hon ska till och med sova kvar.

Vi ska handla tillsammans och vi ska laga mat tillsammans. Sen blir det en riktig tjejfilm. DET ser jag fram emot, så jag får försöka att tänka på det när ångesten försöker krypa fram ur sin slemmiga, mörka håla.