lördag 12 november 2011

Egenvård, en bra medicin!

Som jag har berättat om tidigare, så har jag haft det lite jobbigare den sista tiden. Den här dagen är inget undantag. Helt utan förvarning, så börjar tårarna rulla, när jag sitter och äter frukost. Det blir svårt att svälja. Jag saknar dig SÅÅ, Johnny!

Även om jag försöker att fylla mitt nya, ensamma liv, med så mycket kul och positiva saker som möjligt, så går det inte att komma ifrån att jag känner mig förbaskat liten och ensam utan Johnny. Vi hade ju liksom vuxit ihop och hittat ett så fint sätt att leva tillsammans på.

Jag ger efter och låter alla känslorna komma ut. Det blir bara värre om man försöker att stänga inne gråten. Ändå känns det som att jag har gråtit för flera årtionden framåt.

När jag har dukat undan frukosten och torkat tårarna, så ringer jag till mamma och pratar en stund. Vi pratar lite om kommande resa och jag får lite annat att tänka på.

Jag går fram och tillbaka i huset och suckar. Varför känns allting så förbaskat tråkigt och meningslöst?! Nej, nu gäller det att jag försöker hitta på något, som gör mig på bättre humör. Hm, lite egenvård kanske? Passar perfekt, för idag har jag verkligen tid att ta hand om mig själv lite.

Första delen i egenvården blir att färga ögonbryn och ögonfransar. Sen plocka och frisera till ögonbrynen noga. Såja, nu kan man ju känna sig fräsch, även utan mascara på badstranden. Känns redan bättre!

Sen är det dags att göra något åt vinterpälsen på benen. Tror banne mig inte att jag har epilerat benen sen i somras. Vad ska jag göra det för?! Nu kan jag hitta en anledning i kommande vecka i solen. Ingen ska behöva fundera om jag har glömt att ta av mig Helly Hansen!

Just när jag sitter där i badrummet och epilerar som bäst, så ringer det på dörren. Shit, jag har ju bara trosor och tröja på mig. Vem sjutton kan det vara? Borde ju vara någon jag känner i alla fall, så jag öppnar försiktigt dörren och sticker bara ut huvudet.

"-Hej, är det här det är loppis?" En, för mig helt okänd, kille står på farstubron och ser förhoppningsfull ut. "-Öh nej, den är i morgon, men om du väntar ett tag, så kommer jag ut i garaget." Han har med sig två tjejer, som står och väntar vid bilen på garageuppfarten.

Snabbt som ögat, ser jag till att få på mig ett par byxor. Sen går jag ut och öppnar upp garagedörrarna. Det visar sig att det är en gammal granne till Marre. Jag visar dem runt bland alla saker och de hittar lite av varje. Sen tipsar jag även om Fridas loppis i församlingshemmet.

Snart sitter jag åter på badrumsgolvet och "tofsrycker" mina ben. Känner mig gladare nu, när jag fick oväntat besök och fick lätta lite på mitt flyttlass. Hoppas att det kommer riktigt mycket folk i morgon också!

Ute är det dimmigt och temperaturen ligger nära noll. Helt plötsligt, så får jag en vansinnigt stark lust att ge mig ut och springa. Öh, jaha, men då är det väl bara att göra det då!

Det är gränsfall på för kallt att springa i löpartajts, men jag blir ju varm av att springa, så då är det väl bara att öka tempot lite då. Jag kan riktigt känna hur den dåliga energin lämnar min kropp, steg för steg. Det går dessutom riktigt bra, så jag ökar tempot en smula till.

När jag kommer hem, känner jag mig supernöjd. Det sägs ju att kondition är en färskvara, men det här gick ju som en dans, utan att jag fick svårt att andas. Kan ju i och för sig ha något att göra med att jag har tappat några kilo i vikt också.

Trots att jag har blivit svettig av löpningen, så känner jag mig genomkulen i hela kroppen. Vad kan vara bättre då, än en varm glögg. Ska nog dessutom se till att få fart på braskaminen sen. Borde ju vara bra med fotbad också. Då kan jag ju även passa på att göra lite pedikyr, så att jag törs visa mina fötter i sandaler.

Från att ha varit djupt nedstämd i morse, så känner jag nu livskraften så sakteliga återvända. Det är nog ingen dum ide, det där med att ta hand lite om sig själv ibland. Måste bli bättre på det!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar