Inser att jag har missat att skriva om onsdagen den här veckan. Kan lätt bli så, när man är lite avtrubbad av medicinerna. Här kommer i alla fall en kort resumé av onsdagen.
Vaknar och känner mig, för en gångs skull, riktigt utvilad, till och med lite glad och förväntansfull. Tänk vilken skillnad lite medicin kan göra. Inser att jag kanske ska fortsätta med den ett tag till, innan jag gör ett nytt försök att klara mig utan. Behöver ju inte var så där duktig!
Idag har jag massor att ta tag i. Jag börjar med att gå ner till båtbryggan och fotografera kanoten. Den ska säljas med alla tillbehör på loppisen och jag kan ju inte gärna släpa upp den till garaget. På så vis, så får jag ju en lite promenad också.
Sen är det alla grejerna, som mamma och jag släpade ner från vinden igår, som ska ställas i ordning och prissättas. Så där ja, nu börjar det att likna något. Nu väntar jag bara på att Henke och Johanna ska komma ut och hjälpa till med resten.
Henke börjar med att montera ner min gamla dator, som han ska få. Sen flyttar han Johnnys dator till mitt skrivbord. På så vis blir databordet, som jag ska sälja på loppisen, flyttbart.
Vi går ut i garaget och fortsätter att gå igenom det som finns på vinden. Henke blir som barn på nytt, när han hittar några lådor med sina gamla leksaker. Jag och Johanna tittar på varandra och ler, när Henke kvittrar förtjust över varje liten pryl.
Nu har alla gamla leksaker försetts med prislappar och jag misstänker att de kommer att göra både en och annan liten kille glad på lördag. Vi fortsätter med verktygen och Henke hjälper mig att sätta vettiga priser. Så där ja, då har vi gjort klart allt, så långt det går.
Det är kallt i garaget, så nu går vi in för att titta på kläderna efter Johnny. Henke provar några skjortor och en kavaj. Perfekt! Det är lite värre med byxorna. Henke är ju lite större än vad Johnny var. Nu känns det trots allt lite bättre, att veta att lite av kläderna hamnar hos Henke.
Vid köksbordet, så frågar Henke och Johanna om jag redan har bokat flyttbil. Johannas pappa har sagt att han kan ställa upp som chaufför och även fixa en större lastbil, så att allt ryms i ett enda lass. Super!
Lillis har ju lovat att ordna med flyttbil sen, men nu när jag blir erbjuden en större lastbil med chaufför och allt, så är jag inte sen att tacka ja. Tänk vad fint det är, när det dyker upp hjälp, helt oväntat. Tack, Jouni!
Johanna är helt slut efter några hektiska lägerdagar med kyrkan, så hon ser nöjd ut när det är dags att åka hem. Jag kramar om henne och Henke och tackar för hjälpen.
Nu är det dags för sängen och "Bonde söker fru".
0 kommentarer:
Skicka en kommentar