Torsdag med besök av Thomas

Trodde att gårdagen skulle bli en tung dag, efter allt skoj i Stockholm med gamla kollegorna. Tvärt om, så känner jag mig glad och fylld av energi  när jag vaknar och har ätit frukost. Tänk vad lite gott sällskap och skratt kan göra!

För att ta vara på den energin, så börjar jag med att uppdatera den budgetfil, som Johnny hade gjort för att hålla koll på våra utgifter och inkomster. Det tog mig en halv dag, bara att komma på hur han hade byggt upp alla formler i Excel, men nu går det som en dans att uppdatera.

Ser bra ut, när jag har fyllt i alla nuffrorna. Jag håller mig inom ramarna, för att inte behöva jobba igen. Sen kommer jag absolut att vilja komma ut och jobba igen, i alla fall några timmar i veckan, med något lagom avancerat, bara för att få det där sociala umgänget, som ett arbete ger.

En sak är i alla fall säker, jag kommer aldrig att börja pendla till Stockholm igen, eller hoppa på något så ansvarsfullt jobb, som jag hade tidigare. Jag har lovat mig själv att försöka att se till att må så bra som möjligt nu. Det är inte värt att lägga ner den energin på ett svårt eller avancerat arbete.

När jag är klar med finanserna, så tar jag tag i det där med att rensa bland alla pärmar och papper. Känns tungt! Jag får ta paus lite till och ifrån, när ångesten kommer krypande, men jag klarar ändå av det. Seger!

Dagens höjdpunkt är att Thomas Wikman ska komma förbi och hämta cykeln, som han köpte av mig på loppisen. Thomas är gift med min fina vän, Karin Harich, och är lika go, han med.

Det känns bra att just han köpte Johnnys cykel. Tror dessutom att Johnny skulle ha velat det. Thomas är nämligen väldigt noga med sina saker, precis som Johnny var.

Klockan hinner bli närmare sju, innan Thomas dyker upp. Han ger mig en varm kram och jag bjuder in honom på kaffe. Dessvärre har jag totalt missat att tänka på fikabröd, men Thomas säger att det bara är bra. Däremot, så lyckas jag truga på honom en glass.

Samtalet flyter på och vi pratar om det trista som har hänt. Thomas lyssnar uppmärksamt och försöker att leva sig in i hur jag känner. Thomas är så ledsen för min skull. Han vet hur tajta jag och Johnny var och han försöker att förstå hur det skulle kännas om han skulle hamna i samma situation. Hans ögon blänker av medkänsla.

Helt plötsligt börjar klockan närma sig åtta. Idag är det final i Robinson och det har jag redan förklarat för Thomas, så han vet när det är dags att bryta upp. Jag följer med honom ut och vinkar av honom och Johnnys cykel.

Känns som sagt bra, att det blev Thomas, som köpte den, även om det känns tungt att se ytterligare en del av Johnny försvinna ut ur mitt liv.

Trevlig torsdag

Idag har jag mycket att göra och det är bara kul saker, så det känns bra när jag kliver upp ur sängen. Det blir ingen morgonrunda idag. Dels så tror jag att min kropp behöver återhämta sig efter alla toktäningspass den senaste tiden, dels så måste jag sätta fart för att hinna hem till Karin Harich till klockan elva.

Karin och jag har jobbat tillsammans i Hållsta och även ett tag på Swedbank. Hon är en väldigt glad och härlig människa. Man får liksom en energiboost varje gång man träffar henne. Jag har varit på väg att hälsa på Karin så många gånger tidigare, men aldrig riktigt kommit mig för. Vi har trots allt hållit kontakten under åren via bl a Facebook....

Karin är gift med Thomas Wikman, som har varit min chef under några år när jag jobbade i Hållsta. Vi hade många givande samtal om livet i stort och smått och stöttade varandra i svåra situationer. Jag delade med mig av mina erfarenheter från min skilsmässa när Thomas lämnade sitt tidigare äktenskap. Med andra ord så är även Thomas en god vän, inte bara en fd chef....

Jag tar vägen förbi Fröslunda Tobak för att köpa en blomma till Karin och Thomas. Det är ju trots allt första gången jag kommer till deras hus i Borsökna och då kan det ju kännas bra att ha en blomma med sig i alla fall. Jag har en ide om att jag ska köpa solrosor, men det finns inga där. Däremot så finns det gul gerbera som ser exakt ut som solrosor, så det får bli tre sådana i en fin, liten bukett....

Jag hittar rätt redan vid första försöket till Karins och Thomas hus och parkerar bilen på gatan utanför. Thomas står och påtar i garaget och jag ser Karin genom fönstret. Det blir givetvis två bamsekramar när jag kliver in. Vilket hus de har! Så himla fint! Full nockhöjd i taket, stora öppna ytor, vackra marmorgolv, mm, mm..... Synd att jag inte tog några kort!

Karin och jag har så mycket att prata om. Thomas åker iväg och handlar så att vi kan prata bara vi två. Det känns att det har gått många år sedan vi riktigt pratade, för orden bara sprutar ur oss och tiden bara skenar iväg. Vi konstaterar båda två att vi har väldigt mycket att ge varandra och att vi bara måste träffas igen. Hoppas verkligen att det blir av bara. Jag är ju inte så bra på det där med att hålla kontakten med gamla vänner.

När jag åker från Karin och Thomas, så tar jag vägen över stan för att handla det vi behöver i matväg. Dessutom behöver jag in på bolaget för att handla en flaska bubbel till Per och Carina, som vi är bortbjudna till ikväll. När jag vänder hemåt igen, så tar jag vägen förbi Fröslunda Tobak och köper en likadan bukett med gerbera till även Per och Carina. Den var ju så himla fin!

Vilken lyx! Vi blir upphämtade hemma av Per, som hänger upp våra cyklar bak på bilen och kör oss till Skogstorp. Då har vi bara hemfärden att tänka på. Jag packar med regnjacka, eftersom vi har sett att prognosen för i natt inte ser så lovande ut.

Det blir kräftor, räkor i kräftlag och ädelostpaj. Allt är lika pyssligt och fint ordnat som vanligt hemma hos Per och Carina. Vi parkerar oss på deras trevliga altan under tak och går loss på det goda....

Medhavd kofta och jacka åker snart på, då det drar ihop sig till oväder. Vi vill trots allt sitta kvar och mysa under taket på altanen och Per fyrar på infravärme både högt och lågt. Så här glada och nöjda ser värdparet ut när vi har ätit klart....

Efter maten går vi ner i deras gillestuga och kör lite Xbox Kinekt, till deras dotter, Agnes stora förtjusning. Hon ligger till slut på golvet och bara vrider sig av skratt. Tror inte att vi är så bra på det där med Xbox Kinekt, men det bjuder vi på.

När vi sätter oss på altanen igen och mörkret börjar sänka sig över Skogstorp, ser vi blixtar som lyser upp himlen och hör avlägset muller. Hmm, bådar inte gott inför vår hemfärd på cykel. Åskan kommer närmare och närmare och snart är den precis över oss och det är då bara att avvakta tills det värsta har gått över innan vi kan trampa hemåt.

Klockan hinner bli en bra bit efter ett innan vi inser att regnet nog inte kommer att avta. Det är bara att svida om till regnställ och cykelhjälm och vända kosan hemåt. Känns ju sådär, men vi är ju snart hemma så det är bara att gilla läget. Vi lovar Per och Carina att messa när vi har kommit hem ordentligt.

Så här kul ser jag ut när vi kommer hem efter tolv kilometer i ösregn....

Sömnen blir inte så långvarig som vi önskar, då det brakar loss ett praktfullt åskväder under de tidiga morgontimmarna. Blixtarna och smällarna avlöser varandra och regnet bara vräker ner. Man känner sig lite liten där man ligger. Det bara fräser i klockradion och Johnny springer runt och drar ur kontakterna till datorer och TV.

Idag har vi egentligen tänkt att börja tvätta fasaden på huset, men jag tror att det får vänta tills i morgon. Vi är supertrötta och sega efter en trevlig kväll hos Per och Carina och sen ska Ullis, Marre och lilla Hailey komma ut på fika på eftermiddagen. Känns som att vi har lite annat att göra idag än att tvätta hus.