Blåsig och rastlös tisdag

Vid halv sjutiden på morgonen, när Simba åker ut, är det fortfarande vindstilla. Det är först när jag vaknar vid halv nio, som jag hör att det är ett fasligt blåsväder utanför. Stackars Simba! När jag öppnar altandörren, står han redan där och formligen pessar sig in, med ett anklagande "MIAOUUU!".

När jag sitter vid frukostbordet, så hör jag en duns från altanen. Det är det ihopfällda parasollet, som har blåst omkull. Jädrans vad det blåser alltså! Det är trots allt ganska varmt ute, så jag bestämmer mig för att ta en rask prommis runt Lillsjön, direkt efter frukosten.

Det är riktigt skönt ute, så jag är glad för att jag trotsade blåsten och kom ut. Jag har haft så ont i nacken och ryggen, de senaste dagarna, så det är skönt att röra på sig, för att försöka mjuka upp de stela musklerna.

Asparnas fina höstfärger gör mig glad och upprymd. Synd bara att jag inte har kameran med mig! Måste försöka att komma ihåg att fota lite mer än vad jag har gjort den sista tiden. Allt krut går åt till att skriva nu och det är väl i och för sig bra. Bilder hinner jag ta sen, tidsnog och när det känns rätt.

Idag har mamma och Lillis sin andra visning av huset i Borsökna. Förhoppningsvis är det också den sista. Jag ringer för att höra om de behöver någon hjälp med att piffa inför visningen, men mamma förklarar att de har tassat på tå sen i söndags, för att inte ställa till det.

Anna och Peter Witt ska komma över på fika i kväll, så jag bakar en "grön sockerkaka", en av mina favoritkakor. De är säkert hungriga också, eftersom de kommer direkt från jobbet, så jag tinar upp några skivor av "fenomenal fillimpa" också.

Fasligt vad sakta tiden går, när man går och väntar på att klockan ska bli fem. Jag har ingen större lust att göra något i trädgården heller, för det blåser ju så förbaskat. Mot husväggen är det nästan lä, så jag tar fram en dyna och sätter mig i solgasset medan kakan står i ugnen.

Rastlös till max! Nu har jag i alla fall en maskin tvätt att gå ut och hänga i det härliga torkvädret. Frågan är bara om tvätten kommer att hänga kvar tills den har torkat, eller om den blåser all världens väg. Måste bara komma ihåg att ta in den sen, när Anna och Peter har åkt hem igen.

Jag har väntat hela dagen på att mäklaren kanske ska höra av sig, men det har han inte. Känner mig lite besviken över det, för nu vill jag ju bara veta hur säljarna tog emot mitt bud. Jag vill ju veta NUU, hur det blir!

Jag sitter länge och bara "blippar" vid datorn. Har egentligen inget att titta på, men jag sitter ändå kvar. Till och med Simba har ledsnat på mig och har gått in och lagt sig i gästrummet i ren protest. Annars brukar han vara gjuten i mitt knä, när jag sitter vid datorn.

Efter många rastlösa vändor vid köksfönstret, så ser jag att Anna och Peter kommer i sin bil. Känner mig som en "riktig pensionär", som väntar på besök. Så fort jag har hört en bil utanför, så har jag varit framme vid fönstret och kikat. Skärpning, Lena!

När vi sätter oss vid köksbordet, så känns det som om tiden har stått stilla i de ca femton år vi inte har haft kontakt. Vi kommer direkt igång med samtalet och det rullar på utan att det blir någon pinsam tystnad. Nu springer tiden iväg, nu när jag inte vill det!

Precis när jag stänger dörren efter Anna och Peter, så ringer Ullis. Jag pratar en stund med henne om morgondagen. Vi ska äta lunch tillsammans, efter att hon har varit hos frissan och fått en ny frisyr. Ska bli kul att se hur det blir. Ullis är så glad och upprymd och då blir jag också glad.

Sen ringer jag till mamma, för att höra hur dagens visning har gått. Det har bara varit runt tio personer idag. Lite skillnad från i söndags, då det var 22 sällskap, ca 60 personer! Vore väl själva den, om det inte skulle bli någon av dessa, som slår till. Det kan ju inte bara har varit nyfikna besökare.

Nu när jag sitter här vid datorn igen, för att blogga, så slår det mig. Tvätten hänger kvar därute i mörkret, dvs om den nu hänger kvar efter dagens stormväder! Ja, ja, det tar jag i morgon. Att gå ut nu, det finns bara inte på kartan!

Skönt att ha något kul att se fram emot i morgon också! Alltså, nu pratar jag inte om tvätten. Givetvis så menar jag lunchen med Ullis. Ser fram emot den!