Lagom är bäst!

Kliver ur duschen och upptäcker förskräckt att jag har missat några ställen på ryggen med solskyddskrämen. En ilsket röd rand längs med bikiniöverdelen vittnar om det. Nåja, det gör ju inte ont i alla fall, i alla fall inte än. Har suttit och rensat ogräs i princip hela dagen, så jag kan nog vara glad att jag ändå kommer så pass lindrigt undan.

Idag har det varit otroligt varmt. Tur att det har fläktat ordentligt i alla fall. Kan det vara drygt en vecka sen som vi gick omkring och huttrade och svor över det kalla, blåsiga vädret? Nu är det nästan åt andra hållet i stället. Det är så varmt att man knappt vet vart man ska ta vägen. Kan det aldrig bli lite lagom av allting?!

SMHI varnar för att det kan dra in kraftiga åskoväder från Tyskland över landet de närmsta dagarna. Skulle ju vara skönt med lite åska nu, men det kan ju vara lite lagom så där, om man nu kan önska sig något av vädret. Finns inget mysigare än ett häftigt åskregn och lite muller på avstånd och man sitter under altantaket, tittar på blixtarna och räknar hur långt bort ovädret är.

Gräsmattan prasslar när man går på den nu, så den skulle nog uppskatta att det kom lite regn också. Ska vi sedan kunna njuta av svampplockning framåt sensommaren, så vill det nog till att det snart kommer några rejäla regnskurar. Vi får se om de har spått rätt den här gången, SMHI.

Spartips Nr. 5

I många familjer är bilen eller bilarna en stor utgift. I många fall beror det främst på att det finns ett dyrt lån i botten för att finansiera bilinköpet. Inte mycket att säga om det egentligen för alla kan ju inte köpa kontant, men det bästa är ju ändå att alltid spara till det man vill köpa i stället för att ta lån.

Som jag har nämnt i tidigare inlägg, så är det för mig helt otänkbart att ha mer än en bil. Nu vet jag att det är många som absolut inte klarar sig utan fler bilar i familjen, men det finns också lika många som har mer än en bil av ren bekvämlighet eller annan orsak. Det blir i alla fall en mycket stor extra utgift om man väljer att ha mer än en bil.

Vi kör Skoda sedan många år tillbaka. Det finns många som aldrig skulle sätta sig i en Skoda, men jag tycker att man får väldigt mycket bil för pengarna och den är också problemfri och bensinsnål. Dessutom har jag alltid haft den uppfattningen att bilen är ett fortskaffningsmedel, inget man visar sin sociala status med. Visst, jag tycker också att det kan vara kul att köra en häftig bil, men jag tycker också att man kan ha bättre användning för dessa pengar.

Sen det där med motorstorlek. Jag blir så himla trött på alla som ska rättfärdiga en fläskig motor med att "Det är ju bra när man måste göra snabba omkörningar". Men alltså, hur bråttom har vi egentligen?! Återigen så tycker jag att man kan ha roligare för dessa pengar.

Sen tror jag också att det ligger en hel del ekonomi i att ha så pass ny bil som möjligt. Somliga säger att det inte är ekonomiskt att köpa en helt ny bil, men man kan ju i alla fall försöka att köpa en skapligt ny bil för att slippa alla dyra reparationer som annars kommer på en gammal bil. Idag är det ju dessutom nästan helt omöjligt att meka själv och då finns det ju inte så mycket pengar att spara in på det.

Måste man då ta bilen överallt? Nej, det är också ett sätt att spara pengar på. Ta cykeln eller gå istället! Som ett exempel så ser jag dagligen folk som tar bilen bort till badet eller till grannen två gator bort, fast det egentligen skulle gå mycket snabbare och vara mycket skönare att ta cykeln eller att gå.

Nej, satsa på att spara till en hyfsat ny bil och försök att samåka i möjligaste mån för att på så vis klara er med en bil! Åk inte bil när du i själva verket skulle må mycket bättre av att cykla eller gå!

Premiärtur med båten

Inte ett moln på himlen och redan över 20 grader på morgonen. Kan ju bara betyda en sak - idag ska vi ta premiärturen med vår lilla utombordare. Vi har lagt i båten redan för flera veckor sedan, men motorn står kvar i garaget och väntar på att få komma ut.

För säkerhets skull åker Johnny in till macken i Hållsta och fyller på bensindunken. Skulle ju inte vara så lyckat om vi åker hela vägen bort till Sandvik och sen får ro hem. Medan Johnny är iväg så fixar jag picnic-korgen.

Ullis ringer och undrar vad vi ska göra idag och jag berättar att vi ska ut med båten. Jag hör bara en stor suck, så jag förstår direkt att de hade tänk att låna båten, men det får de göra en annan dag för idag är det vår premiärdag.

Det hinner bli lite blåsigt innan vi kommer iväg och det blir en guppig färd mot Sandvik. Egentligen hade vi tänkt att åka lite längre bort mot Svalboviken för att hitta en av favorithällarna att sola och bara från, men vi nöjer oss med ångbåtsbryggan i Sandvik.

Sandviks Hage är en populär rastplats på Sörmlandsleden och vid grillplatsen finns det redan flera familjer som sitter och rastar. Det är dessutom två par som tältar där. Vi gör fast båten i bryggan och slår upp våra "Brasse-stolar" längst ut på ångbåtsbryggan. Perfekt!

I kylväskan har vi med oss lunch, som består av rökt lax och potatissallad från igår och en grönsallad. Till det varsin kall öl. Smakar gudomligt! Runtomkring oss kvittrar svalorna glatt och leker i blåsten. Inne mot land guppar ett gäng Kanadagäss med sina små dunbollar till ungar.

Tur att vi har tagit med oss solskydd för nu svider det i skinnet. Blåsten gör att man inte känner att det tar. Gäller att ta det lite försiktigt så att man inte bränner sig. Kanske dags för ett dopp? Törs man? Johnny går fram till stället där bryggan har kollapsat av vinterns istäcke och känner med tårna i det kalla vattnet.

Kallt var det....

Men det är väl bara att kasta sig i....

Den kollapsade bryggan blir perfekt som ramp att ta sig upp på sen....

Så här glad är man när man har premiärbadat....

Själv kommer jag inte i förrän lite senare. Det var kallt, men ändå riktigt skönt. Det var nog många år sen som jag badade så här pass tidigt i juni. Kommer förhoppningsvis att bli många dopp i sommar.

Framåt tre-tiden så börjar det kännas som att vi har fått nog av den starka solen, så vi packar ihop våra stolar och åker hemåt. Ska bli underbart att kunna utnyttja alla fina dagar under sommaren nu när vi är lediga. Förut när man jobbade så var det ju inte många fina dagar som man kunde utnyttja båten, men nu så....

Ålder - bara en siffra?!

När jag och Johnny träffades så var jag på väg ur ett äktenskap med en sju år äldre man, som jag har fått mina två barn med. Då tyckte jag att det var ett stort hopp i ålder på partner, eftersom Johnny är fyra år yngre än mig. Lite skämtsamt kan man säga att jag bytte upp mig elva år.

Nu, så här i efterhand känns det bara bra. När jag var gift med barnens pappa, så började man fundera på vad som var fel när jag började träffa barn till våra vänner när jag gick ut på krogen. Elaka tungor kan ju också säga att det var mig det var fel på. Anyway, it takes two to tango.

När jag läser på Aftonbladet om 57-åriga Ellen Barkin, som har träffat en 31 år yngre pojkvän, så ligger jag i lä i alla fall. Snacka om Lammkött! Värt att notera: "I krig och kärlek finns inga lagar!" Hur som helst så bryr jag mig inte om ålder, det är bara en siffra. Kan ha något att göra med att jag fyller 50 år snart. ;o)

Diarré - nej tack!

Jaha, då är det snart dags att åka iväg på semester då. I år känns det extra kul eftersom jag och Johnny har bjudit med barnen och deras respektive till Seven Seas Side i Turkiet. Dessutom kommer mamma och Lillis med. Jag fyller 50 år den 25 juni, så vi flyr fältet och firar min födelsedag utomlands.

Inför och under varje resa brukar jag alltid äta Lactitravel, ett receptfritt naturläkemedel som innehåller lactobaciller, för att förebygga turistdiarré. Jag har väl fått krypa till korset och erkänna att jag har känslig mage och då är det väl bra om man nu kan göra något åt saken.

De gånger vi har rest till lite mer exotiska resemål, som t ex Thailand eller Karibien, har vi dessutom tagit Dukoral, som ska skydda mot lite mer elaka magåkommor, som t ex kolera. Dukoral måste man få recept på från läkare, så det kostar ju lite extra, men det kan vara väl investerade pengar.

Enda gången som varken lactobaciller eller Dukoral har hjälpt var när vi var i Egypten förra året. Både jag och Johnny blev rejält magsjuka och hade dessutom med oss bacillerna hem, så att vi var sjuka även efter att vi hade kommit hem. Riktigt "skitland" om du frågar mig.

Barnbarn - trots gay-dotter

Tänkte bara skriva några rader som vänder sig till alla ängsliga föräldrar till gay-barn. Läser på Aftonbladet att en stor rädsla hos oss föräldrar bl a kan vara att inte få barnbarn.

Min dotter hade det jättetungt innan hon kom ut med sin läggning till oss föräldrar. Det gick tom så långt att hon tappade lusten att leva och därmed försökte ta sitt liv vid ett tillfälle för några år sedan. Det var då alla fördämningar brast och hon vågade komma ut.

Hon såg så ynklig ut där hon låg i sjukhussängen och kämpade för sitt liv, min lilla dotter. Det är nog ett av de jobbigaste beskeden en förälder kan få - att ens barn har försökt ta sitt liv. Man frågar sig själv vad man har gjort för fel och vrider och vänder på alla tänkbara situationer.

Det var då jag såg henne för första gången, Marre, min dotters partner. En typisk "pojk-flicka" i kortklippt hår och helt omålad. Då förstod jag direkt hur det var ställt med min Ullis. Den berömda polletten trillade ner. Allt bara snurrade i huvudet och jag ville ställa så många frågor, men just nu var ju Ullis tillfrisknande det absolut viktigaste. Mina frågor fick helt enkelt vänta till senare.

Efter den dagen kunde jag och Ullis prata om det mesta. Hon hade varit så himla rädd för att berätta om sin läggning för mig. Hon trodde definitivt att jag skulle få tokspel eller något i den stilen. Jag förklarade för Ullis att jag inte bryr mig om vad hon gör i sängkammaren, så länge hon är lycklig och inte skadar någon annan människa. En liten skräll för Ullis att hennes mamma hade en så pass öppen inställning.

Nu har det gått några år sedan den här jobbiga, men trots all lyckliga dagen. Marre och Ullis är förlovade och bor i en bostadsrätt tillsammans. De har en underbar liten dotter på 5,5 månader, Hailey.

Marre fick hjälp genom sjukvården att genomgå en provrörsbefruktning och hade tur att det lyckades vid första försöket. Sjukvården erbjuder hjälp till alla barnlösa par, oavsett sexuell läggning, så ni kan slappna av alla oroliga gay-föräldrar.

Så här fina är de, mina tjejer! :)

Onsdag 1:a juni

Det blåser lika förbaskat idag också, men jag drar ändå på mig träningskläderna och går min morgonrunda. Jag vet ju hur skönt det är när man väl har tagit sig runt. Frukosten smakar underbart när man kommer tillbaka.

Stämningen hemma är lite dämpad idag. Vi har en stor post Nokia-aktier och igår vinstvarnade Nokia så att aktien tokfaller. Johnny går och funderar fram och tillbaka på om han ska sälja eller inte. Säljer han så blir det ju en rejäl förlust, men den förlusten går ju att använda att kvitta mot andra vinster, så på så sätt så är det ju bra.

Hittills har vi ju haft bra flyt med våra investeringar på aktiemarknaden, så det är ju bara så att man måste kunna ta en och annan förlust också. Det hör ju liksom till spelets regler. Kan man dessutom investera på nytt i någon annan aktie som sedan stiger, så har man ju snart hämtat tillbaka förlusten man gjorde. Men visst är det nervkittlande det där med aktier.

För att inte frottera mig alltför mycket med Johnny, som sitter och muttrar framför datorn, så börjar jag laga en jättesats med korvstroganoff. Av en ring falukorv blir det 10 portioner. Helt otroligt! Skönt att stå här i köket och röra i grytorna alldeles själv. Det dåliga humöret liksom smittar av sig och då är det ju bra att hålla sig på sin egen kant tills det har gått över.

Ullis ringer och jag sätter mig en stund för att prata. Hon hör direkt att allt inte är som det ska, men jag säger att "Nej, det är inget!", men efter en stund så berättar jag att vi har en sån där tråk-dag här hemma och hon förstår varför jag låter så dämpad. De vill låna vår båt i morgon för att åka ut en sväng och fiska, så vi bestämmer att vi ska höras av i morgon innan de kommer.

Efter lunchen gå Johnny ut och börjar gräva för att lägga ner kantsten vid den blivande pergolan. Jag låter honom vara ifred för att han ska få avreagera sig lite med grävandet. Lite senare kommer jag ut och hjälper till med de sista detaljerna. Han är fortfarande sur, jag med.

I stället för att vanka av och an hemma och trippa fram på tå, så tar jag cykeln bort till byns anslagstavla och sätter upp nya draglappar om min blogg och om kosttips.se. Någon hade ju varit så himla "snäll" och slitit ner båda lapparna från tavlan. Morr!

I stället för att åka raka vägen hem, tar jag vägen förbi platsen där jag vet att Henke jobbar med vedklyvning. Måste ju se till att få mig en kram i alla fall. Jag missade ju hans besök igår när jag var i Stockholm. Henke blir glad och jag får mig en svettig björnkram. Nu börjar det goda humöret komma tillbaka.

Hemma är det fortfarande lite muttrande, men nu har Johnny bestämt sig för att sälja Nokia ändå. Han är märkbart lättad över att ha tagit det beslutet. Vi pratar lite om hur vår aktieportfölj har utvecklats under våren och det är ju redan nu mycket över förväntan, så det finns ingen som helst anledning att misströsta över den här förlusten.

Vi ska till mamma och Lillis ikväll för att fira Mors Dag i efterskott. Mamma var ju sjuk i söndags, så vi får ta det lite i efterskott. Eftersom vi har cykling på motionsschemat idag, så bestämmer vi att vi tar cyklarna till Borsökna, en tur på ca 1,5 mil i vardera riktningen. Problemet är bara att vi inte får med oss den stora blomman jag har köpt till mamma, men den får vi väl lämna över en annan dag då.

Jag passar på att ligga en stund i solstolen innan det är dags att äta kvällsmat och åka iväg till Borsökna. Det riktigt svider i skinnet när jag går in för att laga mat. Hade tänkt att Henke skulle hinna äta med oss också, men han håller fortfarande på och klyver ved när maten är klar, så det får bli en annan dag då.

Cykelturen mot Borsökna bjuder på oönskade överraskningar. När vi rullar över guppen i vägbanan vid Hyndevadsbron vid fd Skogstorpssågen, så hoppar min kedja av. Jippie! Inget bra ställe att bli ståendes, mitt på bron, där det i princip finns noll vägren och trafiken är tät. Vi leder cyklarna över bron till en liten vägficka, där Johnny vänder upp och ner på min cykel och bänder tillbaka kedjan på plats under en hel del muttrande och grymtande.

Väl framme blir vi hjärtligt mottagna redan på uppfarten av mamma och Lillis och deras hund, Effie. De hade just börjat undra varför det dröjde så länge. När Johnny har fått bort oljan från händerna, så sätter vi oss på altanen och njuter med lite bubbel och chokladpraliner. Synd bara att det måste blåsa så förbaskat!

Blåsten segrar snart och vi går in och tittar på alla korten från Kinaresan, som mamma och Lillis gjorde i början av maj. Vi äter rabarberpaj med vaniljsås till kaffet. Sen tar mamma fram rosévin och bjuder på. Gott! Inser att cyklingen hem kommer att bli lite av en utmaning, men vad gör väl det efter ett glas till.

Klockan hinner bli runt elva innan vi inser att vi bara måste ta oss hemåt. Tiden går fort när man har det trevligt och speciellt när man har fått lite päroncognac också. Ute vid cyklarna kan vi konstatera att batterierna till mitt framlyse är helt slut och det finns inga nya att byta till. Men, men, inget att göra åt saken. Johnny får cykla först och jag får hålla mig tätt bakom, så får vi hoppas att vi inte möter någon polis.

Allt går bra och vi tar oss hem, fnissandes genom ett sovande Bälgviken. Precis allt är roligt just nu, så våra skratt ekar mellan husen i byn. När vi kommer in, så kollar jag ju givetvis av Facebook och bloggen. Ser då att ett par grannar vi just har cyklat förbi, när vi hade ett av våra skrattanfall, förmodligen satt ute då på sin altan. Jag kommenterar hennes inlägg och frågar om de hörde oss och de hade de nog gjort. Hi, hi...