Kanondag

Ytterligare en kanondag man vaknar till. Få se nu, idag är det lunch med bästa pendlartjejerna hemma hos Karin i Borsökna. Kul, då har jag det att se fram emot. Undrar vad jag kan hinna med innan dess, när jag vaknar redan före åtta?

Jag får inte speciellt mycket uträttat, men jag har en skön morgon i lugn och ro. Precis vad jag behöver! Jag hinner plocka ur diskmaskinen och vika undan den rena tvätten på torkställningen. Lite lagom att pyssla med, när man känner sig lite lätt uppstressad.

När jag tar min morgondusch, så känner jag att magen kanske tar lite för stor plats. Skit samma vad Bosse säger, men jag måste bara göra något åt saken, bara så att jag trivs själv också. Därför bestämmer jag mig ganska snart för, att jag ska jogga fram och tillbaka till Karin.

För att jag inte ska frestas av att stanna till under joggingen, så tar jag stora vägen till Borsökna. Då känns det ju lite extra dumt att stanna till och vila. Perfekt!

Det går riktigt bra att jobba hela vägen fram till Karin. Sen att jag svettas som en gris, det är något jag får bjuda på. Jag hinner svalna av, lagom tills Eva-Lena och Maria dyker upp. Kramarna blir lite på avstånd, annars är allt som det brukar.

Vi får en riktigt god lunch med jasminris och färsbullar i tomatsås. Måste jag bara göra till Bosse någon annan dag. Vi pratar och skrattar och försöker komma ifatt tiden, som har passerat. Inga problem, när man inte har några som helst startsträckor!

Så var det det där med att jogga tillbaka sen då. Både Maria och Eva-Lena har redan åkt tillbaka, men jag känner att jag behöver en stund till att smälta maten, innan jag kan jogga tillbaka. Tänkte nog inte så noga på tillbakavägen, när jag tog för mig av mer mat och åt av den goda glassen med hallonmix och kolasås i kvadrat.

Hur som helst, så går joggingturen bra även hem. Det är ju lite mer av utförsbacke hem då, så det underlättar väl en hel del. Sen steker solen min arma skalle helt skoningslöst, men det är smällar man får ta om man vill råda bot på sladdrig mage.

Hemma igen, så inser jag att det är ca två timmar innan kvällens husmöte. Jag utnyttjar tiden till att dammsuga hela lägenheten. Dammråttorna under sängen tänkte anfalla i morse, så jag tycker att det är dags att ta tag i saken nu.

Nyduschad och fräsch kliver jag ut på baksidan, för att delta i kvällens husmöte. Vi ska bestämma hur vi ska ta hand om typ gräsklippning av gemensamma ytor och så under sommaren. Det blir ett hemskt möte med både gräl och gråt. Vad fasen är det frågan om?!

I slutet av mötet ringer Bosse och berättar att han är på väg ut för att ta en öl med sin arbetskamrat. De har haft en riktig skitdag, så de behöver verkligen bara att få coola ner en stund. Direkt kopplar jag det till att jag faktiskt också behöver ett glas rött, efter dagens skitmöte.

Väl inne igen, efter att ha hällt upp mig ett glas rött, så ringer jag Bosse. Vi pratar länge och intensivt om allt som har hänt oss under dagen. Fan vad jag längtar! Bosse säger samma sak. Ändå tror jag att det är bra att vi faktiskt får längta också.

Just som jag sitter med mitt vin och mitt enmans-Spotifyparty, så ringer Carina från Skogstorp. Kul, det är längesedan vi har pratat. Efter en lång stund av komma-ifatt-snack, så kommer vi fram till att vi kanske ska ses på lördag, för en grillkväll. Kul, dvs om det nu blir så.

Inser nu, att jag nog inte ska dricka mer vin. Imorgon väntrar Dolcan i stallet. Ska bli riktigt nice! Känns alltför längesedan jag var där nu. Kommer att bli en förmiddag med mycket av gnugga mule!