Det gjorde det också. Trafiken på ringleden genom München går inte fortare än 60km/h, så det kändes tryggt och bra. Innan vi hade hittat till gatan där vi skulle parkera, så blev det lite trångt bland alla personbilar, som stod parkerade på båda sidor efter gatan. Vi hade tur och knep den sista stora platsen.
Klockan var bara vid tvåtiden, så Bosse plockade ner cyklarna och så trampade vi iväg till de mer centrala delarna. Där hittade vi raskt fram till Hofbräuhaus, som alla andra turister....
Ljudnivån och värmen därinne var nästintill olidlig, även om stämningen var på topp. Vi hade turen att hitta två lediga platser utomhus och då kändes allt genast lite bättre. När sedan en kypare tog vår beställning nästan direkt, så kunde det ju knappast bli bättre. Men det blev ännu bättre när vi fick in varsin öl....
När vi sedan fick in varsin "shweinhachse mit knödel und sauerkraut, blev Bosse så här glad, eller så kanske det var huggtänderna som höll på att växa ut. Svårt att säga vilket....
Det kom ett gäng med tio amerikanska turister, som hade svårt att hitta ett tillräckligt stort bord för sällskapet. Eftersom jag och Bosse satt vid ett sådant bord, så erbjöd vi dem vårat bord och sa att vi kunde ta två andra platser vid ett annat bord. De blev så glada och tacksamma att de undrade om de kunde få bjuda på nästa omgång öl och det fick de.
Våra magar var rätt så stinna efter all öl och mat, när vi tog oss genom de stimmiga lokalerna för att komma ut i friska luften igen. Det fick bli en liten promenad i sakta mak genom stan för att få bukt med våra "surkålsmagar".
På väg hem hittade vi stället där Bosse blev stoppad av en polis för ca. sex år sedan. Vi cyklade då hem efter ett besök på just Hofbräuhaus. Mörkret hade lagt sig och Bosse hade inget framlyse på sin cykel. Det kostade honom 20 EUR, som han hade fått av sin mamma som en "bra-i-ha-peng", innan vi åkte hemifrån. Den här gången gick det fint....
Vi somnade tidigt i husbilen efter allt frossande.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar