Ny energi

Det gjorde tydligen susen, det där med att skriva av sig en stund i morse, när jag var ledsen. Nu är jag i full fart med att ånga runt Lillsjön med stavarna. Helt underbart väder att vara ute och gå i!

Jag är helt genomsvettig när jag kommer hem, men jag känner att jag har fått ny energi av att vara ute och röra på mig. Fick mig en trevlig pratstund med ett par av mina grannar på gatan, innan jag gick in också. Det har nog också hjälpt till, att höja humöret och därmed också orken.

Så var det det där med målningen då. Hm, ja inte har jag väl någon större lust, heller. Därför hittar jag på tusen saker att göra först, för att liksom fördröja det tråkiga och skrämmande.

Ja, det känns faktiskt fortfarande skrämmande, för att målningen påminner mig så påtagligt om min sista tid med Johnny. Han hade ju till och med målarkläderna på sig, när han gick och ställde sig framför tåget. Inte undra på att jag får ångest, av att bara tänka på målning!

Det är dags att byta sängkläder och jag nöjer mig inte bara med att byta lakan. Jag tar dessutom fram dammsugaren och suger rent under och mellan madrasserna. Sen får överkastet sig en omgång också. Allt för att slippa inse, att det är hög tid att börja måla.

Tvättunnan är full, så jag sorterar tvätten och lägger i en omgång i tvättmaskinen. Nej men, se där! Nu är det ju dags att äta lunch. Vad synd, jag som hade tänkt börja måla, eller inte!

Det blir en snabb tallrik med yoghurt och musli. Sen tar jag tjuren vid hornen och byter om till mina målarkläder. Utan att fundera så mycket över hur det känns, så går jag ut i garaget och tar fram färg och penslar. Ingen ångest, inte än i alla fall.

Jag går en snabb inspektionsrunda, för att se var det behöver bättras på och fyllas i. Petig, som jag är, så hittar jag en hel del att pilla med, men det är nog precis vad jag behöver just nu. Något att avleda tankarna på.

Istället tänker jag på hur lycklig jag är, som har så snälla barn med flickvänner, som har hjälpt mig att avsluta årets målning. Det här lilla som är kvar, känns helt OK för mig att slutföra. Det är ju jag själv, som har sagt att jag kan ta det sen. Jag vet ju hur jag funkar, att jag måste vara där och peta, tills jag är helt nöjd.

Tre timmar senare, så ringer jag till mamma och pratar en stund. När Lillis skjutsade hem mig igår, så lovade jag att hjälpa dem med fönsterputs innan visningen kommande helg. Hur mycket vin drack jag egentligen?! Jag som nyligen har avslutat min egen fönsterputs. Nåja, det känns ju ändå skönt att få hjälpa till och göra dem glada.

När vi har pratat klart, så gör jag iordning två hamburgare. Snabbt och gott! Inser att jag har blivit riktigt dålig på att äta sallad och grönsaker i största allmänhet. Har väl att göra med, att jag inte gärna lagar mat till mig själv. Det känns så tråkigt, när man är själv.

Det är flera fina vänner, som har ringt under dagen, när jag stod med målarfärg upp till hakan. Skulle egentligen slå dem en signal nu, men skriva först, så att själen hinner ifatt också. Sen är det ju seriestart för Robert Gustafssons nya serie ikväll och det måste jag ju bara se. Vi får se vad jag hinner. Inte stressa nu!

Summerat, så har dagen varit bra. Den började ju inget vidare, men när jag väl kom igång, så var det bara att köra på. Det bästa av allt, är att jag har besegrat ångesten inför målningen och faktiskt satt punkt för årets målande. Tjohoo!