lördag 31 december 2011

Tillbakablick 2011

Jaha, då sitter jag alltså här då och ska försöka att summera året som gått. Det har varit ett mycket omvälvande år, på många sätt och vis. Med facit i hand, skulle jag med glädje ha avstått det här året. Tur att man inte vet vad som komma skall!

Det stora beslutet, att vi skulle sluta jobba, hade vi tagit under julledigheten. Vi sa upp oss båda per den 1:a februari. Jag hade bara två månaders uppsägningstid, så jag kunde sluta mitt jobb redan 1:a april. Johnny hade däremot tre månaders uppsägningstid, så han kunde inte sluta förrän till 1:a maj.

Vilken lycka det var, att äntligen kunna förverkliga ett gemensamt livsmål! Kändes helt overkligt. Det var skönt och välbehövligt, att jag fick den där första lediga månaden för mig själv. Jag behövde verkligen varva ner, efter den sista spurten på jobbet.

Jag startade upp min blogg med namnet "Lena's nya liv". Ja, nog fick jag ett nytt liv alltid! Sen var det ju inte så jag hade tänkt mig det hela, inte alls! Bloggnamnet passar fortfarande bra, men det har fått en helt ny innebörd.

Vi hade två underbara månader, de två första lediga tillsammans. Vädret var för det mesta fint och vi kunde verkligen utnyttja båten. Vi packade ofta kylväskan med mat och dryck, så att vi kunde sitta på någon fin klipphäll i närheten av Svalboviken och njuta av livet.

Det var många gånger under dessa två månader, som vi fick nypa oss själva i armen, för att vi hade det så himla bra. Vi hade bestämt att det inte skulle finnas några måsten under de här två månaderna, fram till min 50-årsresa i juni. Vi skulle bara njuta och ladda batterierna.

Resan till Turkiet var lyckad och vi fick rå om hela familjen i en härlig vecka. Det var när vi kom hem, som det tråkiga började. Simba var sjuk, börsen tokrasade och vi skulle måla om huset.

Johnny gick ur börsen och kunde inte smälta att han hade gjort en stor förlust, som han såg på saken. Jag kunde inte med några medel få honom att inse, att det var helt OK. Vi skulle ju klara oss ändå, utan att behöva börja jobba. Ingen var sjuk, vi älskade varandra och hade all tid i världen!

Att måla ett hus, är hur jobbigt som helst. Det visste vi redan, eftersom vi gjorde det när vi köpte huset också. Den gången delade vi upp målningen på två år. Nu skulle vi klara av hela huset innan hösten. Kan ni tänka er energin som går åt, när två petimetermålare ska göra sitt bästa?!

Jag kommer ihåg att jag låg ner på altangolvet och grät medan jag målade. Johnny sjönk allt djupare in i sin depression över sin "dåliga" aktieaffär. Jag kunde inte nå honom. Självklart föll jag också ner i det svarta hålet, när ingenting hjälpte.

Så kom då den hemska dagen, då Johnny valde att göra slut på sitt liv. Han var bara tvungen att få stopp på tankarna, som plågade honom. Jag kan faktiskt inte säga om han hade planerat det eller inte. Det fanns ju inget avskedsbrev, som kunde förklara de många frågor vi nu har.

Jag trodde aldrig att jag skulle komma levande ur den kris jag då ställdes inför. Tur att jag har min fina lilla familj och omtänksamma grannar och vänner. Hade jag inte fått den hjälp och det stöd jag fick, så vete gudarna vad jag hade tagit mig till.

Nu sitter jag här i min nya lilla bostadsrätt i stan och blickar tillbaka. Vilken resa det har varit! Nu lovar jag mig att 2012 ska bli ett bra år, utan obehagliga överraskningar. Jag lovar mig själv att ta vara på livet och göra det bästa av det.

Gott Nytt År kära vänner!


fredag 30 december 2011

Dagen innan nyårsafton

Dagen innan nyårsaftonen brukar vara en enda lång transportsträcka till själva nyårsaftonen, dvs om du inte har någon att dela denna långa dag med. Jag gör mitt bästa för att sova länge, men hur länge kan man sova om man har lagt sig före halv tio?!

Simba har pussat ock krafsat på mig sedan länge, så jag ger upp och går upp vid nio. Kroppen protesterar fortfarande över joggingturen jag tog i förrgår. Det tar tid att återhämta sig, när man kommer upp i femtioårsåldern. Suck!

Det är härligt väder ute, med sol och klar himmel. Det är några enstaka minusgrader och jag ser att det är frost i gräset utanför. Hm, kanske skulle gå ut en sväng idag, även om mitt knä säger något annat. Kanske kan göra en kompromiss och bara gå till Ica Stenby.

I brist på något annat att göra, så tar jag fram verktygslådan och börjar med att göra hål för sophållarkorgen på insidan av skåpdörren. Dessvärre, så kollar jag inte om korgen sitter bra innan, så jag får bita i det sura äpplet och göra två nya hål. Shit happens!

Jag hämtar in mitt cykellyse, för att byta batterier. Sist jag cyklade till Borsökna, så såg jag inte mycket framför mig, så det kan nog vara en bra idé. Dessvärre, så har jag inga sådana batterier hemma. Dags för en tur till Ica Stenby!

Det är fortfarande lite overkligt för mig, att jag har så nära till affären. När jag ändå ska dit, så passar jag på att ta med mig den lilla insamling jag har. Känns bra att kunna bli av med den, när det passar mig och inte bara när sopbilen kommer.

När jag kommer hem, så inser jag att jag är hur rastlös som helst. Vad sjutton ska jag göra nu då?! Inte lätt att det ta det lugnt, som man säger att man ska göra. Hinner knappt tänka tanken innan mamma ringer. "-Ska du med på stan?" Klart att jag ska!

Vi parkerar på Åhléns och går in direkt från parkeringshuset. Vi kollar lite på gardiner, men går snart vidare. Vår mission är först och främst att lämna tillbaka den "gardinkappa" till sjal, mamma har köpt för dyra pengar på Sisters.

Vi går till Cityhuset och den guldsmedsaffär, som ligger i början på den gallerian. Jag fick ett fint set med armband och halsband från mamma och Lillis, när de var i Kina. Armbandet har gått sönder och jag skulle så gärna vilja få det lagat.

Det är några kunder före oss, så vi hinner gå omkring och titta lite. Jag har redan frågat på en annan guldsmed och de kunde inget göra. Nu är det vår tur och de fixar armbandet på mindre än en minut och vill inte ha en spänn för arbetet. Tack säger jag!

Mamma är sugen på en cerice dunboa, som de har i skylten, men tyvärr kan de inte sälja den, så vi går vidare. Vi kollar även in på en del skoaffärer, men kommer fram till att vi faktiskt har skor hemma. Tråkigt, men sant!

Resten av vår tur i city, består mest av att vi letar efter någon form av pälsboa, som mamma ska ha runt axlarna på sin nyårsklänning. Dessvärre, är de flesta pälsbollar vi springer för bara kragar eller muffar. Var finns flärden och stilen?!

Parkeringstiden går ut och vi bestämmer oss för att åka vidare till Tuna Park. Efter ett snabbt besök på Bolaget, för att handla skumpa, så åker vi vidare till Tuna Park. Nu ska vi fanimej hitta en svandunsboa till mamma!

Det är inte det lättaste att hitta en dunboa, så vi håller oss till planen att ta min sjal, som jag hade till bröllopsklänningen. Den är ljungfärgad och går bra till mammas svarta fodralklänning. Hur som helst, så är det kul att bara gå omkring och titta utan att stressa.

På väg hem, så föreslår mamma att vi ska köpa thaimat och ta lite vin hemma hos dem. Hur svårt är det att bestämma sig för?! Vi stannar till på Gilbergavägen och köper med oss mat.

När mamma dukar fram maten, så inser jag att jag inte har ätit någon lunch. Ja, om vi inte ska vi räkna med en apelsin och fyra julskumtomtar, så... Nu är jag riktigt hungrig! Mums!

Tänk, så enkelt det är att vara lite impulsiv, när jag har flyttat in till stan! Nu går det en buss i halvtimmen hem, så det blir ju inte speciellt komplicerat, när det är dags att åka hemåt. Nice!

Nu sitter jag här och mumsar på överblivna dessertostar och dricker lite mer rödvin, med en gosig katt i knät. Inte helt fel!

torsdag 29 december 2011

Dagen efter vinprovningen

Jag rävsover fram till tio. Helt klart, så sover man inte bra med alkohol i kroppen och igår blev det lite mycket av den varan. Vi hade jättetrevligt och det är helt klart värt att vara lite seg idag. Hela kroppen skriker av träningsvärken från gårdagens joggingtur.

Det är inget vidare väder ute, så jag slår genast bort tanken på att komma ut. Regnet piskar mot fönsterrutorna och jag är glad över att jag inte har tvättat fönstren. Sen är det något jag bara måste ta tag i snart. Det är skillnad att bo i stan, när det gäller damm i luften.

När jag har gjort mig i ordning och dragit upp alla rullgardinerna, så är klockan redan en bit över tolv. Vad gör det?! Bara skönt att ta det lite lugnt. Jag ringer mamma och hör om hon vill komma över. Vi bestämmer att hon ska ringa när hon är på G.

Efter en lunch, bestående av en bit paj från gårdagens kalas, så bestämmer jag mig för att ta en tupplur på soffan under pläden. Skönt att riktigt få mula in sig i fuskpälspläden. Skulle tro att jag kommer att slockna inom fem minuter.

Tror gör man i kyrkan, för mamma ringer och jag får bråttom att krångla mig ur pläden, för att hinna fram till telefonen och svara. "-Jodå, det är bara att komma över. Jag vill ju så gärna se din nya klänning och sen kan jag färga dina ögonbryn."

Jag kryper tillbaka under pläden, för att vakna till lite innan mamma kommer. Nästan så att jag somnar, men jag tar mig upp och försöker att piggna till. Kan ju inte erkänna att jag är seg pga gårdagen.

Mamma skrattar högt, när hon kliver in i hallen. Hon gick fel och har varit på 7:an och ringt på dörren. Ja ja, det är ju mörkt ute, så det kan väl hända den bästa, eller hur?

Mamma plockar fram sin nyinköpta klänning från Sisters och ber mig att prova. "-Vadå, ska jag?!" Mamma vill inte klämma in sig i den figursydda blåsan, för att hennes mage, som hon säger, "står i fyra hörn". Vad gör då min, efter gårdagens frosserier?!

Jag ålar mig, trots allt, in i hennes klänning och konstaterar att den sitter som ett ormskinn på mig och då inte i positiv bemärkelse. Mamma hjälper mig att komma ur den tajta tingesten och jag mår lite lätt illa.

När jag ändå är avklädd, så tar vi fram min nya klänning och den fina lila, som jag får låna av Lena Forsman. Mamma blir glatt överraskad av båda klänningarna och vi funderar hur det skulle se ut med mammas svandunsbolero till min gröna. Blir nog superfint!

Efter mannekänguppvisningen, så sätter vi oss i soffan och går loss på skumtomtarna, som är kvar från gårdagens kalas. Blää! Varför går det inte att behärska sig?! Tur att mamma är likadan, för då tar de slut fortare.

Jag hjälper mamma att färga ögonbrynen, så att hon blir lite fin till nyår. Det går ju så fort, men gör ändå så stor skillnad.

Mamma tackar för sig och åker vidare. Gäller att hinna med att köpa bubbeldrickat till nyår, innan det blir alltför kaosartat på Bolaget.

När lugnet åter har lagt sig hemma, så passar jag på att ringa till Ullis. Givetvis, så håller de på att lägga Hailey, så jag ringer med lite dålig tajming. Ullis ber att få ringa upp.

Vi sitter och gäspar varandra i örat under hela samtalet. Ändå är det skönt att höra, att de mår bra. Det är så mycket värt, det där med att man kan höras av lite varje dag. Man behöver inte prata i timmar, bara konstatera att alla mår bra.

Nu tror jag att jag ger upp för idag. Tycker ändå att jag har varit tapper, med tanke på att jag var vaken till runt halv tre i natt. Vi får se om John Blund kommer till mig nu.

Lill-lördag med löpning och vinprovning

Känner ångesten komma krypandes, när jag vaknar och inser att jag har ätit upp hela chokladasken själv. Det var ju så himla gott i går kväll. Nu känner jag bara äckel och funderar vad jag ska göra åt saken. Jag bestämmer mig raskt för att slänga på mig löparskorna och ta en runda i Kronskogen.

Jag tar god tid på mig med frukost och morgonbestyr, så klockan hinner bli runt halv tolv, innan jag kommer ut. Bra, då har frukosten hunnit lägga sig till rätta i magen, så att jag inte får håll. Vad härligt det ska bli, att få lufsa runt i skogen! Har längtat efter det i flera dagar nu.

Det är gränsfall på att vara för kallt med löpartights, men så fort jag börjar springa, så kommer värmen. Jag hinner lagom ifatt en kvinna med hund, när mobilen ringer. Ja, jag har mobilen med när jag springer. Dels för att jag är för nyfiken, för att låta den ligga kvar hemma, sen är det även av säkerhetsskäl.

Jag har en skum ringsignal, som liknar Arkiv-X-låten, så kvinnan med hunden ser skräckslagen ut, när jag stannar framför henne med Arkiv-X i brallan. Förlåt om jag höll på att skrämma skiten ur dig!

Det är Ullis, som undrar vad jag håller på med. Jag flåsar ju som en tok. Vi kommer överens om att jag ska ringa sen, när jag har kommit hem.

Jag hinner precis ifatt kvinnan med hunden igen, när jag får ett SMS. Den här gången, blir hon med hunden inte lika skräckslagen. Det är Nilla, som bara undrar hur det är. Jag svarar att jag är ute och springer, men att det är bra.

Yes! Jag klarar 5-kilometersspåret utan att stanna. Ja, om man nu inte ska räkna med de korta avbrotten för mobilen. Jag är i alla fall helnöjd. Det var längesedan nu, som jag sprang och det är nog som man säger, att man kan vila sig i form.

Även om det inte är lika lerigt, som det har varit de tidigare dagarna, så syns det spår av underlaget på mina löpardojor....


Nu har jag exakt två timmar på mig att städa, handla och duscha, innan Lena Forsman kommer. Vi ska ha en vinprovarkväll här ikväll. Både Lena och jag gillar vin och vill gärna visa varandra våra favoritsorter.

Mitt i städningen ringer mäklaren och säger att det numera bara finns en seriös spekulant kvar. Sen kan jag ju undra hur seriös den spekulanten är, när de fortfarande bara bjuder tvåhundratusen under mitt utgångsbud. Suck!

Lena kommer straxt efter fyra. Jag har precis hunnit med att tända ljuslyktorna på altanen. Jag ställer fram en Tommasi Ripasso, som nummer ett och en box med Some Zin, som tvåa. Lena har med sig två halvflaskor,  Robertson Winery och Chianti Classico Reserva. Mums!


Lena har dessutom tagit med sig vinglas i plast, så att vi ska kunna ha alla sorterna uppradade, för att kunna jämföra. Många glas blir det....


Till dessert har Lena även tagit med sig en Asti Cinzano. Vi toppar med skumtomtar och gelébjörnar. Vi har det hur bra som helst....


Jag värmer på köttfärspaj och serverar med grönsallad. Sen blir det ostbricka och efter det kaffe med hemgjord hallonlikör. Sen får vi en plötslig lust att ta kort på oss tillsammans. Mm, lite suddigt blir det, men vadå....


Over and out!

tisdag 27 december 2011

Besök på Tuna Park

Solen skiner och det blåser inte lika mycket längre, även om det friskar i lite emellanåt. Jag har inget inbokat förrän på eftermiddagen, så jag bestämmer mig för att ta en promenad till Tuna Park. Jo då, visst skulle jag kunna ta bilen, men jag behöver få lite luft och motion.

Mitt främsta syfte med besöket på Tuna Park, är att försöka hitta en fin klänning till kommande fester. Först är det nyår och sen är det 50-årsfest. Får se om jag kan hitta en klänning, som kan passa vid båda tillfällena.

Ullis och Marre är också på väg till Tuna Park, så vi bestämmer att de ska höra av sig när de är där. De har fått hjälp av Eija med att se efter Hailey, så de ska ut i mellandagsrean och se vad de kan hitta.

Jag är ångande varm, när jag kommer in på Tuna Park. Blir till att lägga halsduken i väskan och att knäppa upp jackan. Skönt att kunna ta det lugnt och strosa bland butikerna utan stress. Jag kan se att många av de jag möter, ser väldigt stressade ut.

Så har jag hittat min känning. Den bara hänger där och ropar på mig. Provrummet nästa! Ja men, den sitter ju bra och den passar mig även i stil. Hm, jag lägger nog undan den först, så att jag kan visa Ullis hur den ser ut, innan jag slår till.

Jag hinner knappt ur affären, innan Ullis ringer. Vi träffas och kramar om varandra. De ska titta runt lite och se om de kan sätta sprätt på lite presentkort.

När jag visar Ullis och Marre klänningen, så tycker de direkt att den "är jag". Ja men så bra då! Kassan nästa! Ibland kan det gå himla lätt att hitta något och då är det väl bara att tacka och ta emot.

Härligt, nu hinner jag lagom hem tills det är dags att åka till Frida, en nyfunnen vän från Bälgviken. Hon har också flyttat in till stan och vi har bestämt att jag ska komma hem till henne, för att se den nya lägenheten på Köpmangatan. Kul!


måndag 26 december 2011

Borsökna ToR

Det var lite svårt att sova i natt, när stormen dundrade för fullt utanför fönstren. Det kunde jag ta igen nu på morgonen. Jag klev inte ur sängen före halv tio. Då vaknade jag till, av att några av grannarna var ute och spikade upp sina nerblåsta spaljéer.

Idag har jag absolut ingenting inbokat och det känns skönt, även om det är kul att vara bortbjuden också. Jag går omkring och skrotar i morgonrock och tofflor till långt in på förmiddagen.

Ute skiner solen och stormen har mojnat. Det ser riktigt skönt ut. Därför bestämmer jag mig raskt, för att ta stavarna och gå en promenad till mamma och Lillis i Borsökna. Det kan ju behövas nu, efter all god mat, dryck och godis.

Det blåser fortfarande en hel del och även om det är över fem grader varmt, så blir jag kall om rumpan. Skulle ha tagit de där extra tightsen under, som jag tänkte från början. Jag får helt enkelt öka farten, för att få upp värmen.

Med en liten omväg, så tar det mig ca 35 minuter till mamma och Lillis. Jag har hållit ett högt tempo, så jag gissar att det är ca 4 km dit. Blir en lagom promenad tillbaka sen.

Hemma hos mamma och Lillis vankas det glögg och pepparkakor. Sen åker julmaten fram och lite vin till det. Jag som bara skulle titta förbi på en kopp kaffe, eller något i den stilen.

Mamma och Lillis undrar om jag har något för mig på nyårsaftonen. Först hade jag tänkt att boka en biljett till Eskilstuna Ölkultur, men jag ångrade mig i sista sekund. "-Ja, men då kan vi väl fira tillsammans då?" "-Ja, absolut! Det blir jättebra!"

Just som vi sitter där och planerar vad vi ska äta på nyårsafton, så ringer Birgitta, en av grannarna. Hon bjuder in till nyårsafton och jo då, jag är också välkommen. Trevligt!

Klockan är bara fyra, fast det känns mer som att den vore runt sex eller sju, eftersom det är så mörkt ute. Tur att jag tog med mig en reflexväst. Jag får låna ett par tights av mamma, att ha under träningsbyxorna, så att jag slipper frysa häcken av mig.

Nu blir det en rakare väg hem och jag håller ett högt tempo. Det tar 35 minuter, trots att jag har gått lite annan väg. Men då så, då vet jag att det inte är så himla långt ändå.

Det blir raka spåret in i duschen, så att jag kan krypa in i morgonrocken sen. Känns helt OK att veta, att jag har hela kvällen för mig själv och att jag är klar för sängen, om nu John Blund skulle komma tidigt ikväll.

Lena Forsman och jag har pratat tidigare om att ha en vinprovarkväll här, någon gång under veckan. Jag skickar ett meddelande till Lena och frågar om onsdag bli bra. Lena ringer upp och vi pratar en bra stund om det och mycket annat.

Trots all julmat tidigare idag, så knorrar magen och det blir en bit paj med sallad till. Nu ska jag nog parkera mig i TV-soffan och se vad som finns att titta på.

Juldagen

Jaha, så var det juldagen då. Det gick ju bra, det där med att fira jul också. Självklart saknade jag Johnny, men lilla Hailey hade enmansshow, så ingen hade en chans att deppa ihop. Underbar julafton med mycket skratt och värme. Precis som det ska vara!

Det är inte så mycket julstämning kvar, när det är närmare tio grader varmt ute. Solen skiner, trots allt, så man får väl göra det bästa av saken och gå ut på en stärkande promenad. Kronskogen nästa.

I motionsspåren är det geggigt och jag blir blöt ända in på fötterna, men vad gör det. Idag tar jag lite andra spår, för att utforska skogen lite mer. Jag har lite svårt att få ihop hur alla bostadsområden hänger ihop, nu när man kommer från ett annat håll.

Rätt som det är, så är jag framme vid djurparkens inhägnade ägor och får se ett och annat djur på håll, helt gratis. Efter ytterligare några minuters gång, så ser jag skyltarna till Tuna Park. Tänk så mycket närmare det är till allt, när man inte åker bilvägen.

Solen skiner blekt genom grenverket i skogen och den gröna mossan på stenarna och de gamla trädstammarna lyser så där magiskt. Jag går sakta fram och försöker ta in allt det fina i skogen. Tänk vad jag ska njuta här i vår, om jag redan nu tycker att det är så vackert!

På hemväg, så passerar jag den stora eken, ni vet den som jag likande vid livets träd i ett tidigare inlägg. Jag ser mig omkring, för att försäkra mig om att ingen är i närheten. Sen går jag fram till den mäktiga eken och lutar ryggen mot den uråldriga stammen. Jag blundar och bara njuter en stund.

När jag kommer hem, så är mina skor och byxben helt blöta och leriga. Det blir till att krypa ur allt det geggia, direkt innanför dörren. Ett konststycke, om jag samtidigt ska undvika att synas ut genom alla fönstren. Från hallen, kliver jag direkt in i duschen.

Jag lyxar till det lite med att prova den cocosdoftande hudvårdsserien, jag fick igår av tjejerna. Mm, det är body wash, body scrub och body butter, allt ljuvligt doftande av cocos. Nu skulle jag ha haft en Malibu också, så skulle det vara fulländat.

Lyxen slutar inte där. Jag är hembjuden till Karin och Thomas i kväll och de kommer vid fyratiden och hämtar mig. Vi börjar med att ta en liten promenad runt i den nyare delen av Borsökna, innan vi kommer in i deras fina hem för att ta en glögg.

Karin har hittat ett nytt recept på en spännande gratäng, som ska serveras till julskinkan. Supergott! Till det ett gott rödvin. Kan man ha det bättre?!

Efter maten, så sätter vi oss i soffan och äter efterrätt och dricker kaffe. Pust, vad mätt jag är! Konstigt nog, så slinker det ner lite glass med persikohalvor ändå.

Klockan bara rusar iväg och jag inser att det är dags för mig att ringa efter en taxi. Ute har stormen Dagmar dragit igång med full styrka. Thomas får ge sig ut på altanen och ta rätt på lite grejor, som har blåst omkring.

När vi sitter och väntar på att taxin ska komma, så säger Karin, "-Men jag glömde ju att ta fram ostbrickan!". Jag måste säga att jag är ganska glad för det. Magen har fullt upp med att processa allt det goda den har fått under kvällen, så nu får det vara bra ett tag.

Tänk vad lyckligt lottad jag är, som har så mycket fina och omtänksamma vänner omkring mig! Jag ägnar min underbara lilla familj några tankar också, innan jag släcker sänglampan. Simba ligger tätt intill och spinner högt. Jag ligger där och ler för mig själv i mörkret.

söndag 25 december 2011

Fin julafton

Det blev en glad och fin julafton, trots mina djupdykningar dagarna innan jul. Jag började dagen med att ta en rask stavgångspromenad i Kronskogen. Sen en välbehövlig dusch, innan jag satte mig ner och rimmade till alla julklapparna.

Jag hann till och med gå ut och tända ljusen i lyktorna på altanen, innan Henke och Johanna kom och hämtade mig.

Här kommer ett litet axplock av bilder från vår mysiga jul, den första julen med barnbarn. Jag tror ni lägger märke till det på bilderna....


Ullis gillar inte att vara med på bild...


Julbordet på bardisken, innan vi har börjar frossa loss....


Hailey kryper omkring i sin fina röda klänning, söt som en liten bakelse....


Mamma blir lite överraskad, när jag kommer farande med kameran....


Hm, undrar om allt är på plats nu....


Hailey är på ett strålande humör....


Morbror Henke retas med godiset....


Tomtefar själv....


Jag kan ju säga att den här fina godiskorgen, från personalen på Proforge, inte ser ut så här längre....


Mm, äntligen dags att hugga in...


En liten tjej börjar vara trött. Varför ska man sova middag, när det är julafton....


Moster Johanna....


Äntligen kommer tomten och inte är han speciellt läskig heller....


Han har ju så fint skägg och intressanta glasögon....


Japp, så här går det när man lämnar kameran utan uppsikt....


Mm, Ullis kan också....


Helt plötsligt dyker det upp två tomtar till. Det blir lite för mycket för Hailey, som blir helt otröstlig en stund....


Fast det är rätt så OK, när klapparna är öppnade och man får börja leka....


En nöjd Marre....


Vad bra, nu kan man ju skjutsa omkring på grejerna....


Hailey vill också vara tomte....


Dagen till ära, så får Hailey äta morotskaka - med händerna....


Vill inte höra! Ett litet trick som Mummi har lärt Hailey....


Gammelmorfar vill vara med och leka också....


Min söta, söta....


Tack min älskade familj för en supermysig julafton!

fredag 23 december 2011

Julesorg

I natt drömmer jag intensiva drömmar om Johnny. Vet inte riktigt vad det handlar om, men jag tror det har att göra med, att jag på något sätt ska få tillbringa sista natten med Johnny i livet. Han ligger liksom bredvid mig i sängen och jag kan höra hans andetag och jag lägger min hand på hans arm.

Jag vaknar med ett ryck av att det rasar snö från taket utanför fönstret. Känns som om hjärtat ska brista, när jag inser att det var en dröm. Simba kommer till undsättning och kryper in under täcket. Mattes älskade lilla hårboll!

Vid niotiden kravlar jag mig ur sängen, för att göra frukost, även om jag inte direkt är hungrig. Jag har fortfarande en sån där obehagskänsla i magen och strupen känns spänd. På radion spelas det jullåtar för hela slanten och jag känner mig irriterad.

Lite senare på förmiddagen, ringer telefonen. Det är David, Johnnys pappa, som vill önska mig en god jul. Han frågar hur det är med mig och berättar samtidigt att han har fått en pacemaker inopererad nyligen. Vi pratar en stund och jag ber sen att få prata med Doris.

När jag hör hennes bräckliga röst, så brister det för mig. Jag gråter tillsammans med Doris en stund och vi ältar varför allt hände. Sen bestämmer vi att jag ska hämta dem någon mellandag, så att de får se hur jag har det här i min lilla lägenhet.

Jag har svårt att koncentrera mig på bakningen, när sorgen bara väller över mig. Jag gråter ohejdat, där vid diskbänken. Fy vad ont det gör! Sen alla dessa glättiga julmelodier, som kan göra en galen! Gaaah!

Det känns snart lite bättre och jag kommer igång med mina bakbestyr. Dels ska jag göra en kaka till kaffet, som jag ska ta med till mamma och Lillis på julafton. Sen får jag besök ikväll av en gammal vän från gymnasietiden och jag ska göra en paj till oss.

Medan kakan står i ugnen, så passar jag på att avreagera mig en stund på bloggen. Tur att jag kan få ut sorgen i ord! Tangentbordet börjar bli slitet.

Misstänker att det inte kommer att bli så mycket tid över för bloggen i morgon, så jag vill passa på att önska alla bloggföljare en riktigt God Jul!


torsdag 22 december 2011

Dan före dan före dopparedan

Simba har varit skitjobbig sen sju. Nu åker han ut ur rummet och jag stänger sovrumsdörren om mig. Nu kanske jag kan få sova ostört, en liten stund till i alla fall.

Vid niotiden kliver jag upp till en överlycklig Simba. Dessvärre kan jag inte känna samma entusiasm, som han gör. Känns lika bedrövligt idag, som det gjorde igår. På något vis, så känner jag mig helt stressad och utmattad, även om jag inte har gjort något speciellt.

Mamma ringer och vi pratar en stund om hur det är. Sen undrar hon om jag har tid att färga hennes ögonbryn idag. Självklart, det är bara att komma över!

Trots mitt låga humör, så tvingar jag mig själv till att få saker gjorda idag. Jag börjar med att åka till Ica Stenby, för att skicka tillbaka utrustningen från Bredbandsbolaget. Det kostar 150:- att skicka ett paket med prylarna. Inte precis vad jag hade tänkt mig, men men....

Nästa stopp blir på Växtriket. Måste ju se till att ha lite fina julblommor i beredskap till värdparen, dit jag är bjuden under julen. Jag passar även på att köpa lite grön mossa till den nya adventsljusstaken, jag köpte på Facebook.

Sista stoppet blir på Liedl, där jag köper sista maten, inför morgondagens besök. Sen bär det hemåt igen. Mamma kanske har ringt och undrar var jag är.

Ingen har ringt, så jag tar det lugnt med att packa upp maten. Sen värmer jag på lite lunch, att stilla hungern med. Rastlösheten gnager i mig värre än igår, så jag tar två Sobril, för att slippa få panikattack. Fan, jag som var så stabil förut!

Jag ringer mamma och undrar när hon har tänkt komma egentligen. "-Oj då! Jag hade nästan glömt bort att jag skulle komma. Tror att vi gör det en annan dag." "-Ja ja, skyll dig själv då!"

Jag har ju en del julklappar att slå in, så jag tar tag i det. Flera av julklapparna består av presentkort, så de ligger i tråkiga kuvert. Sen kan man ju alltid pimpa kuverten och det ser jag till att göra. Sen var det Haileys dockvagn då. Jo då, jag lyckas även att paketera den.

Det där med rimmen, lyckas jag inte riktigt att mäkta med idag. Istället hamnar jag framför datorn och lyssnar lite på Spotify. Det går verkligen att fastna här!

Nu börjar klockan närma sig nio och jag är redan trött. Kan det bero på att jag tog ett glas vin, eller kan det vara att jag har slevat i mig det som var kvar i ett 2-liters glasspaket. Kombinationen kan säkert förklara en hel del. Urk!

Nu laddar jag batterierna inför morgondagens besök av Agge, min gamla klasskompis och kompis från gymnasietiden. Ska bli jättekul!

onsdag 21 december 2011

Jag skiter i julen!

Vet inte varför det känns så här idag, när jag vaknar. Det känns i alla fall som om all luft har gått ur mig. Tror dessutom att jag har drömt om Johnny och mig i natt. Då känns det sådär att vakna till den bistra verkligheten.

Simba gör allt för att trösta mig. Han kryper ner under täcket och gosar och han kliver upp på bröstkorgen och stångas i ansiktet. Trots det, så känner jag mig helt tom och allt blir så meningslöst.

När jag dricker morgonkaffet framför datorn, så slås jag av alla mys- och pysinlägg på Facebook. Alla håller på och julstökar och berättar självklart om det på Facebook. Jag har absolut inget emot det. Det är ju upp till mig om jag läser eller inte.

Det är då det slår mig hur ledsen jag är, innerst inne. Jag har ju haft en väldigt bra period nu, sen jag flyttade, men nu är det snart jul och här sitter jag helt ensam och har inte ens klätt granen än. Det känns som att jag skiter i julen i år!

Saken blir ju inte bättre av att jag läser några av de äldre inläggen på min blogg, som handlar om allt det hemska som har hänt. Ibland måste jag gå tillbaka för att minnas och idag är det en sån dag. Grejen är ju den, att ibland måste man gegga ner sig i sorgen, för att kunna resa sig sen och komma stärkt tillbaka.

Lillis ringer och berättar glatt, att buden på deras hus har börjat komma igång ordentligt nu. Kul! Jag försöker i alla fall att låta glad för deras skull, men idag kan nog ingenting göra mig riktigt glad. Mamma har redan försökt....

Jag ringer Ullis och hör hur det är med dem idag. Inget speciellt upplyftande, att höra att Hailey hostar som en tok och att Marre har feber och är förkyld. Ullis har dessutom ont i hela kroppen av nya sängen. Stackare!

Idag måste jag bara få gråta ut min smärta. Jag klär på mig träningskläderna, tar stavarna från förrådet och ger mig av mot Kronskogen. Nu jäklar ska här promeneras och gråtas!

Första gången jag gick här i Kronskogen, så kändes ju allt så himla bra. Nu blir jag bara ledsen av allt det vackra och tankarna på Johnny virvlar i mitt medvetande. Jag ångar fram på sörjiga och geggiga gångstigar. Tårarna rinner ohejdat. Även om det svider i hjärtat, så vet jag att det måste få komma ut.

När jag står framför min ytterdörr med nyckeln i låset, så passerar en av grannfruarna. "-Hej, Lena! Hur går det för dig?" Just den typen av omtänksamma fraser, som får tårarna att bryta fram direkt. "Jo, sådär...", svarar jag och kämpar mot gråten, som vill ut.

Hon ser hur det är fatt och byter direkt samtalsämne. Vi pratar en stund, innan jag kan gå in och stänga dörren om mig. De sörjiga kläderna slänger jag i en hög innanför dörren. Måste bara få komma in och sätta mig en stund.

Bloggen är nog det enda rätta nu. Att få kräkas ut sin smärta, brukar vara rätt medicin, när inget annat hjälper. Jag börjar på ett inlägg, men så ringer telefonen. Det är Karin. Hon har sett på Facebook att jag inte är i form idag och vill försöka att hjälpa till.

Vi pratar en stund och jag låter tårarna rinna under tiden. Skönt att man kan prata om allt med Karin! Som vanligt, delar vi med oss till varandra. Det känns mycket bättre sen och jag återvänder till bloggen med en rykande kopp te. Tack, Karin!

Det ska nog bli bra, även idag. Det måste ju göra lite extra ont ibland bara.

tisdag 20 december 2011

Husmanskost och besök av Hailey

Sent igår eftermiddag, kom jag på att jag inte hade hämtat in posten. När jag försökte låsa upp brevlådan, så visade det sig att låset hade fryst. En omgång med låsolja, sen försökte jag igen, den här gången med resultatet avbruten nyckel kvar i låset. Jippie!

Därför tar jag tag i saken idag, direkt efter frukost. Utrustad med en pincett och en skruvmejsel, ger jag mig på låset på brevlådan. Det är helt omöjligt att få ut resterna av nyckeln, så jag får inrikta mig på att försöka vrida runt låset med mejseln. Det lyckas!

Det tråkiga är, att jag hade tänkt att ta den här brevlådan ut till Bälgviken, för att kunna ta hit min stora brevlåda. Efter skambudet igår, så har jag inga planer på att lämna kvar något av värde i huset, dvs om de nu inte skärper till sig ordentligt i budgivningen.

Lillis ringer och säger, att han tänker komma över och hjälpa mig att limma upp en hylla på kaklet i duschen. Jag frågar om han vill äta lunch med mig, för jag har planer på att göra ugnsfalu med potatismos. "-Jag kommer direkt!", säger han. Lillis älskar hemlagad husmanskost....


Mamma ringer och vi pratar en stund. Lillis har just ringt hem och skvallrat om, att han ska få äta hos mig. Jag frågar mamma om hon vill komma över också, men hon är inte lika förtjust i husmanskost, så hon avstår. När jag berättar för henne om incidenten med brevlådan, så säger hon att jag kan ta deras en gammal brevlåda. Toppen!

Lillis äter med god aptit. Det är mycket roligare att laga mat, när man lagar till fler än sig själv. Jag har varit lite dålig på att laga mat den sista tiden, men nu var det riktigt kul. När det dessutom blir så uppskattat, så är det extra kul.

Ullis ringer och säger att de är tillräckligt friska idag, för att kunna lämna Hailey några timmar hos mig. De ska åka till Erikslund med Henke och Johanna och shoppa klart de sista julklapparna, så de är tacksamma för att kunna få hjälp med lilla damen. Självklart! Det ska bli riktigt kul.

Lillis har varit iväg och handlat krokarna till hyllan i duschen och plingar på ytterdörren. Jag öppnar med en glad Hailey i famnen. Hon sträcker genast fram armarna och vill till Lillis och jag ser att han blir jätteglad. De gullar och leker en stund, innan Lillis börjar med hyllan.

Hailey är lite hostig idag också, men hon har ingen feber, även om hon ser lite matt ut en stund....


När Hailey och jag blir själva, så sätter jag mig på golvet för att leka. Hon kvittrar glatt och kryper runt mellan rummen och inspekterar allt. Det finns mycket saker hemma hos mormor, som man inte får röra. Jag följer henne som en skugga, för att försöka lära henne vad man inte får röra. Går förvånansvärt bra....


Hailey har med sig en pekbok med ljud, som hon fick av mig i fredags, när hon fyllde ett. Den är riktigt populär, i alla fall en stund....


Efter lite mat och ny blöja, så får Hailey ny energi. Vi leker tittut bland köksstolarna och hon skrattar högt. Snacka om att barnskratt ger energi! Hon blir helt vild av vår lek och tjuter högt av lycka. Simba har gömt sig långt under sängen.

Två glada mammor kommer vid sjutiden för att hämta hem en glad tjej. Ett tag var jag orolig för att hon skulle bli trött och vilja sova, men det var bara för att hon hade nappen, som hon såg trött ut. Lite mer tittut och bort med nappen, så var hon snart igång igen.

Ullis och Marre är glada över att det har gått så bra med Hailey. De har dessutom klarat av sista julklapparna, så de är dubbelt nöjda. Jag förklarar att det bara har varit roligt att se efter Hailey och hoppas att det snart blir dags igen.

När jag har vinkat av dem, så inser jag att magen skriker efter mat. Har totalt glömt bort att jag kanske borde ha något i magen själv, när jag har sett efter Hailey. Jag värmer på lite av ugnsfalun, som blev över från lunchen.

Jaha, det var den här dagen då. Känns som att det bara är morgon och kväll just nu. Blir väl bättre sen, när det blir lite ljusare.

måndag 19 december 2011

Måndag på IKEA

Idag har jag inte ro att ligga kvar i sängen längre än till straxt före åtta. Jag slänger på mig lite kläder, för att gå ut och jacka i sladden till motorvärmaren. Mamma och jag ska åka till IKEA idag och då vill jag har en varm och skön bil.

Det har kommit rejält med snö i natt och jag inser att det kan vara läge att skotta rent trappen och rampen upp till min dörr. Jag tar sen och sprider lite grus på trädäcket, så att det blir lite mindre halt. Gäller ju att göra gott intryck i min nya bostadsrättsförening!

Jag startar bilen, men gör misstaget att inte stänga dörren först. Vindrutetorkarna är på och jag får hela skörden av snö, från vindrutan, in i bilen. Grannen på parkeringen bredvid skrattar gott, när jag svär över misstaget. Vi hälsar på varandra och pratar lite, innan jag åker iväg för att hämta mamma.

Trots väglaget, så går bilresan till IKEA bra. Vi parkerar och går in på Erikslunds affärscentra. Så mycket fina affärer! Tidigare, hade jag bara gått rakt in till IKEA, men nu blir det lite sightseeing, eftersom både mamma och jag behövde in på apoteket.

Ingen av oss har speciellt bråttom hem, så vi tar det lugnt på IKEA. Vi liksom insuper allt i vår väg. Om inte annat, så kan man ju få lite bra inspiration.

Ni som känner mig väl, vet ju redan att jag har en lista med det jag ska ha, med mått och allt. Det är framför allt lite tillbehör till köksskåpen, som jag är ute efter. Jag får hjälp av en tjej, som ger mig en lista på det jag behöver, där det framgår var jag ska hämta sakerna.

När vi har klarat av övre plan, så knorrar magen och vi går in på restaurangen. Vi är båda superhungriga, så det blir både förrätt, varmrätt och efterrätt med kaffe. Känns sådär, när vi har moffat klart.

Min nya mäklare, Jaana ringer, när vi sitter i matsalen. Det unga paret har gett ett bud, ett rejält skambud. Jag förklarar för Jaana, att  jag inte tänker ge något motbud. De får helt enkelt gå hem och skärpa till sig! Jaana förklarar, att hon också tycker att det är lågt och att hon ska ringa till den andra spekulanten.

Morr! Jag blev skitstörd av det här skambudet. Nu ska jag fanimej inte lämna kvar något i huset, även om de kommer upp i ett mer lämpligt bud! Ska nog sjutton krypa ner några tusenlappar, om bara den andra spekulanten får huset. Nån måtta får det väl ändå lov att vara!

Efter lunchen, tar vi hissen ner till nedre plan och går loss på allt det som finns där. Mamma hittar givetvis lite värmeljus och annat krafs. Själv hittar jag en pall till köket och lite annat smått och gott. Sist, men inte minst, så väntar alla hyllorna vid självhämtningen.

Jag blir riktigt imponerad av hur det funkar, det här med IKEA och hela idéen. Det är enkelt och billigt, men även funktionellt och snyggt. Sen tycker jag att det är skit det samma, att det är många som har samma saker. Huvudsaken är att jag hittar det som jag vill ha och är nöjd med det.

Både mamma och jag sitter och gäspar stort, i bilen på väg hem. Tar på krafterna att shoppa! Jag kör fel i rondellen vid IKEA, så det blir vägen över Dingtuna istället. Mamma och jag bodde i Västerås under en period, så det blir lite av en nostalgitripp. Dessutom, så tror jag att det blev en genväg.

Hemma i Eskilstuna igen, så åker vi först till Stenby och lastar av mina hyllor och bänkskivor. Sen tar jag med mig min korg från Jysk, för att åka och byta. Både mamma och jag ser fram emot att se vad de har att erbjuda i gardinväg på Jysk, för på IKEA hittade jag inget av värde.

Äntligen, så har det kommit hem en korg, som passar i den hylla jag köpte tidigare. Dessutom, så hittar jag flera gardiner, som jag skulle kunna tänka mig. De är ganska dyra, så jag taggar ner och väntar tills jag har sett vad som finns i stan.

Jag följer med in till mamma på en kopp kaffe. Effie blir helt galen av den nya kompisen, en gosse-råtta från IKEA. Hon ruskar den vilt. Lillis grymtar lite, när han hör att det för övrigt bara är ljus som har blivit inhandlade. Det blir ju fler resor till IKEA, när de har flyttat sen.

Nu är jag sugen på att komma hem och fixa med nya korgen till badrumshyllan och att montera kökspallen. Innan jag lämnar mamma och Lillis, så hjälper jag Lillis att komma igång med Facebook. Är lite småpyssel, innan allt är klart, men nu så!

Jag börjar direkt att öppna paketen med det jag har köpt. Det första jag kan konstatera, är att bänkskivan är av både fel färg och av fel tjocklek. Shit! Däremot, så lyckas jag skruva ihop pallen och blir nöjd med den. Korgen från Jysk, blir slutet på en utrymmesbrist i badrummet.

Jag pratar en stund med Ullis i telefon. Både Hailey och Marre är lite förkylda och de vet inte om de kan åka och handla i morgon, som det var tänkt. Jag ska vara barnvakt medan de handlar. Vi får helt enkelt se om de mår tillräckligt bra i morgon.

söndag 18 december 2011

Söndag före jul

Vad skönt det är att vakna och känna sig utvilad och fräsch, utan att ha behövt ta någon nattmedicin. Enda nackdelen utan medicinerna, är väl då att Simba lyckas med att väcka mig runt sju med sina små tassanden och jamanden. Det gör ingenting, bara mysigt!

Ute vräker blötsnön ner och det känns bra att ta det lite lugnt med frukost och att göra sig iordning. Framför datorn upptäcker jag ett enormt gensvar på Facebook för min lilla nyck, att boka resan till Belgien med Eskilstuna Ölkultur. Kul!

Förutom resan, så har jag haft kontakt med en gammal gymnasiekompis, Agneta Nielsen fd Frank. Hon kommer hem till Eskilstuna till jul och vi bestämde igår, att hon kommer över till mig på paj och rödvin, dagen före julafton. Kul!

Agge, som jag kallar henne, arbetar och bor just nu i Oslo. Därför har jag även bjudit in mig själv till en helg hos Agge i vår. Kan väl aldrig vara fel att göra Oslo med en tjejkompis?!

Enda planen för idag, är att åka ut till Bälgviken, för att visa min motionscykel för en intresserad bybo. Vi bestämmer att jag ska vara ute i Bälgviken vid tolv, för att visa motionscykeln.

Det är ett fruktansvärt väglag och jag tar det väldigt lugnt på vägen ut mot Bälgviken. Idag känns det inte lika jobbigt att åka dit, som det gjorde tidigare i veckan.

När jag kommer fram till huset, så inser jag att uppfarten behöver skottas ren från snö. Jag parkerar bilen på gatan och hämtar fram stora snösläden från garaget. Den blöta snön vägen ton och jag får en svettig stund, innan Örjan dyker upp, för att titta på motionscykeln.

Örjan slår till och jag hjälper honom att bära ut cykeln i delar till bilen. Innan jag åker hemåt igen, så tar jag ett varv inne i huset, för att se om det är något jag har glömt. Det enda jag kan komma på, är att jag ska dra ner värmen ytterligare. Känns ju onödigt att ha runt 15 grader i huset, när jag inte är där.

Jag tar med mig några fler saker från loppisen i garaget och far hemåt. Nja, det blir inte riktigt hem då, för jag har ringt mamma och frågat om hon bjuder på en fika och det skulle hon göra.

Effie blir helt tokig, i vanlig ordning, när jag kliver in i hallen. Vi dricker kaffe och pratar en stund. Sen vill Lillis att jag hjälper honom igång med Facebook. Så gärna! Nöjet är helt på min sida! Innan jag åker, så bestämmer mamma och jag, att vi ska åka till IKEA i morgon förmiddag.

Hemma igen, så tar jag kontakt med de människor på Facebook, som jag har gjort affärer med. Det blir en liten sväng ut med bilen, för att hämta upp de grejer jag har köpt. Kan inte hjälpa det, men jag tycker det är skitkul att handla så här på Facebook.

Innan jag åker hem, så stannar jag till vid Liedl igen. Måste ge stället en chans till. Idag behöver jag bl a kattsand och lite annat. Ja, och jag blir positivt överraskad. Jag passar även på att handla lite till pajen, jag ska göra till mig och Agge på fredag.

Jag ringer Ullis, när jag har kommit hem igen. Både Marre och Hailey håller på att bli sjuka igen. Stackare! I bakgrunden hör jag en riktigt gnällig Hailey, som inte är nöjd med någonting, dvs om hon inte får gegga runt i kattmaten och det får hon ju inte.

När jag kommer hem igen, så gör jag i ordning en mikroportion av pyttipanna och steker ägg till. Mums! Jag har ju faktiskt inte ätit något rejält på hela dagen. Inte undra på att det smakar så bra då!

Efter maten, så tar jag mig tid att kolla in ordentligt på Eskilstuna Ölkulturs hemsida. Måste ju läsa på lite nu, när jag har anmält mig till deras Belgienresa i vår. Det gick snabbt igår, när jag bokade den resan. Lika bra det, för hade jag tänkt till, så hade jag blivit så där rationell och förnuftig. Lika bra att smida medan järnet är varmt!

Nu ska jag nog ta och kolla in det sista på köp/sälj på Facebook. Sen blir det nyheterna och sängen nästa. Gäller ju att vara laddad inför en dag på ett fullproppat IKEA i morgon.

lördag 17 december 2011

Slapp lördag med dunka-dunka

Kors i taket! Jag sover till runt tio, även om Simba har varit lite jobbig redan från sjutiden. Jo, det blev ju lite sent igår, men jag trodde inte att jag skulle få sova så här länge utan medicinerna. Hm, kanske dags att göra ett försök att sluta med nattmedicinerna igen då.

Vädret ute är bedrövligt! Regn och rusk. Jag har därför ingen brådska med att göra mig iordning. Det känns rätt så OK att sitta framför datorn i morgonrocken och surfa runt i stället. Givetvis, så hamnar jag på köp/säljgruppen på Facebook.

Jag köper en fin adventsljusstake med julmanschetter för 50:- och får den levererad vid dörren....


Jag har också hittat en söt dockvagn till Hailey och en taklampa till köket, som jag kan hämta så fort jag kan. Det här är ju beroendeframkallande! Synd att ingen hugger på mina annonser bara. Då skulle det ju kännas lite bättre.

Dagens lunch består av sallad med laxfilé. Idag lyckas jag tina i mikron utan missöden. Vet inte vad jag gjorde igår, när jag sprängde blodpuddingen i bitar, men, men...

Nu när jag har lite tid över, så passar jag på att läsa igenom bruksanvisningen ordentligt för diskmaskinen. Känns ju sådär att en disk ska ta närmare tre timmar. Tydligen, så är det för att spara energi, som det tar så lång tid. Minskar jag på tiden, så går det åt mer energi. Hm...OK då!

När jag sitter framför datorn, så hittar jag en mapp med musikfiler. Bl a så spelar jag ett album, som innehåller dance- och partytracks. Den här gången törs jag dra på ljudet lite, eftersom jag har konstaterat att det inte alls är lyhört i huset. Så skönt att spela högt med fet bas! Det ska dundra i väggarna och golvet!

Nu blir man ju på värsta partyhumöret, men idag ska jag hålla mig på mattan. Mina planer för kvällen är att parkera mig i TV-soffan och titta på "Så mycket bättre". Då får jag nog ta och tagga ner lite. Just nu kan jag inte sitta still. Kanske läge att dra ner rullgardinerna?

Fin fredag

Idag fyller mitt lilla barnbarn, Hailey 1 år. Det ska vi fira med buller och bång på eftermiddagen. Presenterna ligger klara och bara väntar på att det ska bli dags.

Jag hamnar framför datorn, som vanligt, med morgonkaffet. Det är en espressomaskin, som fångar mitt intresse nu och jag är med i budgivningen på Facebook. 120:- är ju ingenting, så jag slår till. Vi bestämmer att jag ska hämta den i Skogsängens centrum, efter att jag har ätit.

Som jag har berättat tidigare, så håller jag på och försöker äta ur frysen. Idag hittar jag en förpackning med blodpudding, som verkar vara ett bra val, om det ska gå snabbt. Jag slänger in den i mikron och ställer in på auto defrost.

Rätt som det är, så hör jag en dov poff från mikron. Hm.., det är förpackningen med blodpudding, som har typ exploderat eller nåt. Nice, fullt med blodpuddingskladd i hela mikron! Jag kan dock rädda några slamsor och äta med lingonsylt, innan jag tar bilen till Skogsängen.

Jag väntar och väntar, men ingen kommer. Rutorna i bilen börjar imma igen. Då får jag ett SMS från tjejen med espressomaskinen. Hon hittar inte bruksanvisningen och den måste jag ju ha, så jag tackar nej och åker hemåt igen. Typiskt!

Carina från Skogstorp ringde igår och vi kom överens om då, att hon skulle komma över på en snabb fika, direkt efter jobbet idag. Tanken var då, att jag skulle vara helt klar för att åka på kalas, när Carina kommer. Nu inser jag att den ekvationen inte riktigt går ihop, efter mitt infall med espressomaskinen.

När jag precis har målat mig klart till hälften, så plingar Carina på dörren. Hon har med sig en jättefin ljuslykta i svart smide, som jag kan ha på trappen....


Medan vi dricker te och pratar, så sminkar jag mig klar. Man har väl simultanförmåga!

När Carina åker hemåt, så har jag ungefär en halvtimme på mig att fixa till håret och byta om. Det är ju inte bara födelsedagskalas jag ska på. Jag ska med Karin och Thomas på Eskilstuna Ölkultur, direkt efter Haileys kalas.

Mamma och Lillis kommer och hämtar upp mig, så att vi samåker till Ullis och Marre. Puh, det blev riktigt stressigt på slutet, innan jag hade koll på kläder och vad jag skulle ha med mig. Men nu så!

I bilen berättar jag för mamma och Lillis om dagens utflykt till Skogsängen. De berättar då, att de förmodligen har en espressomaskin, som jag kan få. Vad bra, då kan jag strunta i den på Facebook.

Hailey kvittrar förtjust, där hon sitter på golvet med alla fina paket...


Marre hjälper henne att öppna paketen. I ett av paketen är det ett litet piano, som spelar olika melodier. Hailey trycker på alla knappar och skrattar.

Rätt som det är, blir hon jätteledsen. Vet inte om det är pianot hon blir rädd för, eller att vi är för många som tittar på henne på samma gång. Hon är i alla fall helt hysterisk en stund. Stackars liten!

Proppmätt av tårta och varm i hjärtat av all glädje runt Hailey, så liftar jag med mamma och Lillis till Eskilstuna Ölkultur, där Karin och Thomas väntar. Ska bli spännande att se hur det är där.

De serverar Thaimat för 70:- och har all möjlig god öl till humana priser. Karin och Thomas berättar att på sommaren kan man sitta ute precis intill ån. Hm.., här ska jag nog bli medlem.

Plötsligt kommer det fram en kvinna och säger att hon följer min blogg och att hon gärna ville få tillfälle att prata lite med mig. Hon har många gånger tänkt kommentera mina inlägg, men aldrig riktigt kommit till skott.

Hon berättar att hennes man också nyligen har avlidit, men av sjukdom. Innan hon går, klappar hon mig på handen och säger, "Lena, det kommer att bli bra!". Tänk så fantastiska människor det finns! Jag reser mig och kramar om henne.

När Eskilstuna Ölkultur stänger vid tio, så går vi mot Fristadstorget för att kolla hur bussarna går. Jag undrar om Karin och Thomas vill gå vidare, eller om de vill följa med mig hem på en Irish Coffe. Det slutar med att vi sitter på 2:an till Stenby, där det vankas kaffedrink.

Vid halv ett-tiden lägger jag mig i sängen med en varm känsla i magen och då är det inte bara alkoholen jag känner av. Det värmer så gott att vara i goda vänners sällskap. Jag somnar utan problem, fast jag inte har tagit någon som helst medicin.

torsdag 15 december 2011

Helrenovering och husvisning

Simba puttar lite försiktigt på min axel med sin mjuka tass. Då går det inte att bli arg, fast klockan bara är lite före sju och det fortfarande är mörkt. Vad bra, då slipper jag vakna till mobilen, som jag ställde igår. Jag ska till massören vid halv nio, så det är dags att gå upp.

Både jag och Simba hoppar högt, när klockradion plötsligt börjar skrika med en hemsk signal. OK, då hade jag alltså lyckats ställa den igår, fast det inte blev radion då. Inte bra att börja mecka med tekniska manicker, när man har börjar känna av nattmedicinerna.

Även om jag har haft gott om tid att göra mig klar, så blir jag givetvis sen iväg. Kan det bero på att jag fastnade vid datorn med morgonkaffet? Det är ju så kul att sitta och titta på Facebookgruppen Köp/Sälj/Skänkes.

Med någon minut till godo, så kliver jag in hos Sigge, min massör. När han knådar mina ömma muskler på rumpan, så kommer jag att tänka på vad en kompis berättade. Hon var hos sin massör och och blev tillsagd att slappna av rumpmusklerna. Hon spände dem för att få en fin stjärt, en sån där som två persikohalvor.

Sigge och jag skrattar gott åt det och det vet jag att min fåfänga vän bjuder på. Efter den lilla historian, så är det svårt att vara allvarlig på massagebänken. Det är bara när Sigge hittar de värsta knutarna, som jag kan hålla mig för skratt.

Direkt efter Sigge, så har jag tid hos min naprapat, Peter Skog. Det blir en helrenovering, med andra ord. Synd att det blir så dyrt bara. Sen är det väl investerade pengar, om jag bara blir bättre. Jag ska även äta en kur med Voltarén, så att inflammationen i nackmusklerna släpper.

Jag har stämt träff med en tjej klockan tio vid Åhléns ingång, för att sälja några gamla smyckesaskar. Hon hade lagt in en annons på Facebook och jag kontaktade henne. Skönt att bli av med lite krafs och ändå få en liten slant för det.

Nu är det så att klockan bara är halv tio och inga affärer har öppnat än, så då återstår bara fiket mitt i Gallerian. Kan i och för sig vara skönt att sitta och glo på folk över en kopp kaffe, i lugn och ro.

Rätt som det är, så kommer det en äldre kvinna fram till mig och säger, "-Men vad är det här för en tjej, som sitter här då? Dig har jag inte sett här förut." Jag ser ut som ett levande frågetecken. Hon förklarar att folk från Finska föreningen brukar sitta här och prata.

Medan hon förklarar, börjar hon att ta av sig ytterkläderna och hänger dem på stolen mitt emot mig, vid mitt bord. Hjälp, hon kapar mitt bord! Jag blir så paff, så jag kommer mig inte för att säga ifrån. Dessutom verkar det som att hon är typ dement, så jag säger ingenting.

Medan min påtvingade bordskamrat går och köper kaffe, så passar jag på att lite diskret byta bord. Jag hinner inte mer än slå mig ner, innan jag får syn på tjejen från Facebook. Skönt, då slipper jag ifrån det här dårhuset och kan åka hemåt igen.

Klockan är bara kvart över tio, när jag börjar närma mig Stenby. Det slår mig att jag kanske ska ta en sväng in på Liedl, så jag svänger in där och parkerar. Jisses, vad mycket skit de säljer där! Sen har de givetvis billiga och bra varor också, men ändå...

Ullis hör av sig och säger att Hailey är bättre idag. Hon blev ju så febrig av sina vaccinationer. De vill gärna komma förbi och titta in på en kopp kaffe och det vill jag väldigt gärna, så vi bestämmer att de ska komma om en stund.

Snabbt som ögat, så kör jag runt med dammsugaren ett varv. Kan inte fatta att det blir så fort dammigt på golven! Kan i och för sig ha något att göra med, att jag har, nästan uteslutande, fårskinn och kohudar på golven. Sen har jag ju en liten pälsboll till husdjur också.

Ullis har bara sett lägenheten, när den fortfarande var ett kaos av flyttkartonger, så hon blir glatt överraskad av att se allt på plats nu. Jag kvittrar glatt och visar dem runt och berättar hur bra jag trivs. Märks att de gläds med mig.

Halv fyra kommer min mäklare, för att hämta nyckeln till huset i Bälgviken. Han ska visa huset andra gången för ett par, som har fått OK från banken. Tanken var att ytterligare en spekulant skulle ha kommit på samma visning, men han ringde återbud i sista minuten.

Mäklaren förklarar att det är väldigt lovande med dessa två spekulanter. Har vi tur, så kommer de att trissa varandra. Grejen är den, att de väntar ut varandra, när det gäller att lägga ett första bud. Suck! Mäklaren är lika otålig, för han åker till Australien på söndag och hade hoppats på att kunna skriva kontrakt innan dess.

Varför är det så jobbigt att gå och vänta?! Hur som helst, så tror jag att det kommer att gå vägen med husförsäljningen, utan att jag behöver krypa ner i pris. Det gäller ju att tänka positivt i alla fall!

onsdag 14 december 2011

Onsdag med Henke

Min mobil väcker mig, när Ullis messar vid halv nio, "Vaken?". "Nästan", svarar jag och ber henne att ringa om fem minuter. Gosh, vad jag har sovit! Nästan läskigt hur borta man blir av sömntabletter. Ändå tar jag ingen stor dos. Bra i alla fall, att det finns bot, när man har svårt att sova.

Ullis vill berätta att Hailey har blivit jättedålig av vaccinationen hon fick igår. De har kanske sovit 1½ timme som mest inatt. Hon har haft över 40 grader i natt. Nu har hon över 38, fast hon har fått Alvedon. Stackars liten! Hoppas att hon hinner bli bättre tills på fredag, då hon fyller ett och vi vill fira henne.

Min vän, Karin svänger förbi och lämnar några smycken jag har köpt plus en mobilladdare. Vi hinner prata en kortis, innan Karin måste åka vidare och bestämmer att vi kanske ska gå på Eskilstuna Ölkultur på fredag, efter Haileys födelsedagsfirande. Kul!

Henke och jag har bestämt att vi ska åka ut till Bälgviken idag. Han ska hjälpa mig att få fart på centraldammsugaren. Stackars Henke, att behöva krypa ner i isoleringen på vinden igen. Tur att jag har en sån snäll och hjälpsam son!

När vi åker ut, så är det givetvis tågstopp i Hållsta. Jag ryser bara vid åsynen av järnvägen. Saken blir inte bättre av att det är ett godståg, som passerar. Tur att jag har Henke med mig, så att jag har någon att bolla min ångest med.

Det känns helt OK, bara vi har kommit in i huset. Det är ganska kallt, för jag har ju dragit ner på värmen, sen jag flyttade därifrån. Jag plockar med mig lite saker utifrån en lista, som jag har gjort i förväg. Jag har ju ett minne som en guldfisk just nu, så det gäller att ta till alla medel, för att vara effektiv.

På väg hem, tar vi vägen förbi Hållsta pizzeria och frossar i varsin välförtjänt pizza. Mmm! Skönt att få sitta där i lugn och ro och äta med min fina son. Vi pratar inte så mycket, men det behövs inte. Jag bara myser ändå.

Henke hjälper mig in med sakerna, jag har tagit med mig hem från huset. Det är bl a lite prylar från loppisen, som jag har tänkt att lägga ut till försäljning på en Facebookgrupp. Henke har bråttom hem med alla DVD-filmerna, som han har tagit med sig.

Typiskt nog, så är batteriet i kameran slut, när jag just ska fota alla prylarna. I väntan på laddning, så stryker jag julgardinerna och julduken. Jag fick ju även med mig gardinstänger hem från huset, så nu kommer de på plats, julgardinerna....


Det är riktigt kul att lägga upp annonser på Facebook. I början fattade jag inte hur man skulle göra, men det går snabbt att lära sig. Det värsta är ju att jag hittar saker, som jag vill köpa också. Köpstopp alltså! Har inte plats med mer nu!

Min nacke och rygg plågar mig fortfarande, så jag ringer till min massör och naprapat och lyckas få en tid i morgon bitti kl. 08:30. Det blir till att ställa klockan, alltså! Jag är bara så tacksam över att få en tid innan julhelgen.

Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli dags för "Bonde söker fru", fast ikväll vet jag inte om det är så bra. Det är bröllopet mellan Pär-Ola och Louise. Har en känsla av att det blir så där överdrivet sockersött. Jag får väl vara beredd med "skäms-kudden".

tisdag 13 december 2011

Simba har slappnat av

Jag hade ju inte tänkt göra något mer inlägg idag, men jag kan ju bara inte sitta här och hålla den här bilden för mig själv....


Tror inte att han skulle reagera, även om det kom in ett gäng hundar. Så skönt att se! Inte bara jag som gör framsteg.

På upptäcksfärd i Kronskogen

Idag har jag bestämt mig för att jag ska prioritera att komma ut på en skön promenad. Det blir ju mörkt så himla tidigt om dagarna nu, så man hinner ju knappt ut innan det är skymning.

Jag passar på att fråga ett par grannar om hur jag ska gå genom skogen, för att komma till Tuna Park. De säger, att det finns väldigt många stigar och att det är lätt att gå vilse. De föreslår att jag ska ta asfaltsvägen genom Stenby, förbi Stenby gård, för att hitta rätt första gången.

Är det någon som tror på, att jag tar den vägen? Nej, precis! Givetvis, så tar jag den krångliga vägen genom Kronskogen. Det var ju därför jag ville ut och gå, för att komma ut i skogen. Dessutom är det väl bättre, att gå den vägen medan det är ljust. Sagt och gjort, jag tar skogsvägen.

Som grannarna sa, så finns det otroligt många stigar och motionsspår att välja på. Jag låter magkänslan bestämma. Jag menar, hur svårt kan det vara?! Man hör ju trafiken från stora vägen till och med. Enda problemet är att alla stigar är belagda med en tjock isskorpa.

Jag slås direkt av hur vackert det är i skogen. Stora, gamla ekar och bitvis hagmark. Det måste vara otroligt vackert här på våren, då ekarna blommar. Svårt att tro, att det här är precis vägg i vägg med ett stort bostadsområde....


Snart kommer jag fram till ett ställe, där ekarna är extra gamla och knotiga. Jag ger efter för mitt infall och går fram och kramar om en av de största ekarna. Snabbt tittar jag mig omkring, så att ingen har sett mig. Pust, ingen där!

Det sägs ju att riktigt gamla träd kan ge energi, om man just kramar dem. Det sägs ju också att tron kan förflytta berg, så då finns det väl inget att fundera på. Faktum är att, på mina promenader runt omkring i Bälgviken, så kramade jag också de gamla ekarna ibland.

Om ni har sett filmen Avatar, så förstår ni vad jag menar, när jag tänker på livets träd. På samma sätt som i filmen, så hoppas jag nu att kunna känna av Johnnys energi i den här gamla eken....


Jag kommer fram vid campingen bakom Tuna Park. Det tog ganska precis en halvtimme, så då är det väl ca. 3 km hit då. Lagom promenix för att gå och shoppa.

Det är lugnt och skönt inne på Tuna Park, eftersom klockan bara är runt ett. Det är typ jag och alla pensionärer, som är ute och shoppar. Härligt att kunna strosa runt utan stress. Nu ska jag försöka att hitta någon present till Hailey, som fyller ett på fredag.

Efter en stunds letande, så hittar jag det jag söker. Kul! Hoppas bara att Hailey tycker det också! Jag passar även på att gå in på Kjell & Co, för att köpa en lampkontakt och en fördelningsdosa. Bra, nu kan jag kanske få upp en lampa till.

Hem tar jag stora gångvägen, för att se om den är kortare. Jag passerar Stenby gård och slås av det vackra i hagarna runtomkring....


Jag känner att det kommer att bli så bra, det här med Stenby. Här kommer jag att kunna gå, cykla eller springa och njuta av naturen, utan att bli ledsen för att Johnny inte är med. Det här är obruten mark för mig och Johnny. Nytt och fräscht!

På håll ser jag mitt ljusinlindade päronträd och blir varm om hjärtat. Det har redan börjat skymma. Magen knorrar, så det är väl dags att äta lite mat, när jag kommer in. Kommer att smaka bra, så här efter min fina upptäcksfärd.

måndag 12 december 2011

Måndag och jag njuter

Jaha, då var det måndag då. Känns i och för sig ingen större skillnad för mig, som inte har ett jobb att gå till. Faktum är att jag fortfarande njuter av att att kunna dra täcket över huvudet, när jag hör grannarna som är på väg till jobbet.

På mitt schema står det städning idag. Jag har ju faktiskt bott här över en vecka nu, så det är ju inte så konstigt att dammtussarna börjar flyga runt golven. Skönt att inte ha så stort och bara en toalett att städa!

Henke kommer över, för att hjälpa mig att få fart på bioljudet. Jag har inte lyckats med det själv, så jag har fått ha TV-ljudet och det låter så burkigt, när man är van med bioljud.

Vi äter tillsammans, när Henke är klar. Mysigt att få rå om honom lite en stund. Hoppas att det kan bli oftare nu, när vi bor så pass nära varandra.

Mamma ringer och vill ha sällskap runt Borsöknasjön, men jag förklarar att Henke är här, så vi får ta det en annan dag.

När Henke har åkt, så börjar jag att försöka tömma de sista kartongerna. Det är så svårt att få plats med allt. Tänk er själva att komma från hus med garage och klämma in sig på 75 kvm och litet förråd. Skam den som ger sig!

När jag håller på och flyttar på julsakerna, så hittar jag ljusslingan, som vi hade i vår idegran i Bälgviken. Den ska jag försöka sätta upp i det lilla, nyplanterade päronträdet här. Inte så många grenar att fästa i, så det blir några varv. Så här fint blir det i alla fall....


Bara för att jag kan, så går jag vägen till affären, för att handla mjölk och lite till. Känns helt underbart att ha gångavstånd till affären! Risken är väl att det blir dyrt, så jag får väl se upp med vad som hamnar i korgen.

Nu har jag just bestämt, att jag ska göra mig av med TV och TV-möbel i sovrummet. Det känns ju lite överkurs att ha en extra TV i sovrummet, när jag lika bra kan sitta i soffan och titta. Dessutom är sovrummet trångt, som det är ändå.

Det tar mig halva kvällen att fixa med foto och annonser i en säljgrupp på Facebook. Vet inte om det är skit bakom tangenterna eller om det är fejjan som strular. Det måste nog vara fejjan, för plötsligt så går det bra, fast jag gör likadant. Hmm...

Nu börjar jag inse att jag har börjat blogga för sent. Sömntabletten börjar göra sitt och det är dags för mig att göra kväll. Får skriva lite mer en annan dag. Natti, natti!

söndag 11 december 2011

Seg söndag

Aj, aj! Det blev visst lite för mycket vin i går. Det var det värt, för vi hade det jättetrevligt och kalopsen var supergod. Tack mamma och Lillis för en trevlig kväll!

Vi bestämde i går, att vi skulle gå på visningen av lägenheterna på Vilsta Herrgård tillsammans idag. Det är alltid kul att se hur de blir, när de nästan är klara. Jag har bestämt mig för att ta en promenad dit, för att se hur långt det är.

På vägen går jag och tänker på Johnnys och mina många och härliga cykelturer. Vi har flera gånger cyklat på den här gång- och cykelbanan, där jag just nu går. Jag blir ledsen, när jag tänker på hur härligt vi hade det i somras. Det skulle ju bli fler såna härliga somrar.

Det luktar pepparkakor, när jag går förbi Skogaholms och det får mina tankar att ändra riktning. Nu kan jag dessutom se Vilsta Herrgård, vilket gör mig glad. Den ligger så fint där vid ån, inbäddad bland gamla ekar och pilar. Kommer att bli kalas, att kunna promenera dit och hälsa på.

Kolonistugorna ligger så fint, där jag kommer och halkar fram på den isiga vägen. Tänk så mycket mer man ser, när man går. Åker man bil eller cyklar, så svischar allt bara förbi. Nu kan jag riktigt njuta av det fina på vägen.

Mamma och Lillis skulle bli lite sena, så i stället för att gå in själv på visningen, så går jag vidare till stallet och hälsar på de fina hästarna där i hagarna. Jag är barnsligt förtjust i hästar, så jag tar tillfället i akt och pussar dem på mulen.

När mamma och Lillis kommer, så går vi fram mot ingången. Mäklaren håller på och låser och plockar undan. Det visar sig att Lillis har tagit fel på tid och visningen var alltså en timma tidigare. Synd! Jaha, men då är det väl bara att vi åker hem till mig och fikar då.

Vi hinner knappt dricka upp kaffet innan jag hör att larmet tjuter på en bil. Jag misstänker att det är Lillis bil. Det har nämligen hänt tidigare, när Effie sitter kvar i bilen. Jag går fram till altandörren för att titta.

Jo då, mycket riktigt, så är det deras bil som står och blinkar och tjuter för fullt. Mamma och Lillis skyndar sig att dricka ur kaffet och tackar för sig.

Magen knorrar och jag blir sugen på att laga någon god mat. Hm, vad har jag i frysen? Måste försöka att äta så mycket som det bara går ur frysen, så att jag kan hämta hem resten från mamma och Lillis. Jag bestämmer mig för att göra spagetti och köttfärssås.

Min nya mikro är helt suverän! Jag har tagit mig tiden att läsa bruksanvisningen ordentligt, så att jag kan utnyttja alla finesserna. Oftast orkar man inte det och då använder man bara en bråkdel av funktionerna. Nu tinar jag upp köttfärsen med något som kallas "auto defrost" och den blir perfekt.

Det smakar underbart med hemlagad mat. Det var länge sedan jag lagade något ordentligt. Oftast har det blivit något enklare, så att det går fort. Det är ju inte så roligt att laga mat till sig själv, men idag tyckte jag faktiskt det. Framsteg!

Efter maten har det börjat skymma på lite ute. Då tänder jag ljuslyktorna, som jag har diskat rena och fina och riggat upp på verandan. Så här stämningsfullt blir det....



Sen ger jag mig på att läsa ytterligare en bruksanvisning, till tvättmaskinen. Lika bra att läsa ordentligt, så att man förstår sig på alla finesserna. Annars ligger det mig nära till hands, att bara börja ratta direkt på alla knappar, men nu tar vi det lilla lugna.

Tror att det blir tidigt i säng för mig i kväll. Känns som att jag skulle behöva det efter gårdagens kalas.

lördag 10 december 2011

En vecka på Lagmansgatan

Isen ligger redan bitvis på Bälgvikssjön, lägger jag märke till, när jag åker i bilen längs med sjön. Känns sådär att åka ut till huset idag, men jag har bestämt mig för att idag ska jag rensa ur frysen, så att jag kan stänga av den och därmed spara lite el.

Mamma och Lillis har lovat att jag ska få hyra in mig i deras stora frysbox, tills jag har plats själv. Jag måste bli bättre på att inte köpa för mycket av allt. Det är precis som att jag inte har fattat att jag är ensam ännu.

När jag ändå är ute i huset, så passar jag på att fylla bilen med saker, som ska stå i förrådet. Man vet ju aldrig, det kan ju blir riktigt bråttom snart, med att komma ur huset, dvs om jag nu har turen med mig med spekulanterna. Hoppas, hoppas!

Nu börjar även mitt nya förråd att bli fyllt. Ändå har jag massor av saker kvar i garaget och på vinden. Blommorna, som jag har på vinterförvaring i garaget, är väl bara att glömma i och med att jag har kallförråd nu. Får se om jag i alla fall kan rädda favoriterna.

En grannfru, som jag pratade med vid förrådet, sa att "- Du måste släppa det förflutna nu och gå vidare! Du kan köpa nya blommor!". Ja, visst kan jag det, men det skär i själen att inte kunna spara favoritpelargonerna, fuchsior och röd oxalis. Få se om mamma kanske har plats någonstans.

För var dag som går, så känner jag hur rätt det här är. Jag stortrivs i min nya, fina lägenhet! Dessutom har de jag har hälsat på varit mycket trevliga och omtänksamma. Bådar gott inför framtiden!

Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli kvart i fem. Mamma och Lillis bjuder på kalops i kväll och jag har tänkt ta cykeln dit, så att jag kan dricka vin till maten. Känns så oerhört lyxigt att ha så nära till allt och alla. Just love it!



fredag 9 december 2011

Fikabesök

Det är fortfarande mörkt, när jag vaknar av att Simba vill krypa ner under täcket. Självklart får han krypa under täcket och gosa en stund. Så mysigt med hans mjuka päls mot min bara kropp. Vi somnar om så.

När jag vaknar nästa gång, så är det hög tid att stiga upp, om jag ska hinna göra mig i ordning innan jag får besök. Karin Harich ska komma på fika vid halv elva. Sen kommer Lena Forsman vid tolvtiden.

Det kommer ner något, som liknar snöblask, när jag går till Ica Stenby för att handla fikabröd. Trottoarerna och gångbanorna är isiga och jag går som om jag har gjort något stort i byxan. Tänk vad bra det är att ha så nära till affären! Det är jag definitivt inte bortskämd med sen tidigare!

Karin kommer på utsatt tid och går, även hon, lite stelt på den hala gångstigen. Thomas och Karin har köpt mig en liten söt kyckling, som har toppluva och skridskor på sig. De kunde se mig i den lilla kycklingen - på skridskor, på väg ut i en ny framtid. Ha, ha, så passande!


Jag visar Karin runt i min lilla lägenhet. Jag är stolt som en tupp över vad jag har lyckats åstadkomma på så kort tid. Karin kramar om mig och tycker att det är fantastiskt och kul att se mig så glad.

Tiden går fort, som det gör när man har det trevligt och snart är det dags för Karin att åka hemåt. Jag vinkar genom altandörrarna till Karin, som halkar fram mot parkeringen.

Det går inte lång stund innan Lena plingar på dörren. Hon har med sig ett paket, som jag öppnar direkt efter att jag har visat henne runt. Det är en jättefin ljushylla i spegelglas och svart smide....


Den ska givetvis inte stå på ett element, men jag måste tänka till lite innan jag börjar banka upp saker på väggarna. Sakta men säkert, kommer det att mogna fram vart allt ska sitta.

Lena säger att hon har en till present, som var meningen att hon skulle smyga in, utan att jag ser det. Jag vänder mig mot diskbänken, medan Lena riggar upp något i sovrummet. Vad har hon nu hittat på?! Nästan så att jag blir lite nervös.

"-Nu får du komma och titta!", ropar Lena från sovrummet. Mitt bland mina gosedjur på sängen, sitter en orange älg, en Hälge. Lappen på honom säger att han är en "barnslig älg". Det hjärtformade kortet från Lena säger mycket....


Tänk vilka fina vänner jag har kring mig! Jag är SÅÅ tacksam och glad för att ni finns!

Precis när Lena har tagit på sig sin jacka och ska öppna ytterdörren, så plingar det på. Vem kan det vara? Jag väntar inget mer besök.

Det är Ninni, ordförande i bostadsrättsföreningen, som kommer med en fin julblomma från styrelsen och önskar mig välkommen....


Givetvis, så ber jag Ninni att komma in. Jag kramar om Lena och vi säger hej då. Sen visar jag Ninni runt och hon verkar gilla det hon ser.

Vi pratar länge och väl och jag känner att vi kommer riktigt bra överens. Eftersom vi har blommor och trädgård, som gemensamt intresse, så börjar vi redan nu planera vad vi ska göra för fina blomsterarrangemang till sommaren. Kul!

Jag ringer till mamma och pratar en stund om alla trevliga besök jag haft på förmiddagen. Mamma frågar om jag vill komma till dem i morgon eftermiddag och äta kalops. Gissa om jag vill!

Simba vågar sig fram en stund nu, efter att alla farliga tanter har försvunnit. Jag hade egentligen tänkt att åka och handla nu, men jag får helt enkelt lov att sätta mig en stund och gulla med Simba. Stackars liten, är ju helt förvirrad!

Nu har jag varit och handlat en sväng och är riktigt glad över att vara hemma igen. Det är ju helt hysteriskt i affärerna, nu när det är fredag eftermiddag. Ja, jag skulle ju ha kunnat valt en annan tid, men nu gjorde jag inte det.

Lite mat och vin på det här, så kommer jag att må som en prinsessa i min nya, fina lägenhet. Jag är gjuten framför TV:n ikväll, för att se finalen av Idol.