torsdag 29 december 2011

Dagen efter vinprovningen

Jag rävsover fram till tio. Helt klart, så sover man inte bra med alkohol i kroppen och igår blev det lite mycket av den varan. Vi hade jättetrevligt och det är helt klart värt att vara lite seg idag. Hela kroppen skriker av träningsvärken från gårdagens joggingtur.

Det är inget vidare väder ute, så jag slår genast bort tanken på att komma ut. Regnet piskar mot fönsterrutorna och jag är glad över att jag inte har tvättat fönstren. Sen är det något jag bara måste ta tag i snart. Det är skillnad att bo i stan, när det gäller damm i luften.

När jag har gjort mig i ordning och dragit upp alla rullgardinerna, så är klockan redan en bit över tolv. Vad gör det?! Bara skönt att ta det lite lugnt. Jag ringer mamma och hör om hon vill komma över. Vi bestämmer att hon ska ringa när hon är på G.

Efter en lunch, bestående av en bit paj från gårdagens kalas, så bestämmer jag mig för att ta en tupplur på soffan under pläden. Skönt att riktigt få mula in sig i fuskpälspläden. Skulle tro att jag kommer att slockna inom fem minuter.

Tror gör man i kyrkan, för mamma ringer och jag får bråttom att krångla mig ur pläden, för att hinna fram till telefonen och svara. "-Jodå, det är bara att komma över. Jag vill ju så gärna se din nya klänning och sen kan jag färga dina ögonbryn."

Jag kryper tillbaka under pläden, för att vakna till lite innan mamma kommer. Nästan så att jag somnar, men jag tar mig upp och försöker att piggna till. Kan ju inte erkänna att jag är seg pga gårdagen.

Mamma skrattar högt, när hon kliver in i hallen. Hon gick fel och har varit på 7:an och ringt på dörren. Ja ja, det är ju mörkt ute, så det kan väl hända den bästa, eller hur?

Mamma plockar fram sin nyinköpta klänning från Sisters och ber mig att prova. "-Vadå, ska jag?!" Mamma vill inte klämma in sig i den figursydda blåsan, för att hennes mage, som hon säger, "står i fyra hörn". Vad gör då min, efter gårdagens frosserier?!

Jag ålar mig, trots allt, in i hennes klänning och konstaterar att den sitter som ett ormskinn på mig och då inte i positiv bemärkelse. Mamma hjälper mig att komma ur den tajta tingesten och jag mår lite lätt illa.

När jag ändå är avklädd, så tar vi fram min nya klänning och den fina lila, som jag får låna av Lena Forsman. Mamma blir glatt överraskad av båda klänningarna och vi funderar hur det skulle se ut med mammas svandunsbolero till min gröna. Blir nog superfint!

Efter mannekänguppvisningen, så sätter vi oss i soffan och går loss på skumtomtarna, som är kvar från gårdagens kalas. Blää! Varför går det inte att behärska sig?! Tur att mamma är likadan, för då tar de slut fortare.

Jag hjälper mamma att färga ögonbrynen, så att hon blir lite fin till nyår. Det går ju så fort, men gör ändå så stor skillnad.

Mamma tackar för sig och åker vidare. Gäller att hinna med att köpa bubbeldrickat till nyår, innan det blir alltför kaosartat på Bolaget.

När lugnet åter har lagt sig hemma, så passar jag på att ringa till Ullis. Givetvis, så håller de på att lägga Hailey, så jag ringer med lite dålig tajming. Ullis ber att få ringa upp.

Vi sitter och gäspar varandra i örat under hela samtalet. Ändå är det skönt att höra, att de mår bra. Det är så mycket värt, det där med att man kan höras av lite varje dag. Man behöver inte prata i timmar, bara konstatera att alla mår bra.

Nu tror jag att jag ger upp för idag. Tycker ändå att jag har varit tapper, med tanke på att jag var vaken till runt halv tre i natt. Vi får se om John Blund kommer till mig nu.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar