Lunchbesök

Idag får jag tre härliga tjejer på lunch. Det är Eva-Lena och Maria, två av mina fd pendlar- och arbetskamrater och Karin Harich. I kylen står grytbitar och bacon, som väntar på att bli en rykande varm paprikagryta.

Städa gjorde jag igår, så det är redan klart. Tycker att jag har oerhört mycket tid på mig, så jag tar det lugnt efter frukosten och hamnar vid datorn. Självklart sitter jag alldeles för länge och det blir stressigt på slutet. Varför blir jag inte förvånad?!

I solljuset, så upptäcker jag små söta kattspår på vardagsrumsgolvet. De slutar i min säng, i en kladdig fläck på mitt underlakan. Mindre sött då! Det är Simba, som har klivit i sin egen kiss i kattlådan. Fräscht! Fort fram med en trasa och i alla fall få bort spåren på golvet. Sängen får jag ta hand om senare.

Eva-Lena meddelar, att hon tyvärr inte kan komma ifrån. Det har kört ihop sig med jobbet. Synd, för det är ju alltid roligast, om alla kan komma. Men, men, det är inte så långt till nästa träff.

Karin är först hit. Hon har gått hela vägen från Borsökna och kliver in, söt som en sockertopp, i toppluva och vantar. Det tar inte lång stund, innan Maria plingar på. Hon har med sig en liten flyttpresent från henne och Eva-Lena....

Först, så tror jag att det är en burk med honung, men det är ett doftljus, "Sun & Sand", jo det passar mig precis. Sen ett litet gulligt kort med en kattunge. Jo då, visst känner de mig! Tack, tjejer! ...men visst ser det ut som honung?!

Som ni ser i bakgrunden, så har jag inte städat bort julen ännu. Det brukar vara tradition, att vi firar Ullis födelsedag först. Nu är ju Ullis vuxen och bor inte hemma längre, men i morgon ska vi faktiskt fira henne här hemma.

Vi äter, pratar och fikar. Känns som att tiden inte riktigt räcker till. När Maria ger sig av, för att återgå till jobbet, som väntar, så känns det som att vi inte har hunnit att prata om allt. Karin och jag är ju bortskämda med att ha all tid i världen, så det känns riktigt tråkigt, när Maria är tvungen att åka hem.

Jag ringer mamma och berättar om vår lunch. Vi har bestämt att vi ska göra sällskap till deras nya lägenhet på eftermiddagen, men nu säger mamma att de inte har hunnit få upp tapeten och då faller ju hela idéen. Det var ju tapeten vi var nyfikna på.

Sen ringer jag Ullis och hör hur det är. Hailey är frisk igen, men Ullis mår inget vidare. Hoppas att det löser sig tills i morgon, då vi ska fira hennes födelsedag! Min stackars lilla stumpa!

Under lunchen med tjejerna, så pratade vi bl a om, att jag har tänkt att börja arbeta lite smått igen. Några timmar i veckan bara, för att komma ut bland folk och få det där sociala. Karin tipsar mig om namn på kassachefen på Ica Supermarket.

Nu tar jag på mig tuppkammen och går raka vägen till Ica Supermarket och frågar efter kassachefen. Hon är inte där just nu, så jag ber att få prata med någon annan i stället. Jag får träffa biträdande butikschef, Stefan och får veta att de just har anställt två tjejer i januari, men att de redan nu kan se behovet av fler till sommaren.

Stefan frågar om jag har någon ansökan med mig, som jag kan lämna. "-Nej, inte med mig, men jag kan fixa! " "-Toppen, men nu kommer jag att vara ledig nästa vecka, så kom tillbaka om ett par veckor, så ska vi se vad som går att göra."

Ni som känner mig, förstår ju att jag galopperar hem och skriver ihop en ansökan på två röda och galopperar tillbaka till Stefan och lämnar in min ansökan. Jiiihaa! Äntligen har jag fått tummen ur! Inte för att jag längtar efter att börja jobba precis, men för att jag vet att jag behöver det, rent socialt.

Nu har jag mailat min ansökan till Ullis, för att få ett ärligt omdöme. Jag ställde frågan i mailet till Ullis, "Skulle du anställa mig?", och väntar nu på att få min dom. Ullis är alltid SÅÅ ärlig och det är jättebra.

Trevlig helg, gott folk!