Vemodig söndag

Efter någon timmes oroligt slumrande, så bestämmer sig Simba för att jag ska gå upp med honom. Underbart! Det är bara att släpa sig ur sängen och följa med honom ut till köket. Han ger sig inte!

Vid sjutiden åker han ut. Nu har han kört hela registret, men är ändå inte nöjd. Jag tänker inte gå upp nu! Efter det, så får jag sova till niotiden.

Idag är det röjning i garaget, som står på min att-göra-lista. Känns ju så där, när jag knappt har sovit en blund. Inget att välja på. Bara att bita i det sura äpplet. Imorgon kommer Henke och Lillis, för att hämta det som ska till tippen, så nu gäller det att börja röja.

Halsen svider och jag är hes som en kråka. Fötterna och hela kroppen värker. Det är gårdagens hoppande och ylande till alla 80-talslåtar, som har satt sina spår. Man är ju inte riktigt tjugo längre. Tur att jag mår bra för övrigt i alla fall. Kunde ju ha varit mycket värre!

Nilla ringer och vi pratar en stund om allt kul vi gjorde i går. Jag ringer även till mamma, för att berätta hur vi hade det. Ullis och Marre törs jag inte ringa till än. Får vänta till lite senare. De sover säkert riktigt länge nu, när de har barnvakt över natten.

Jag kommer igång med röjningen i garaget och högen med saker, som ska till tippen, växer till ett berg. Skönt, men väldigt vemodigt! Känner att mitt humör sjunker drastiskt. Ändå tvingar jag mig själv att köra på en stund till, innan det är dags att göra lunch.

Makaronerna fastnar nästan i min hopsnörda strupe. Gråten kommer nu och stora krokodiltårar rinner utmed kinderna, där jag sitter och tuggar och tuggar. Nej, det här är inte kul, inte alls

Jag hade nog inte räknat med att det skulle kännas så här jobbigt, att gå igenom sakerna i garaget. Det är ju alla minnen som kommer, för varje liten pryl jag tar i. Sen passar jag även på att slänga Johnnys gamla sandaler och gympaskor. Jättejobbigt, men det måste ju lik förbaskat göras!

Efter lunchen, så rycker jag upp mig och börjar att städa lite i trädgården också. Mäklaren kommer ju på tisdag  och ska fotografera huset, inför kommande annonsering. Då måste ju allt se välskött och fint ut. Bara att köra på! Skönt i alla fall, att vara ute i friska luften.

En av de närmsta grannarna är ute på tomten, så jag passar på att berätta, att jag nu ska sätta ut huset till försäljning. Jag vill ju inte att de ska få läsa om det i tidningen. Rösten bär inte riktigt, när jag ska berätta och det blir jättejobbigt. Jag gråter en stund och fortsätter sen att förklara.

De stora asparna på tomten, har fällt mängder av löv, även om de flesta fortfarande sitter kvar. Det är bra terapi att kratta löv och ta i med hela kroppen. Synd bara att jag redan har ont i hela kroppen. Tur att jag ska på massage nästa vecka!

Nu får det räcka med röjning för idag! Sen kan jag ju givetvis inte ta det lugnt, när jag kommer in. När jag sitter i soffan och pratar i telefonen, så ser jag ju att glasluckorna i braskaminen ser förskräckliga ut. Men då så, då vet jag vad jag gör den närmsta timmen då! Ändå blir det inte riktigt bra, men det duger nog till fotograferingen i alla fall. Allt syns ju inte på bild!

Nu när jag har bloggat i fatt, så är klockan redan halv åtta. Inte konstigt att magen knorrar. Får se vad det kan bli till kvällsmat. Har egentligen ingen lust att äta, men jag ska göra det ändå. Sen får jag se, om jag ska försöka att somna utan tabletter idag. Borde ju kunna funka efter den här hektiska och sömnfattiga helgen. Vi får väl se!