måndag 31 oktober 2011

Gädda med wasabi

Kommer ni ihåg att jag berättade förut om att jag kokade en gädda till Simba. Han ville ju inte ha den, fast jag hade benat ur den och finfördelat. Jag svor några ramsor över vår bortskämda katt.

Johnny smakade och sa att det var ju precis lika gott som t ex torsk, så den där fisken skulle väl vi kunna äta. In i frysen med den färdigrensade fisken då alltså. Inte slänger jag något, som jag har lagt ner både tid och möda på!

Idag fick jag för mig att jag skulle ta fram ett paket ur frysen och göra färskpotatis och pepparrotssås till. Det var bara det att jag hade ingen pepparrot hemma. Därför klickade jag i lite wasabi i såsen istället. Smakade riktigt bra tillsammans med gäddan.

Jag har gett mig den på att jag ska äta ur frysen nu, fram tills det är dags att flytta. Ju mindre att släpa på, desto enklare  Så det lär nog bli fler såna här hopkok av det som huset erbjuder.


Inför loppisen

Det var svårt att somna igår, även fast jag var helt slut. Mycket som snurrar i huvudet på kvällarna, när man ska sova. Jag vill ju inte behöva ta till sömntabletter igen, så fort det blir lite svårt att somna, heller. Jag kan ju sova länge på morgonen i stället.

Direkt efter frukost, så tar jag tag i det där med att börja duka fram saker i garaget, inför garageloppisen. Varje liten pryl får sedan sin egen lilla prislapp. Svårt att sätta pris, men efter en stund så går det av bara farten.

Det känns både skönt och vemodigt att rensa bland gamla prylar. Med förståndet, så begriper jag ju att det måste göras. En annan del av mig har svårt att skiljas från det mesta. Kanske för att det ligger så otroligt många minnen i varje pryl.

Efter en stund har jag fått upp farten. Nu får jag nästan lägga band på mig själv, så att inte allt åker iväg. Det finns så otroligt många saker, som jag är så less på också. Ska bli skönt att få komma till min nya fräscha lägenhet och bara ha med mig de prylar jag tycker om.

Tidigare fick jag nästan kalla fötter, när jag hörde hur många som tänker komma på loppisen. Jag började fundera över om jag hade tillräckligt mycket prylar. Nu tvivlar jag inte en sekund på att grejerna räcker. Dessutom har både mamma och Ullis lite de vill bli av med också.

Det börjar faktiskt att se ut som på en loppis nu i garaget. Ändå har jag inte varit uppe på vinden ännu och tagit ner det som finns där. Det är lite större saker, som t ex en gungstol, en kopparkittel och en resväska. Vet faktiskt inte riktigt allt vad jag har där.

Nu när jag har kommit in i stugvärmen igen, så rinner näsan efter en dag i det kalla garaget. Kanske skulle ta och göra mig en kopp te och elda lite i braskaminen, så att jag får upp värmen.

Det kommer nog inte att bli helt lätt att somna i kväll heller. I morgon ska jag till banken, för att slutföra bouppteckningen. Även om allt blir klart i morgon, så rörs alla känslorna upp igen. Men det är väl så, som ett sår man måste riva av skorpan på, gång på gång, för att det ska läka.

söndag 30 oktober 2011

Vilsta herrgård

Vilken lycka att vakna och inse att man får tillbaka en timme idag! Kan behövas, eftersom jag kom hem klockan tre i natt.

Nej, jag har inte varit ut och slarvat! Jag blev hembjuden till Frida, en ensamstående kvinna, som bor här i byn. Hon undrade om jag ville göra henne sällskap och titta på "Så mycket bättre". Frida lagade paj och jag tog med mig vin. Vi hade så himla mysigt, så tiden bara rann iväg. Trodde inte riktigt på klockan, när jag kom hem.

Det är alltså mycket motvilligt jag stiger ur sängen idag. Finns inte så många andra alternativ, eftersom Simba är i högform och vill ha sällskap ut till köket. Jag masar mig ut i köket och gör frukost och blir irriterad över att jag inte hittar alla grejer, som har varit undanplockade inför gårdagens visning.

Idag kommer jag inte att få så mycket gjort, men det känns skönt att inte ha några större planer. På eftermiddagen ska jag åka med mamma till Vilsta Herrgård, för att se hur långt de har kommit med deras nya lägenhet.

Jag går som i en dimma hela förmiddagen. Känner mig inombords, precis så som det ser ut ute idag, grått och trist. Känns så där lagom ansträngande att ligga på soffan och prata bort lite tid med Ullis. Karin ringer och vi pratar också en stund. När jag ändå är i pratform, så ringer jag till mamma också.

Oj, vad tiden gick fort! Nu hinner jag ju knappt äta och göra mig i ordning, innan det är dags att åka till mamma. Jag hamnade ju givetvis framför datorn en stund också och då är det lätt att tappa bort tidsuppfattningen. Jag har börjat kolla lite på Blocket, för att se vilka priser jag kan sätta på sakerna till garageloppisen.

Det är ny visning av Vilsta herrgård idag, så det kommer nog att vara en hel del folk där. Jag frågade tidigare om Karin ville följa med och titta på mammas och Lillis nya lägenhet och det ville hon, så mamma och jag plockar upp henne på vägen.

När vi kommer fram till Vilsta, så står det fullt med bilar på parkeringen och det går folk överallt. Vi ser en hel del bekanta ansikten. Verkar som att reklamkampanjerna på TV4 har gett resultat. Ska bli spännande att se om de får några fler lägenheter sålda idag.


Nu har innerväggarna kommit på plats, så nu kan man ju faktiskt bilda sig en uppfattning om hur det kommer att se ut sen, när allt är klart. Dessutom har de nästan färdigställt lägenheten ovanför mamma och Lillis. Då kan man ju faktiskt se hur väggfärgerna ser ut i verkligheten.

På väg hem frågar Karin om vi vill komma med in på en kopp kaffe. Mamma tackar nej, eftersom hon inte vill ta med Effie in till Karin. Vi följer i alla fall med in en kortis och mamma får en snabb rundvisning. Det är ju så himla fint, Karins och Thomas hus! Förstår att de stortrivs där.

Mamma frågar om jag vill följa med henne in och få lite kaffe, men jag känner att det är dags för mig att åka hemåt. Misstänker att jag kommer att lägga mig tidigt i kväll, med tanke på den långa kvällen igår hos Frida.

Det märks att det blir skillnad med vintertiden. Det är redan mörkt, fast klockan bara är fem. Kan inte hjälpas, men jag tycker att det är lite mysigt att få gå omkring och tända lampor lite här och där. Blir säkert några värmeljus också, innan jag är klar.

Jag har en tråkig sak kvar att göra idag och det är att paketera sopsorteringen, eftersom det är sophämtning i morgon. Den här gången ska jag se till att jag inte glömmer bort att köra ut soptunnan till vägen, så att jag inte behöver rusa ut i morgonrocken.

lördag 29 oktober 2011

Visningsdag

Ännu en natt med dålig sömn. Måste ha att göra med anspänningen inför dagens visning av huset. Redan före åtta sitter jag vid frukostbordet.

Få se nu, vad jag ska börja med? Verkar ju smartast att plocka undan alla överflödiga prylar, innan jag kör igång med dammning och dammsugning. Så får det bli.

Jag lyder rådet från fotografen, som tipsade om att man kan fylla bilen med saker, om man nu vill att även garderoberna ska se välstädade ut. Det ska ju vara så himla avskalat i huset till fotografering och visning.

Sen går det ju inte att plocka undan allt redan nu. En del av sakerna kommer jag ju att behöva ha under förmiddagen, så det gäller att tänka till.

Det går lätt att städa, nu när det är så undanplockat. Ändå skulle jag inte vilja ha så här för jämnan. Det ser så sterilt och tråkigt ut. Lite stök måste det vara, för att det ska bli hemtrevligt, tycker jag.

När mäklaren kommer har jag redan varit klar en lång stund och står och tittar i fönstret. Vi kommer överens om att jag ska åka iväg och att han ska ringa mig sen, när visningen är klar.

Magen knorrar, så jag passar på att åka in till Hållsta och köpa mig en kebabsallad. Sen åker jag raka spåret hem igen, för att titta hur många som har kommit på visningen. Jag parkerar bilen på vändplanen och börjar äta min sallad.

Här har jag ju första parkett! Jag sneglar lite försiktigt och tittar i smyg på de, som har kommit för att titta på huset. Inte ett dugg misstänkt att jag sitter här i bilen och äter kebabsallad. Det är ju helt normalt här ute i Bälgviken!

När visningen är klar, så kommer mäklaren fram till bilen och ler stort. Han tycker att det har gått riktigt bra och han är nöjd. Det har varit fyra sällskap och tittat. Alla verkar tycka om huset. En av besökarna ville ha en till visning, så att han kunde visa sin tjej också.

Jag torkar mig om munnen och tackar mäklaren för idag. Han lovar att höra av sig i veckan och tala om hur det går. Puh, vad skönt att den här dagen är över! I alla fall visningen.

Simba, som har blivit utkörd inför visningen, kommer lunkande tillbaka lite surmulen. Det tar inte lång stund innan han är tillbaka i sin vanliga form igen. Nu är alla farliga människor borta från huset.

Jag ringer runt till alla jag har lovat och berättar om hur det har gått. Det tar en bra stund, för jag måste ju givetvis prata om allt och ingenting med alla också.

När jag sätter mig vid datorn, så får jag ett meddelande på chatten från Frida, en i byn. Hon undrar hur visningen har gått. Sen frågar hon om jag vill göra henne sällskap och titta på "Så mycket bättre". Frida skriver vidare att hon kan slänga ihop en paj, men att hon inte har något vin.

Min första impuls är att tacka nej. Jag känner mig helt utpumpad efter den här dagen. Sen blir jag arg på mig själv och tänker, "Skärp dig nu!". Frida sitter också själv i sitt hus och vi kan gott göra varandra sällskap ikväll.

Efter några sekunders betänketid, så svarar jag att det skulle vara jättetrevligt och att jag kan ta med mig vin. Frida blir jätteglad och skriver att hon ska börja med pajdegen direkt och att jag är välkommen när jag vill.

Så nu ska jag bara fräscha till mig en smula innan jag går över till Frida. Kul!

fredag 28 oktober 2011

Fin bostadsrätt till salu!

Som jag har nämnt tidigare, så kommer min dotter, Ullis, och hennes sambo Marita, Marre, att sälja sin fina bostadsrätt, för att i stället hitta en fin hyresrätt, lite närmare stan.

Känns som att det här med att flytta har blivit smittsamt, men samtidigt så känns det som att vi alla behöver vända blad i våra liv.

Tacksam för om så många som möjligt kan hjälpa till med att sprida denna länk!

Tack!


Trevlig fredag

Det var svårt att sova i natt. Tankarna bara snurrade runt kommande visning och garageloppis. Hur jag än försökte, så gick de bara inte att stänga av.

Idag ska jag in till stan och luncha med tre av mina favorittjejer, Eva-Lena, Maria och Karin. Jag ser därför till att komma upp skapligt i tid, så att jag har gott om tid på mig att fixa mig lite. Nu har jag ju varit hemma och bara städat i två dagar, så det ska bli skönt att fräscha till sig lite.

Henke ska komma ut och visa båten för en släkting på Gustafsson-sidan, Micke. Han har sagt att han till 98% vill köpa båten. Dessvärre hinner jag inte vara kvar hemma tills de kommer, så vi får väl hälsa på varandra en annan gång.

Det är en riktigt grådisig dag och jag fryser nästan när jag går från bilen till Beirut Zeller, där jag ska möta de andra. Jag behöver inte vänta länge, innan alla är på plats. Den ena bamsekramen, efter den andra. Härligt!

Dessvärre så finns det inga lediga bord och det är ca 30 minuters väntetid och det har vi ju varken tid eller lust med. Karin föreslår att vi ska gå till Josefs Bar. De har nyligen börjat med lunchservering. Kan vara kul att prova. Jag har aldrig varit där, inte ens på kvällen.

Tiden går ju, som bekant, fort när man har trevligt. Denna lunch är inget undantag. Vi har redan bokat in ett nytt datum för nästa lunch, så det ser vi fram emot. Den gången ska vi hem till Eva-Lena i Lista. Kul!

Jag är tio minuter sen tillbaka till bilen, men jag har tur och har inte fått några böter. Jaha, om man skulle ta och få det där med Systembolaget avklarat då, innan det blir alltför mycket folk. Jag styr kosan mot Tuna Park.

På vägen dit, så svänger jag in på Statoil för att kolla lufttrycket i vinterhjulen. Jag har varit på flera mackar tidigare, men ingen har haft fungerande tryckluft. Skumt!

På Statoil finns det fungerande tryckluft. Jag känner mig lite duktig, när jag fyller på luft i däcken. En sån där grej som jag bara har tagit för givet tidigare, men nu får jag allt fixa det själv. Inget svårt, men man blir ju skitig om fingrarna ju!

På bolaget är det hysteriskt mycket folk. Jag roar mig med att titta på folk i köerna, när jag står och väntar på min tur. Vad hemskt det är, när man kan se på folk att de har problem med spriten. Jag menar när de är så där rödmosiga och rödögda. Hoppas att de inte tänker så om mig!

Nu är det dags att åka hem till Ullis och Marre för att fira Marre i förskott. Hon fyller år på söndag, men de har valt att ha fikat idag. Som present har jag packat ner Johnnys stjärnkikare med en stor rosett.

Marre sa ofta till Johnny, att hon ville göra honom sällskap när han skulle titta på stjärnorna. Nu hann det ju aldrig bli så då. Därför känns det helt naturligt att Marre ska få stjärnkikaren. Jag vet att Johnny hade tyckt att det skulle vara en bra present.

När jag kommer in och lämnar fram presenten till Marre, så börjar hon nästan att gråta av lycka. Vi kramas och jag säger att hon är väl värd att få den. Då kommer den ju till användning i alla fall.

Jag får rå om Hailey en stund, innan alla andra kommer. Hon är så himla go! Hon kan omöjligt vara still en sekund. Pärlorna på min jumper är väldigt intressanta. Så glad hela tiden!

Mamma och Lillis kommer efter en stund. Sen kommer även Marres mamma och Markku med Marres två syskon, Jenny och Jimmy. Nu har Hailey ett helt gäng att leka med. Hon tar sig från famn till famn, hela tiden med ett stort leende.

Henke och Johanna kommer lite senare. Vi hinner bara ses en kort stund, innan det är dags att fara hemåt igen. Jag kramar om Henke och tackar honom för att han har lyckats sälja båten idag.

Innan det är dags att åka hemåt, så stannar jag till vid Willy's och handlar. Det är ju lönehelg, så det är hur mycket folk som helst. Känns lite jobbigt, när jag ser familjer och par som handlar och går och myser. Jag vill också ha någon att gå och mysa med!

Värre blir det, när jag styr kosan mot Bälgviken. Mörkret börjar lägga sig och när jag passerar avfarten till Stenby, så tänker jag att där kommer jag att bo snart. Känns bra, men ändå skrämmande, att det ligger så nära i tid.

Min lilla hårboll, Simba, visar tydligt att han gillar att jag kommer hem. Just nu sitter han in mitt knä och spinner för fullt. Ingen bra arbetsställning, när jag bloggar, men så bra sällskap!

Nu ska jag snart bänka mig i soffan, för att se på Idol. Sen blir det sängen. Hoppas att det går bättre att sova inatt. Inte så troligt, med tanke på att det är visning i morgon. Ska bli skönt att få den avklarad!

torsdag 27 oktober 2011

En dag i hemmets vrå

Jaha, idag är det ytterligare en dag med skrubbande inför visningen på lördag då. Fick mycket gjort igår, men det återstår en hel del. Den här gången ger jag mig på duschhörnan, handfat och toaletter. Det är till att roa sig kungligt!

Har samlat lite nya vuxenpoäng nu, (inte för att jag vet om jag behöver fler, men...). Iförd gula gummihandskar, har jag just rensat vattenlåset i duschen. Ingen vidare rolig historia, kan jag meddela. Trots kväljningarna, så har jag nu i alla fall slutfört den uppgiften. Grattis Lena!

Skönt att ha det tråkiga klart! Nu kan jag ägna mig åt andra saker i stället, som t ex att få fart på den andra mobilen, som jag fick från Lillis. Min nuvarande mobil kan man inte ens skicka MMS på och den har heller ingen kamera.

Återigen tar jag mig tid att läsa en instruktion, från början till slut, och det lyckas även denna gången. Skam den som ger sig! Nu har jag både färgskärm, MMS och kamera. Nice! Tack, Lillis!

Sen tittar jag igenom den order jag lade till Airshoppen tidigare. Nu ser jag att jag har fått betala för mycket för ett av vinerna. Det handlar om 60:- mer per flaska och det kan jag ju inte blunda för, så jag ringer kundtjänsten för att fråga.

Handläggaren säger att det beror på att jag felaktigt har fått sommarkatalogen hemskickad och att priserna på en del viner har höjts till vintern. Tycker i alla fall att det verkar urbota fel att Airshoppen ska ta mer för vinet, an vad Systembolaget gör. Då finns det ju ingen vits med att släpa med det på flygplanet.

Handläggaren håller med i mitt resonemang, men säger att den som är ansvarig för priserna är på möte nu och att hon kan ringa tillbaka till mig sen. Tror ni att hon gjorde det? Nej då! Men var så säker på att jag kommer att ringa tillbaka till dem sen!

Nu får jag höra hur min nya SMS-signal låter i nya telefonen. Det är Ullis som messar och talar om hur mycket hon älskar mig och att hon är så glad att ha mig som mamma. Jag kan meddela att tårarna inte är långt borta nu. Min fina lilla gumma! Vi har kommit varandra så nära nu.

Framåt femtiden, så kommer mamma och Lillis. De har med sig smarriga Napoleonbakelser. Hm, försöker de att göda mig, eller?! Det smakar i alla fall himmelskt, även om jag mår lite illa efteråt. Det är all grädde, som åker lite kana i magen.

Min fina vän, Karin, ringer. Vi pratar en lång stund, både med allvar och skratt. Skönt att man kan växla så i samtalet. Härligt också med vänner, där vänskapen handlar om att ge och att ta. Jag blir alltid glad av att prata med Karin. Vi mår kort och gott bra av varandra.

Vi pratar om när jag har flyttat in till stan. Det kommer att bli så mycket enklare att umgås då. Thomas, Karins, man har ju lovat att ta med mig till Eskilstuna ölkultur. Skäms nästan över att jag aldrig har varit där. Men nu ska det snart bli av i alla fall!

Nu börjar det dra ihop sig till en kväll i TV-soffan. Ska bara koka te, innan jag sätter mig för att gotta mig åt allt elände och alla pinsamheter i kvällens avsnitt av Robinson.

onsdag 26 oktober 2011

Lill-lördag

Alltså, jag är ju inte lite knäpp! I går kväll, när jag som vanligt tände ljuset i fönstret för Johnny, så gav jag mig den på att jag skulle se när ljuset slocknade. Fick för mig att jag ev skulle kunna uppleva något speciellt då. Det blev lite symboliskt, det där med att ljuset skulle slockna.

Grejen är den, att det var mycket mer kvar av värmeljuset, än vad jag trodde. Jag låg i så där 1½ timma och kikade på ljuset, som aldrig ville slockna. Simba ville ha uppmärksamhet och jag rusade upp, snabbt som bara attan, för att inte ljuset skulle hinna slockna.

Vad händer sen? Jo, jag somnar straxt innan ljuset slocknar, så där runt ett-tiden. Bra där, Lena! Inte för att jag vet vad jag egentligen hade tänkt att jag skulle få uppleva, men ändå....

Inte undra på att klockan nästan är tio, när jag bestämmer mig för att vakna till och gå upp. Simba har varit ute sen före åtta, så han är givetvis överlycklig, när jag öppnar altandörren. Det låter nästan som att han säger "Mamma", när han kommer in och mitt hjärta smälter.

Idag har jag mycket att stå i. I alla fall om jag ska tro på den "att-göra-lista", som jag har lagt upp i Outlook. Efter frukost, så börjar jag med att göra rent spisfläkten och kryddhyllan, som står ovanför spisen. Är det flottigt, eller flottigt?!

Jag har investerat i något som heter "Cillit Bang", på inrådan från Ullis. "Det är faktiskt lika bra som reklamen", säger Ullis. Får väl tro på det då. Det fanns två olika sorter av Cillit Bang, en som är bra mot fett och en som är bra mot kalk. Jag har köpt den som är bra mot kalk, så spisfläkten går ju sådär.

När jag sedan kommer till badrummet och kalkavlagringarna, så är det helt suveränt. Om den som är mot fett, är lika bra som den mot kalk, så ska jag nog investera i en sån också då. Sen har jag ju redan gnuggat rent spiskåpan med annan rengöring redan, men ändå.

Jag äter en snabb lunch, bestående av sallad med del av den grillade kyckling, jag köpte igår. Jag har faktiskt varit riktigt dålig på att äta grönsaker på sista tiden. Nåja, det går väl ingen större nöd på mig i alla fall.

Jag hämtar in posten och där finns bl a ett brev från KPA, Johnnys tjänstepension. De meddelar att de har för avsikt att betala ut en efterlevandepension, som engångsbelopp. Jag borde ju känna glädje över dessa pengar, men istället så känner jag bara tomhet och ren sorg. Inga pengar i världen kan ju ersätta Johnny, så är det!

Nilla hör av sig via chatten på Facebook. Jag frågar om hon vill ta en promenad och det vill hon. Snabbt svidar jag om till träningskläder och ger mig ut i solskenet. Kul att få lite sällskap på promenaden runt Lillsjön.

Både jag och Nilla har en lite låg dag, så samtalet runt sjön är inte så speciellt upplyftande, men vi skrattar gott ändå. Skönt med nära vänner, som man kan känna sig trygg med och öppna sitt hjärta för. Sen att man får så otroligt mycket tillbaka, minskar ju inte precis vänskapen.

Det sista jag bestämmer mig för att göra i städväg idag, är att sopa ur garaget. Kan ju aldrig vara ett minus inför visningen på lördag. Jag avslutar med att plocka lite fräscha äpplen till fruktskålen på bordet på altanen.

Ullis ringer, när klockan börjar närma sig fem. De har fått bilderna från måndagens fotografering av lägenheten och hon vill gärna höra vad jag tycker. Suveräna bilder, men givetvis så hittar jag ett stavfel. Vem blir förvånad?!

Idag är det ju onsdag och, om man så vill, Lill-löradg. Jag vill! Hittar en gammal cd från garaget med träningsmusik och häller upp ett glas vin. Här ska dansas!

Mamma ringer mitt i min dans och undrar vad det är för liv i bakgrunden. Hon blir glad, när hon hör att det är ren glädje, som styr mitt sinne nu och hon uppmuntrar mig. Vad kan det vara för fel att dricka ett par glas vin och känna lite lyckorus, även om det råkar vara onsdag?!

I kväll är det "Bonde söker fru", så jag ska försöka att lugna ner mig lagom tills dess. Just nu sitter jag här med blå tunga och med spring i benen. Skärpning nu då!

tisdag 25 oktober 2011

Ny micro och massage

I natt har jag sovit riktigt gott, med bara ett fåtal avbrott med Simba. Den där joggingrundan igår gjorde susen. Sen trodde jag inte att jag skulle kunna somna, efter att ha tittat på en monsterfilm, men det gick ju alldeles utmärkt.

Halv tio kliver jag ur sängen och njuter av att kunna ta det lugnt. Frukost först, sen blir det en stund framför datorn. Sitter i morgonrocken till halv tolv, innan jag gör mig i ordning.

Igår beställde jag taxfree via nätet, till både mig och mamma. Vi ska passa på att köpa lite fina Amarone- och Tommasiviner. Värda varenda krona! Nu ringer jag till mamma för att berätta att allt är klart. Känns att solsemestern börjar närma sig nu.

Ullis tipsade mig igår om att ICA Maxi säljer microvågsugnar billigt nu. Det är dessutom en sort, som Ullis har haft och tycker är bra. Därför ska jag åka in dit idag och handla. Jag kommer att behöva en micro till nya lägenheten, så det passar alldeles utmärkt att spara 200 kronor på att köpa den på ICA Maxi idag.

Precis när jag har satt mig i bilen och börjat åka, så lägger jag märke till att det låter mer om däcken än tidigare. Tänkte även på det i söndags, när jag åkte in och lämnade Hailey. Jag stannar till vid en parkeringsficka och går ut och tittar på däcken.

Jo då, mycket riktigt så är det dubbdäcken som är på. Hm, det måste ha varit Henke, som bytte däcken i söndags. Jag var ju ute och gick med Hailey, när Henke och Micke kom. Han tänkte säkert överraska mig och det lyckades han ju med. Tack min snälla gubbe!

När jag ändå är i Skiftinge, så passar jag på att hälsa på hos Ullis och Marre. Jag får en kopp kaffe och får gulla lite med Hailey. Mysigt att kunna hälsa på en stund, så här utan några större krusiduller. Blir förhoppningsvis mer av det sen, när jag flyttar in till Stenby.

Tiden går fort och det är dags för mig att åka vidare. Jag har en tid hos massören idag. Ska bli skönt att få återstående muskelknutar knådade. Det blev mycket bättre efter förra gången. Får jag sen gå till kiropraktorn i nästa vecka, så är jag nog helt återställd.

När jag sitter i bilen på väg hem, så slår det mig att jag glömde handla mjölk förut. Jag svänger in vid ICA Supermarket. Magen knorrar och jag kan bara inte motstå de nygrillade kycklingarna vid grillavdelningen. Men då så, då vet jag vad det blir till lunch idag då.

Simba känner lukten av den grillade kycklingen direkt. Han blir alldeles till sig och jag ger honom en egen liten skål med små bitar av det vita kycklingköttet. Han spinner så mycket, att han har svårt att äta. Tossiga katt!

Jag smäller i mig en halv kyckling alldeles själv. Går ju an när man bara äter kyckling, utan något annat till. Ibland måste man bara få ge sig hän åt lite frosseri. Grillad kyckling är en av mina favoriter.

Så fort jag har plockat undan efter maten, så byter jag om till träningskläder och ger mig ut på en stavgångspromenad runt Lillsjön. Går ju bara inte att sitta inne i det vackra höstvädret. Sen har det blivit betydligt kallare, men har man bara klätt sig ordentligt, så är det skönt i den friska luften.

Nu ska jag bara ta en dusch och svida om till morgonrock, innan jag gör en brasa i kaminen. Det blir troligen frost inatt och då kan det ju vara skönt med lite extra värme. Får se om det kanske blir en film ikväll igen, dvs om jag nu kan bestämma mig för vilken.

måndag 24 oktober 2011

Hemmadag

När jag vaknar, så är klockan nästan tio. Simba har dessutom varit ganska lugn i natt, så det känns faktiskt som att jag, för en gångs skull, har fått sova ut ordentligt.

Det är gråmulet ute, men det gör inget. Jag känner mig i alla fall glad över att kunna stanna hemma hela dagen. Inget arbete, som tvingar upp mig i tidiga ottan. Inget inbokat på hela dagen. Den här dagen kan jag göra precis vad jag vill.

Sen är det ju inte så upphetsande saker jag har tänkt att göra idag precis. Eftersom jag har visning av huset på lördag, så har jag tänkt att städa lite varje dag den här veckan, så att jag inte har allt kvar tills på fredag.

Först på listan, är ugnen. Jag sprayar på ugns-rent i ugnen och hostar häftigt. Fy vad äckligt det luktar! I och för sig, så är det ju inte meningen att man ska andas in dessa ångor, men man måste ju för sjutton andas i alla fall. Nu ska det stå och verka i minst en timme, innan jag kan torka rent.

Då ger jag mig på att göra rent i utrymmet under varmvattenberedaren. Behövs verkligen! Den luckan öppnar man ju inte precis varje gång man städar. Risken är ju att folk på visningen kommer att titta där, så det är väl lika bra att torka rent där då.

Sen får sig avloppet i grovköket en omgång också. Det är också välbehövligt. Samma sak med dörren till frysen i grovköket. Härligt, nu har jag gjort de där tråkiga sakerna!

Precis när jag har värmt på en bit köttfärspaj till lunch och ska sätta mig vid bordet, så ringer mamma. Jag ber att få ringa upp henne lite senare. Jag hinner inte mer än att lyfta gaffeln, så ringer Nilla. Samma sak där, jag ber om att få ringa upp senare.

När jag har pratat klart med både mamma och Nilla, så ringer en lättad Ullis. Nu har de varit och fotograferat deras lägenhet och den kommer ut på Hemnet på fredag. Fotograferingen har gått jättebra och de känner sig helnöjda.

Helt plötsligt känner jag en intensiv lust att ge mig ut och springa. Måste ju erkänna att jag inte har känt den lusten på mycket länge. Kan det vara tre månader sen jag sprang sist? Men då så, bara att ge sig ut i diset då. Säkert härligt syremättad luft ute.

Turen runt Lillsjön går klart över förväntan. Jag blir knappt andfådd ens. Jag har ju i och för sig gått ner fem kilo sen sist, så det är ju mindre fläsk att släpa omkring på nu. Benen känns riktigt rappa och jag fullkomligt njuter av att få andas in den fina skogsluften.

När jag kommer hem, så stretchar jag och tar en varm dusch. Nu har jag definitivt inte lust att städa mer idag. Nu är jag ju nyduschad och fräsch, så nu ska jag bara ta det lugnt hela eftermiddagen och kvällen.

Jag hamnar självklart vid datorn och kan konstatera att det är nära 1100, som har varit inne och tittat på mitt hus, under de tre dagar det har legat ute på nätet. Verkar ju lovande! Det måste ju kunna finnas någon seriös spekulant, bland de som har varit inne och tittat.

Det har börjat trilla in anmälningar till min garageloppis också. Kul om det kommer lite folk! Så fort jag har haft visningen på lördag, så ska jag börja att ladda upp med prylar, som ska säljas, i garaget. Ska bli skönt att få röja lite.

söndag 23 oktober 2011

Söndag med Hailey

Idag kommer mamma och Lillis ut till mig, medan det är visning av deras hus igen. De ska komma runt tolv, så jag har inte någon direkt stress. Hm, kanske skulle ta och göra den där goda köttfärspajen nu då, när jag har tid.

Carina från Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Jag har precis brottats färdigt med pajdegen och kan ta en liten paus, innan jag gör fyllningen. Carina undrar om jag vill komma hem till henne och Per och äta mat någon fredag- eller lördagkväll framöver. Absolut!

När mamma och Lillis kommer, håller jag för fullt på med att steka fyllningen till pajen. Det luktar tydligen mat ända ut på uppfarten, för jag ser att mamma och Lillis sniffar i luften, när de kommer på gången.

De har stannat till vid kondiset Alexandra i Fröslunda och köpt en smarrig vetelängd med pistage- och chokladfyllning till kaffet. Supergott!

Ullis och Marre kommer ut, för att lämna Hailey hos mig. Jag har lovat att vara barnvakt över dagen, så att de kan fixa med lägenheten, inför morgondagens fotografering. Ska bli riktigt mysigt att få rå om Hailey, alldeles ensam idag. Det var länge sedan nu.

Ullis och Marre gör oss sällskap med en kopp kaffe, innan de åker hemåt igen. Hailey är hungrig, så Ullis ger henne mat också, innan de far.

När mamma och Lillis har åkt hem till sig, så klär jag på Hailey och tar henne med i vagnen, ut på en promenad. Vi stannar till hos Nilla och Totte för att hälsa. De gånger jag har varit förbi tidigare med Hailey, så har hon sovit. Nu sitter hon upp och är på sitt bästa humör, även om ögonen börjar gå i kors.

Jag tar promenaden till Svartvik. En stillsam skogsväg utmed sjön. Hailey har slocknat och ligger och guppar i vagnen av det ojämna underlaget. Helt otroligt att hon kan sova, när det guppar så! Solen skiner och det är nästan vindstilla. Riktigt härlig dag! Det enda jag saknar nu är Johnny.

Jag går och tänker på hur Johnny var som morfar. Han sken alltid upp, när Hailey kom. Just det där, att han fick bli kallad för "morfar Johnny", det gjorde honom så stolt. Just därför känns det lite extra tungt att tänka på det just nu. Så ofattbart att han valde bort det här livet!

När vi kommer tillbaka hem, så har vi varit ut i över 1½ timme. Hailey har fått frisk luft och har sovit i en timme. Hemma väntar Henke och hans kompis Micke. De har fixat en liten lastbil, så att Henke kan hämta stereo och högtalarna från garaget, som jag lovade honom.

Varken mamma och Lillis eller Ullis och Marre ville ha någon köttfärspaj. Nu frågar jag Henke och Micke och de är inte sena att tacka ja. Skönt att få lite sällskap vid matbordet. Hailey får lite äppelkräm, medan vi äter paj. Hon har bra aptit, så det är en fröjd att mata henne.

När Henke och Micke har åkt, så gör jag Hailey sällskap på golvet och leker en stund. Hon är så himla härlig! Det ger enormt mycket energi, bara att titta och lyssna på hennes livsglädje. Hon kvittrar förtjust över det mesta just nu.

Jag försöker att ta några bra kort på henne. Jag kan ju meddela att det inte är helt lätt, med tanke på att hon hela tiden vill åt kameran. Av ca 15 kort, så blev det bara två bra. Här är Hailey med sin favorit, kattleksaken med en pingla. Sorry Simba!


Sen var fårskinnet också en gosig favorit....


Det är så himla mysigt att få krypa omkring på golvet tillsammans med sitt barnbarn. Bra ge sig hän åt leken. Jag blir så lugn i sinnet av att bara vara tillsammans med Hailey. Vad härligt det ska bli att flytta närmare stan, så att vi får lite närmare till varandra.

Ullis har sagt att det blir lagom om jag kommer hem med Hailey vid sjutiden. Det är en hel del saker att packa in i bilen, så jag ger mig på att försöka fälla ihop vagn och resesäng. Inte helt enkelt, men efter några svordomar så lyckas jag.

Jag följer med in en stund hos Ullis och Marre. De är fortfarande inte klara med allt de har tänk att fixa. De har så himla fint hemma, så det ska inte vara några större problem inför fotograferingen i morgon. Sen vet jag hur Ullis tänker, precis som jag gjorde, inför min fotografering.

Känns tungt att åka hemåt igen, ensam. Det är mörkt och jag sätter på stereon på hög volym, för att inte somna. Av någon anledning, så är jag helt slut. Kan det vara Hailey det beror på? Även om vi har haft det jättemysigt, så tar det på krafterna, när man inte är van.

Jag behöver inte deppa ihop hemma, för Simba möter upp i hallen och behöver uppmärksamhet. Till kvällsmat blir det resterna av kycklingfilé, squash och champinjoner från igår. Lika gott idag, som igår. Sen slinker även resterna av vetelängden ner. Mums!

Ikväll har jag ingen lust att titta på TV, så jag hamnar framför datorn. Blogga en stund, så får det bli.

lördag 22 oktober 2011

Besök i minneslunden

Jag hade rätt angående Simba igår. Han har varit en rejäl "pain in the ass" i natt. I princip varje timme, har vi varit uppe. Tur att jag fick sova en stund ostört på morgonkvisten i alla fall.

Nilla ringer, när jag har ätit frukost och sitter och kollar av Facebook och blogg. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap runt Lillsjön. Det är både roligare och nyttigare än att sitta i telefon och prata.

En halvtimme senare svänger jag in på tomten, hos Nilla och Totte. Deras fina, svarta katt, Murre, kommer och stryker sig runt mina ben. Han är så himla fin! Tror faktiskt att han kommer ihåg att jag har varit kattvakt åt honom för några år sedan. Jag bara älskar katter!

Det är grådisigt, men varmt ute idag. Skön, syrerik luft att andas. Både jag och Nilla har klätt oss lite för varmt, så vi blir riktigt varma, när vi ångar på i ett högt tempo. Vi hinner prata om allt och ingenting. Trevligt med lite lättsamt sällskap.

Idag ska jag åka in till stan, för att besöka minneslunden tillsammans med Doris, Johnnys mamma. Hon ringer vid tolvtiden, för att höra hur dags jag kommer. Vi kommer överens om att jag ska ringa efter att jag har varit på Coop Forum och handlat gravljus.

Doris står redan och väntar på trottoaren, när jag kommer på gatan. Hon ser så himla trött och ynklig ut. Det här med Johnny, har nästan tagit kål på henne. Jag har det också jobbigt, men jag tror att det ändå måste vara värre för en mamma, när hennes älskade barn dör före henne.

Vi parkerar utanför Danielssons Handelsträdgård, för att köpa lite blommor med oss. Hade först tänkt att handla i den där lilla blomsteraffären, lite längre upp på gatan, men den finns inte kvar. Både Doris och jag blir lika förvånade.

Dessutom lägger jag märke till de nya radhusen bredvid Danielssons. Det är dit de ska flytta, de nuvarande ägarna av den bostadsrätt jag nyligen har skrivit kontrakt på. Kul att se vart de ska ta vägen. Det ser dessutom väldigt trevligt ut.

När vi kommer ner till minneslunden och lägger våra blommor och tänder ljusen, så blir det givetvis väldigt jobbigt. Jag kramar om Doris och gråter tillsammans med henne. Vi står så en stund och bara håller om varandra. Skönt att ha sällskap av varandra, även om det här är en väldigt privat stund.

Vi pratar om Johnny och det som hände. Allt är fortfarande lika ofattbart och vi erkänner för varandra att vi ibland känner en ilska mot det han gjorde mot oss. Ändå vet vi att han inte kan ha varit sig själv, eller tänkt klart när han gjorde det. Inte vår fina, omtänksamma Johnny!

Jag säger till Doris att jag förmodligen inte kommer att åka hit så ofta. Känns bara konstlat och fel, även om det känns bra just idag. Johnny finns ju inte där. Han finns däremot i våra hjärtan, med oss hela tiden. Doris håller med. Vi går tillbaka till bilen i duggregnet.

När jag har skjutsat hem Doris, så åker jag till Willy's och handlar det som var extra billigt just nu. Jag är hungrig och klarar inte att bara gå förbi lösviktsgodisen. Det blir en rejäl påse, ur vilken jag börjar äta redan ute på parkeringen.

På väg hemåt, så svänger jag förbi hos mamma och Lillis, för att lämna den taxfreekatalog jag har fått. Det är ju snart dags för mamma och mig att åka till Gran Canaria. Även om det kommer mitt i husförsäljning och flyttplaner, så kommer det att bli ett skönt avbrott från allt, både för mig och mamma.

Mamma och Lillis har en ny visning i morgon och vi bestämmer att de ska komma ut till mig under tiden. Då kommer de att få tillfälle att träffa Hailey. Jag har lovat Ullis och Marre att ta Hailey under dagen, så att de kan få fixa lite i fred i lägenheten.

Tro det eller inte, men Ullis och Marre har just bestämt sig för att sälja sin bostadsrätt och flytta till en hyresrätt närmare stan. Kan det vara smittosamt, det här med att flytta?! I morgon ska de fixa lite i lägenheten inför fotograferingen på måndag.

Hemma igen, så känner jag att magen vill ha mat. Det blev bara lösgodis till lunch, så nu ska jag tina upp en kycklingfilé och fräsa på tillsammans med lite grönsaker från trädgården och champinjoner. En klyfta vitlök och en skvätt rödvin i pannan också, så har jag en både god och nyttig middag på bordet.

Efter maten, så hamnar jag framför datorn en stund. Kollar genom TV-tablån och i vanlig ordning, så är det bara skit på TV, nu när det är helg. Jaha, får väl bli en DVD då. Känns bara så jobbigt att försöka hitta rätt bland alla filmerna i hyllan. Beslutsångest!

Blä! Nu har jag snart ätit upp all godis, som var kvar. Sköljer ner med rödvin. Säkert jättenyttigt! Who cares?!

Första filmen jag dyker på i raden är "Underbara Äskade" med Michael Nyqvist. Inte speciellt ny, men i alla fall en film jag inte har sett, men gärna skulle vilja titta på. Får se vad jag tycker om den då!

fredag 21 oktober 2011

Långsam fredag

Eftersom jag inte kom i säng förrän efter kl. 01 igår, så lyckas jag somna om på morgonkvisten och sover ända till halv tio. När jag sitter och äter frukost, så ringer Doris.

Hon berättar att David får åka hem från lasarettet redan idag, så det blir inget besök hos honom denna gången heller. Skönt att han är så pass bra, men visst är det väl typiskt, att de två gånger vi har tänkt att komma på besök, så får han åka hem.

Tanken var att vi skulle ha åkt till minneslunden istället då, men jag föreslår för Doris att vi tar det i morgon istället. Då har David hunnit tagit igen sig efter sjukhuset och kanske vill följa med. Vi bestämmer att jag ska höra av mig, när jag är på gång inåt stan.

Henke och Johanna kommer ut vid lunchtid, för att kolla igenom de grejer de eventuellt vill ha, innan jag drar igång med garageloppisen. De fyller bilen och far hemåt. Huset är tomt igen.

Helst av allt, så skulle jag vilja kunna gå igenom allt i huset, för att kunna avgöra vad som ska säljas på garageloppisen. Nu känns det inget vidare, eftersom jag kommer att ha visning av huset nästa lördag. Då kan man ju inte barrikadera garaget med alla grejer.

Nu vet jag att visningen kommer att vara den 29/10, så då kan jag gå ut med att garageloppisen blir den 5/11. Jag lägger upp ett evenemang på Facebook, för att locka så många som möjligt till loppisen. Skulle vara skönt att kunna minska ner flyttlasset till Stenby en aning.

Jag ringer mamma för att ha något att göra. Hon tycker att jag ska komma över dit, men jag känner att jag vill vara hemma idag. Får helt enkelt skylla mig själv då.

I brist på annan sysselsättning, så lyder jag rådet från mamma och Lillis, att göra rent glasluckorna i braskaminen med fuktat hushållspapper och aska. Även om jag får gnugga rätt så rejält, så funkar det faktiskt. Halleluja!

Egentligen borde jag väl ta en promenad runt sjön, för att få bukt med min rastlöshet, men det är så himla ruggigt och kallt ute, så det känns inget lockande alls. Istället tar jag två papperskassar och hämtar in lite ved från vedboden. Här ska eldas!

Nu sprakar elden hemtrevligt från den renskrubbade braskaminen. Det är ju först nu jag ser hur himla fint det blev, när luckorna blev fria från sot och avlagringar. En behaglig värme sprider sig, både i mig och i huset.

Ullis ringer och vi pratar en lång stund om allt och inget. Hon är så himla glad, så att det smittar av sig på mig. Skönt att jag kan hämta energi från Ullis nu. Ge och ta!

Fantastiskt, men jag har faktiskt lyckats att spela in Robinson från igår på digitalboxen. Shit happens! Bra, då vet jag vad jag har att göra den närmsta 1½ timmen då. Middag och ett glas vin till det. Känns helt OK i skenet från brasan.

Simba har kommit till ro i pläden på soffan. Han kommer nog att bli en "pain in the ass" i natt, när han har sovit så mycket på dagen idag. Gör inget egentligen. Jag kan ju sova igen, när jag vill och behöver.

Nästa mål för kvällen är väl att hinna duscha innan Idol kör igång vid åtta. Ska jag väl kunna klara av att hinna med. Har en känsla av att det kommer att bli en påse popcorn eller glass ikväll. Lite kul ska man väl få ha!

Innehållsrik torsdag

Jag har precis dukat undan frukosten, när telefonen ringer. Med skrovlig röst svarar jag och det är Johnnys pappa, David, som ringer och berättar att han ligger på lasarettet igen. Han har svår astma och har blivit inlagd igen, efter ett återbesök.

Vi pratar en stund och han undrar hur jag har det. Gulligt att tänka på mig, mitt i hans eget elände! Jag har en tid att passa i stan till halv elva, så jag rundar av och säger att jag kommer och hälsar på sen.

Min nacke, mina axlar och bröstrygg har plågat mig länge nu, så det känns otroligt skönt att få komma till en duktig massör. Det är ju inte skönt, men det gör ont på ett skönt sätt, när han knådar mina ömma muskler. Värt varenda öre! Jag bokar in en ny tid redan i nästa vecka.

I stället för att åka hem direkt, så slår jag en signal till mamma, efter att jag har handlat det jag behöver. Hon blir glad och säger, "Kom du, så sätter jag på kaffe!"

Tio minuter senare, så plingar jag på och kliver in. Hunden Effie möter mig i hallen och hittar en handduk att släpa omkring på. Hon gör alltid så, när hon blir glad. Går ju inte att ta miste på att man är välkommen i alla fall!

Mamma och jag dricker kaffe och äter kex. Vi pratar lite om hur det går och jag berättar om att jag har börjat röja i Johnnys garderob och att det har gått förvånansvärt bra. Jag frågar mamma om Johnny har "hälsat på". Hon brukar kunna "se" döda människor. Nej, han har inte visat sig ännu.

Vi byter samtalsämne, när tårarna börjar bränna bakom ögonlocken och strupen snörs åt. Så dumt! Man måste ju få vara ledsen! Hur som helst, så börjar vi prata om alla flyttar, som är på G inom familjen, istället.

Henke och Lillis kommer hem på lunch, så jag får mig några härliga bamsekramar. Helmysigt att vara samlade, så här på blanka vardagen, tre generationer. Det är man inte bortskämd med, må jag säga. Däremot, så är jag helt övertygad om att jag vill ha mer av den varan nu.

Massagen har gjort gott, men jag är flottig i håret efter den där sista, härliga nack- och huvudmassagen. Dags att åka hem, för att fräscha till mig inför kvällens föredrag i ämnet trädgård/mat/livsnjutning med Hannu Sarenström. Fick tipset av en go bloggvän. Ska bli kul att träffa honom live!

När jag kommer hem, så tar jag in posten från brevlådan. Där finns ett brev från Svenska Kyrkan. Det är bekräftelse på att de nu har kremerat Johnny och grävt ner hans aska i minneslunden. Tungt, men ändå skönt att få ett avslut på något sätt.

Nyduschad och klar, så ringer jag till Doris, Johnnys mamma. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap till lasarettet i morgon, för att hälsa på David, om han nu inte blir hemskickad förstås. Skulle det vara så, så bestämmer vi att vi ska göra sällskap till minneslunden istället.

Jag berättar för Doris, att jag har hittat en trälåda i garaget, som Johnny har gjort i skolslöjden. I lådan ligger bl a hans första små babyskor, plus en del andra minnesgrejer. Jag frågar Doris om hon vill ha lådan och det vill hon ju givetvis.

Jag äter en sen lunch eller tidig middag, för att stå mig till sent ikväll. Tiden fram till att det är dags att åka in till stan, tillbringar jag med att gå fram och tillbaka till datorn, för att kolla om jag har fått länken från mäklaren. Han har lovat att skicka utkastet till husannonsen på Hemnet för godkännande idag.

Tjugo minuter för tidigt, sitter jag i bilen på Fristadsskolans gård och tar sats för att gå in till föredraget. Jag har riktigt utmanat mig själv, genom att gå med i en trädgårdsförening och därefter köpt en biljett till kvällens föredrag, helt själv. Allt för att komma ut och träffa nya människor.

Jag har fått en spark i baken, till kvällens föredrag, av den goa bloggkompisen, jag nämnde förut. Till en början, blev jag lite misstänksam och undrade om det bara var en kille, som flörtade. Sen har jag fått veta att han är lyckligt gift med en annan man, så det känns ju tryggt, om man säger så. Jag kan nu, helt utan omsvep, ta emot hans fina kommentarer på bloggen, utan misstänksamhet.

När jag sitter där i bilen och väntar, så får jag syn på en gammal jobbarkompis, Tiina. Ja, ni vet hon, som var över hos mig häromkvällen och fikade. Hon är alltså på väg in på samma föredrag, som jag. Utan att tveka, så kliver jag nu ut ur bilen och går mot ingången.

Där står min bloggkompis och tar emot. Kul att träffas, så här i verkliga livet! Vi skakar hand, även om jag egentligen har lust att krama om honom, efter alla fina kommentarer på bloggen. Känner ändå att det kanske inte passar så här, första gången vi ses.

I folkvimlet, så lyckas jag få ögonkontakt med Tiina. Hon blir lika överraskad, som jag blev av att se henne på parkeringen. Vi gör sällskap under kvällen och jag hälsar på några av trädgårdsföreningens medlemmar. Tiina har varit med ett tag och känner många.

I pausen köper vi fika och får smakprov på olika marmelader. Jag är definitivt ingen marmeladälskare, men jag måste erkänna att ingefärsmarmeladen var helt suverän i kombination med grönmögelost. Måste helt enkelt köpa en burk!

Jaha, då var det dags att åka hemåt igen då. Känns sådär, med tanke på den mörka vägen hem och på ensamheten, som väntar. Nu ljuger jag ju, för hemma tar Simba emot. Nu har han laddat batterierna hela dagen och vill ha sällskap. Älskade hårboll!

onsdag 19 oktober 2011

Flyttkänslor styr min dag

Jag har svårt att sova, även den här morgonen. Det beror dels på Simba och dels på alla flyttfunderingar, som snurrar i huvudet. Jag är i alla fall glad över att jag klarar mig skapligt utan sömntabletterna nu.

Jag ger upp tanken på att somna om, när klockan är vid halv åttasnåret. Kan ju vara lika bra att komma upp, så att jag slipper stressa med frukosten. Killen, som ska göra energideklaration, kommer klockan tio. Då kan jag ta det lugnt fram tills dess.

Som väntat, så blir det inga större svårigheter att svara på hans frågor. Vi sitter vid köksbordet och fyller i någon sorts protokoll. Han gör en runda i huset och garaget, för att kolla lite. Han tycker också att det är fint. Som ett extra plus, så kanske han är spekulant på min båt.

Efter att han har åkt, så börjar jag med att återställa ordningen lite, efter gårdagens fotografering. Jag kastade ju bara in kläder och saker i klädkammaren, så att den blev sprängfylld. Nu känns det skönt att få tillbaka allt på plats, även om jag låter en del saker vara undanplockade till kommande visning.

Egentligen har jag lust att börja planera den garageloppis, som jag har tänkt att ha. Det är bara det att jag måste avvakta datumet för visningen, för att kunna veta när det passar. Känns ju sådär, att börja dra fram en massa saker nu innan visningen. Jag får veta i morgon när den blir, så jag får väl lägga band på mig tills dess då.

Sen får jag för mig att jag ska kolla igenom Johnnys kläder. Känns ju förskräckligt om jag ska behöva lägga dem i någon insamling bara. En del kan jag säkert ha själv, som jeans och så. Tröjor och skjortor finns det säkert någon behövande av barnen eller deras respektive, som kan ta.

Det känns lite tabu, att börja riva i Johnnys kläder redan, men jag känner ju att jag måste börja ta tag i det nu. Ska jag nu börja flytta till nya lägenheten från den 1:a december, så är det hög tid att börja titta igenom vad som ska följa med dit och vad som ska bort.

Jag sätter mig över alla tabun och konstaterar att jag kan ha två jeans, två finbyxor och några fina skjortor. Kommer kanske att kännas konstigt för andra att se mig i Johnnys kläder, men det kanske bara är jag som tänker på det. Måste sluta att tänka så!

Nu har jag reserverat en hel garderob till de kläder jag inte kan behålla. Hoppas att någon i familjen vill ha dem. Skulle kännas bättre än att bara lägga dem i någon Frälsiskontainer.

Konstigt nog, så gråter jag inte när jag röjer bland hans kläder. Den här tanken, med att komma igång med kläderna, har mognat länge nu, så det kanske inte är så konstigt att det går bra nu. Det som känns lite jobbigt, är när jag går igenom Johnnys väska, där han bl a har plånboken. Inga hemligheter, men ändå så privat.

När jag är klar med kläderna, så börjar jag titta på planlösningen på nya lägenheten. Tänk om jag skulle ta och rita in hur jag har tänkt att möblera, för att se vilka möbler som kommer att få plats. Jag har svårt att skiljas från de flesta möblerna, så nu vill det till att lägga pussel.

Det finns en skala angiven på planlösningen, men den verkar vara helt galen. Det tar mig flera timmar att konstatera att det är fel och innan jag har mätt om allting och ritat in på plats. Ser faktiskt ut som att jag kommer att kunna ta med mig det mesta.

Samtidigt blir jag lite trött på mig själv. Det här är ju världens tillfälle att kunna skaffa lite nya, fräscha möbler. Grejen är den, att de möbler jag och Johnny har kommit fram till att vi ska köpa, de besluten har bokstavligen värkt fram. 

Vi hade oftast olika uppfattning om vad vi skulle ha och då fick vi resonera oss fram till förbannelse, för varje enstaka möbel. Så om jag säger att våra möbler är valda med omsorg, ja då överdriver jag inte. Då känns det väldigt svårt att skiljas från dem. Sorry Nilla, det ser ut som att vitrinskåpet hänger med ett tag till!

Idag har jag ätit både lunch och middag, även om det bara har varit uppskrämda rester. Jag får nästan rita ett kors i taket då! Kroppen signalerar rätt så tydligt, när den vill ha mat och när den inte vill. Bara att lyssna då!

Nu ska jag se till att komma in i duschen i tid, så att jag är klar till "Bonde söker fru". Jag har ingen smågodis idag, men jag har spetsat mig på en Magnum mandel á la Willy's, som ligger i frysen och väntar.

tisdag 18 oktober 2011

Husfotografering

Var det någon som trodde på att jag skulle klara att lägga mig tidigt igår? Nej då, jag kunde ju inte låta bli att börja plocka undan saker och piffa, inför fotograferingen idag. Tur var det, för jag fick lite stressigt på slutet idag, för att hinna med allt jag hade tänkt att göra.

Kvart i ett ringer det på ytterdörren och jag håller precis på att tända sista värmeljuset. Pust, jag hann klart i alla fall! Det är fotografen, som är lite tidig. Det gör inget, för nu känner jag mig nöjd, dvs så länge hon inte går in i klädkammaren.

Det är en väldigt trevlig tjej, som är fotograf. Vi hjälps åt att flytta runt på saker, som inte ska vara med på bild och det känns väldigt bra. Hon tycker att det är riktigt fint här och berömmer mig för min städning och stajling. Sen skulle hon bara veta hur lite tid jag har lagt på just städningen, men det är en annan sak.

När fotografen har hunnit halvvägs, så kommer min mäklare, Tobias. Vi går husesyn och även han blir positivt överraskad av huset, både ut- och invändigt. "-Får vi bara ut folk hit på visningen, så ska det inte vara några problem", förklarar Tobias. Känns väldigt bra.

Fotografen tackar för sig och jag sätter på en kopp kaffe till mig och Tobias. Nu ska vi gå igenom ett sorts protokoll. Sen får jag veta att jag måste göra en energideklaration också. Jag har villapärmen i högsta hugg och kan svara på mäklarens alla frågor.

Huset kommer ut på Hemnet redan på fredag. Här går det undan! Sen kommer det ut i tidningen på onsdag och fredag i nästa vecka. Vi kommer överens om, att det bara ska vara en öppen visning. Därefter får man boka tid för visning.

Jag måste säga att jag får förtroende för Tobias. Han verkar kunna sin sak, även om jag var lite skeptisk från början. Tänk vad man kan bedra sig, vid ett första intryck. Tur att man kan ändra sig!

När mäklaren har åkt vidare, så känner jag mig helt utpumpad. Dynorna ligger kvar i vilstolarna och det ösregnar. Glimrande, Lena!

Mamma ringer bara någon minut senare och undrar hur det har gått. Jag kan bara säga att det känns jättebra. Sen får vi se hur det går.

Nu vågar dessutom Simba komma fram. Han har suttit bakom kuddarna på dubbelsängen och gömt sig, när fotografen och mäklaren var här. Jag hade ju inte hjärta att kasta ut honom i ösregnet. Hans öron kom med på ett kort, men det skulle gå att redigera bort, sa fotografen.

Jag bestämmer mig för, att de tavlor jag har tagit ner, ska få vara nere tills jag har haft visningen. Det blir bara en massa flyttande fram och tillbaka annars. Dessutom, så känns det ganska bra, att ha ett stajlat hem nu. Sen får vi se hur länge det håller.

Ikväll vore det väl själva den, om jag inte skulle kunna koppla av och komma i säng tidigt. Nu har jag ju inget som behöver fixas till morgondagen. Det enda jag har i morgon, är att det kommer en kille hit klockan tio, som ska göra en energideklaration och det ska jag väl klara av.


måndag 17 oktober 2011

Inför fotograferingen i morgon

I natt har jag sovit utan sömntabletter, för första gången på säkert två månader. Hade gått alldeles utmärkt, om inte Simba hade väckt mig varannan timme. Förstår inte varför han är så jobbig nu. Han kanske känner på sig att vi ska flytta.

Jag vaknar med ett ryck vid halv niotiden, då jag hör sopbilen i området. Shit, jag som har glömt att köra ut soptunnan till vägen! Bara till att ta på sig morgonrocken och gå ut och fixa det. Pust, jag hann precis!

Ja men då så, då var man uppe och vaken nu då. NU vill Simba gå och lägga sig! Morr! Han måste vara helt slut, efter nattens terror. Själv kan jag inte krypa ner i sängen igen, för idag måste jag se till att röja ur det sista ur garaget, som ska till tippen.

Trädgården behöver också en sista makeover, innan jag kan släppa loss fotografen från mäklarfirman i morgon. Det är fortfarande en hel del löv kvar, som jag ska kratta bort. Känner redan hur ont jag kommer att få i kroppen.

Lillis och Henke kommer med en släpkärra. Den blir nästan full av all gammal bråte jag har hittar. Ändå är det bara en liten del av det som ska slängas. Det här är bara det som jag är tvungen att få bort innan fotograferingen. Vilken tur att jag får så bra hjälp! Tack Lillis och Henke!

Lillis kör hem husbilen, medan Henke stannar kvar och hjälper mig att lokalisera felet med centraldamsugaren. Johnny trodde hela tiden att det var något fel på själva damsugaren, men jag har hela tiden hävdat att det måste vara något läckage i kanalsystemet.

Henke tar sig upp på vinden och får kräla omkring i isolering. Inget drömuppdrag precis. Jag sätter i dammsugarslangen, så att motorn startar. Då kan Henke höra uppe på vinden, om det läcker någonstans.

Plötsligt hör jag på ljudet från dammsugarslangen, att den börjar fungera som den ska. Jippi! Tack snälla Henke, för att du fixade det! Det var en koppling i kanalen nära skorstenen, som hade hoppat ur helt. Då är det ju inte konstigt, att det inte är något sug i kanalen.

En del av mig vill skrika "-Vad var det jag sa?!", men jag kommer på att det inte är någon bra ide. Dessutom slapp jag ju dammsuga för det mesta, när Johnny och jag hjälptes åt att städa. Nej, jag ska nog bara glädja mig åt att den fungerar nu.

När Henke åker iväg med skrotkärran till tippen, så fortsätter jag med att kratta och rensa i rabatter. Jag hittar även trimmern och kan köra lite utanför gärdesgården mot vägen. Där har det fått växa vilt hela sommaren. Det blir jättefint, när jag är klar.

Nu känner jag mig riktigt nöjd med mitt dagsverke i trädgården. Ändå har jag lite finlir kvar, innan jag är helt nöjd. Det får jag ta i morgon, efter att jag har städat och fixat inomhus. Hinner jag, så hinner jag. Inte hela världen.

Klockan är redan fem och jag är vrålhungrig. Inte så konstigt. Jag har bara ätit en banan och ett äpple till lunch. Hade inte tid att äta något annat och det var så skönt att kunna köra på, när man ändå var i stöten.

Nu har det mörknat rejält ute. Man märker nästan skillnad från dag till dag. Ändå värre blir det sen, när vi får vintertid. Men jag tycker att det är mysigt att få gå in i stugvärmen, utan att behöva ha dåligt samvete för att solen skiner.

Tror att jag ska duscha tidigt och svida om till morgonrocken. Sen gör jag nog en kopp te och bäddar ner mig bland kuddarna och gosedjuren i sängen och kollar på TV. Det tycker jag att jag är värd i dag!

söndag 16 oktober 2011

Vemodig söndag

Efter någon timmes oroligt slumrande, så bestämmer sig Simba för att jag ska gå upp med honom. Underbart! Det är bara att släpa sig ur sängen och följa med honom ut till köket. Han ger sig inte!

Vid sjutiden åker han ut. Nu har han kört hela registret, men är ändå inte nöjd. Jag tänker inte gå upp nu! Efter det, så får jag sova till niotiden.

Idag är det röjning i garaget, som står på min att-göra-lista. Känns ju så där, när jag knappt har sovit en blund. Inget att välja på. Bara att bita i det sura äpplet. Imorgon kommer Henke och Lillis, för att hämta det som ska till tippen, så nu gäller det att börja röja.

Halsen svider och jag är hes som en kråka. Fötterna och hela kroppen värker. Det är gårdagens hoppande och ylande till alla 80-talslåtar, som har satt sina spår. Man är ju inte riktigt tjugo längre. Tur att jag mår bra för övrigt i alla fall. Kunde ju ha varit mycket värre!

Nilla ringer och vi pratar en stund om allt kul vi gjorde i går. Jag ringer även till mamma, för att berätta hur vi hade det. Ullis och Marre törs jag inte ringa till än. Får vänta till lite senare. De sover säkert riktigt länge nu, när de har barnvakt över natten.

Jag kommer igång med röjningen i garaget och högen med saker, som ska till tippen, växer till ett berg. Skönt, men väldigt vemodigt! Känner att mitt humör sjunker drastiskt. Ändå tvingar jag mig själv att köra på en stund till, innan det är dags att göra lunch.

Makaronerna fastnar nästan i min hopsnörda strupe. Gråten kommer nu och stora krokodiltårar rinner utmed kinderna, där jag sitter och tuggar och tuggar. Nej, det här är inte kul, inte alls

Jag hade nog inte räknat med att det skulle kännas så här jobbigt, att gå igenom sakerna i garaget. Det är ju alla minnen som kommer, för varje liten pryl jag tar i. Sen passar jag även på att slänga Johnnys gamla sandaler och gympaskor. Jättejobbigt, men det måste ju lik förbaskat göras!

Efter lunchen, så rycker jag upp mig och börjar att städa lite i trädgården också. Mäklaren kommer ju på tisdag  och ska fotografera huset, inför kommande annonsering. Då måste ju allt se välskött och fint ut. Bara att köra på! Skönt i alla fall, att vara ute i friska luften.

En av de närmsta grannarna är ute på tomten, så jag passar på att berätta, att jag nu ska sätta ut huset till försäljning. Jag vill ju inte att de ska få läsa om det i tidningen. Rösten bär inte riktigt, när jag ska berätta och det blir jättejobbigt. Jag gråter en stund och fortsätter sen att förklara.

De stora asparna på tomten, har fällt mängder av löv, även om de flesta fortfarande sitter kvar. Det är bra terapi att kratta löv och ta i med hela kroppen. Synd bara att jag redan har ont i hela kroppen. Tur att jag ska på massage nästa vecka!

Nu får det räcka med röjning för idag! Sen kan jag ju givetvis inte ta det lugnt, när jag kommer in. När jag sitter i soffan och pratar i telefonen, så ser jag ju att glasluckorna i braskaminen ser förskräckliga ut. Men då så, då vet jag vad jag gör den närmsta timmen då! Ändå blir det inte riktigt bra, men det duger nog till fotograferingen i alla fall. Allt syns ju inte på bild!

Nu när jag har bloggat i fatt, så är klockan redan halv åtta. Inte konstigt att magen knorrar. Får se vad det kan bli till kvällsmat. Har egentligen ingen lust att äta, men jag ska göra det ändå. Sen får jag se, om jag ska försöka att somna utan tabletter idag. Borde ju kunna funka efter den här hektiska och sömnfattiga helgen. Vi får väl se!

Lördag med fart

Det ringer på ytterdörren och jag står i duschen. Attans! Jag ropar högt att jag står i duschen, så att det ska höras ut. Undrar vem det kan vara.

Så ringer mobilen. Den har jag i alla fall inom räckhåll. Det är Lillis, som står utanför och undrar om jag är hemma i alla fall. Jag ber honom att använda den nyckel jag har gett dem, så att han kan komma in, fast jag fortfarande står i duschen.

Lillis har åkt ut för att han behöver titta till husbilen, som står på min uppfart. Vilken tur att det finns en portion kvar av äppelpaj och marsansås att bjuda på till kaffet då.

Jag har bestämt med Ullis att komma och hämta henne, så fort jag är klar. Vi ska ha en shoppingdag på Tuna Park. Jag behöver hjälp med att hitta något snyggt i klädväg till kvällens tjejfest. Ullis är bra som smakråd och hon tycker dessutom att det är kul att få stajla morsan lite.

Redan i första affären, så hittar jag både jeans och top. Sitter som en smäck! Trots det, så måste vi ju bara gå runt i alla affärerna, för att försäkra oss om att det inte finns något ännu snyggare i någon annan affär. Det gör det inte, så klart!

Det tar på krafterna att shoppa, så vi äter lunch på wook-stället på Tuna Park. Väl tilltagna portioner, som går ner med hull och hår, både för mig och för Ullis. Härligt! Känns inte som att jag behöver äta mer idag nu, men jag vet redan att det blir hämtpizza på tjejfesten.

Efter lunchen, så går vi runt i alla affärer, som har barnkläder. Nu är det Haileys tur att få något snyggt. Det är ju så kul att köpa barnkläder! Vi hittar två långärmade klänningar i lite rockig stil, med matchande strumpbyxor till. Klockrent!

Nu är det bara skor kvar till mig, innan jag är klar för kvällens övning. Jag har köpt ett par svarta stuprörsjeans och då kan jag ju inte ha några av mina gamla skor till. Jag har siktet inställt på ett par tuffa, svarta kängor.

När vi lämnar Tuna Park, så har jag lagt undan ett par kängor. Ullis var inte riktigt nöjd med mitt skoval, så hon föreslår att vi ska kolla vad de har på Sko-kanonen också, innan vi ger upp. Det blir stressigt, för vi har bara en kvart på oss innan de stänger.

Vi kramas och tackar varandra för en mysig Ullis- och mammadag. Alltid lika trevligt! När jag åker från Skiftinge, så inser jag att det kommer att bli superstressigt för mig att hinna förbi Tuna Park, för att lösa ut kängorna jag har lagt undan där.

Klockan börjar närma sig halv fem och jag ska vara uppfrächad, ombytt och partyklar redan vid halv sex. Undrar hur den ekvationen kommer att gå ihop?!

Jodå, fem i halv sex är jag piffad och klar för avfärd. De nya kläderna och skorna blev så bra, som jag hade tänkt. Hoppas bara inte att jag får huvudvärk nu, när jag har stressat som en bäver hela dagen. Jag tar några djupa andetag, innan jag kliver in i Totte och Nillas bil.

Hemma hos Carina blir vi tolv glada partytjejer. Vi hämtar pizza och ser till att magen får sitt, innan dansandet drar igång. Det är så kul att få släppa loss lite och dansa tillsammans med härliga tjejkompisar. Stackars grannar bara! Tur att vi ska vidare ut efter elva.

Ullis och Marre är också på partyhumör. De har fått barnvakt över natten, så de ringer mig och undrar om vi kan göra sällskap ut sen. Självklart! Jag frågar Carina om det är OK att de kommer över på vår förfest och det är helt OK. Kul!

För en gångs skull, så blir det lika kul när vi kommer ut sen. Det är inte så mycket folk på på krogen, så vi lyckas hålla ihop hela kvällen. Vi håller oss i baren, där de spelar 80-talshits. Det går vi igång på och börjar dansa även där, fast det egentligen inte finns något dansgolv. Spela roll då?!

Vi skuttar omkring och ylar till den bekanta musiken och har skitkul! Vi blir även fotade av någon fotograf, så vi kanske kommer med i någon gratistidning. Hemska tanke!

Vi hämtar våra ytterkläder i garderoben, en stund innan krogen stänger. Skönt att slippa trängseln och de där sista, desperata raggningsförsöken. Vi är INTE intresserade! Fatta det!

Ullis har kollat med Henke om han kan skjutsa hem oss alla och det kan han. Är ju alltid bra att kunna tjäna en liten extra slant. Ullis och Marre får åka hem först till Skiftinge och vi andra får vänta tills Henke är tillbaka.

Det tar sin lilla tid innan Henke är tillbaka. Några av tjejerna är hungriga, så vi går till torget för att köpa något hos korvmojen. Fötterna värker i de nya kängorna, men det är det värt!

Fy vad rörigt det är på torget, så här straxt efter att alla krogar har stängt. Flera polisbilar är där och dessutom en ambulans. Tur att man inte är ute så ofta. Ska bli skönt att komma hem nu, även om det blir till ensamheten.

Klockan är halv fyra, när jag släcker lampan och säger godnatt till Simba. Kors vad sent det blev! Jag har inte tagit någon sömn- eller insomningstablett, eftersom det blev så sent. Tycker att jag borde kunna somna ändå, efter den här dagen och kvällen, men icke, sa Nicke.

fredag 14 oktober 2011

Kontraktsskrivning och bubbelkväll

Natten har varit stökig. Jag har funderat på vad jag behöver göra inför kommande flytt. Låg vaken mellan tre och fem, sen lyckades jag somna om och fick sova till nio. Underbart!

Mötet med mäklaren är först kl. 13, men jag åker in lite tidigare, för att hinna med några andra ärenden också. Första stoppet blir på biblioteket.

Jag har gått med i en trädgårdsförening och ska gå på ett föredrag nästa vecka. De säljer biljetterna på biblioteket. Ännu ett steg i min leva-i-nuet-strategi. Jag fick en impuls att ge efter för min önskan, att gå med i den här trädgårdsföreningen. Sen är föredraget i nästa vecka en bieffekt av det.

Nästa stopp blir hos en massör i Åhlénshuset. Jag bokar in en tid i nästa vecka. Mina stackars nackmuskler håller på att ta kål på mig.

Målet med att åka in till stan idag, är att skriva kontrakt på den bostadsrätt jag är intresserad av. Givetvis är jag en halvtimme för tidig, så jag får ta en runda på stan, för att få tiden att gå. Jag noterar att de har bra pris på lösviktsgodis i Gallerian. Får ta det på hemväg sen.

Två minuter i, kliver jag in på mäklarens kontor. Säljarna sitter redan där och väntar. De ser glada ut. Jag är också glad, så det känns riktigt bra.

Vi blir invisade på ett mötesrum och får varsin kopp kaffe. Medan vi väntar på att mäklaren ska skriva ut kontrakt och andra handlingar, så hinner vi prata en hel del. Jag berättar om min situation och säljarna blir lite tagna av stundens allvar.

Snart har vi gått igenom alla legala skrivningar och vi kan andas ut. Vi skriver under och skakar hand och bostadsrätten är MIN! Känns så himla bra!

Vi kom snabbt överens om att tillträdesdatum ska vara 1/12. Superbra! Då hinner jag ju komma in där innan jul. Känns nästan för bra för att vara sant. Jag som trodde att jag skulle få tillbringa hela den här vintern i Bälgviken.

Efter att affären med bostadsrätten är klar, så pratar jag en stund med mäklaren om att sälja mitt hus. Han är givetvis med på noterna och det blir fotografering redan på tisdag i nästa vecka. Annonsen kommer att gå ut redan på fredag samma vecka. Nu händer det grejer, kan jag lova!

När jag går från mötet med mäklaren, så möter jag Lena Bird, en gammal arbetskamrat från tiden på Rekarnebanken. Vi står och pratar en stund i Gallerian och kommer överens om att vi ska ses snart. Ska bli trevligt att få återknyta vänskapen med Lena, efter så många år.

På väg till parkeringen, så hamnar jag i affären med lösviktsgodis. Jag gör en djupdykning där och fyller en rejäl påse. Jag äter av eländet, så att jag mår illa redan innan jag ens kommer fram till bilen. Så gott, men ändå så BLÄÄ!

Simba möter mig i hallen, när jag kommer hem. Han vill ha vatten och sen gå ut. Sen kommer han in lagom tills mamma kommer och hämtar upp mig. Perfekt!

Anledningen till att mamma kommer och hämtar mig, är att vi ska fira med vin och bubbel att jag har skrivit kontrakt idag. Då är det ju dumt att ha en bil att fundera över, när man ska hem sen. Lillis har lovat att skjutsa hem mig, när det blir dags. Snacka om service!

Vi börjar med att äta hämtmat från Spicy Hot och att dricka vin. Sen fyller Lillis upp bubbelbadkaret, så att jag kan få lägga mig där och må bra. Mamma sitter på toasitsen bredvid och håller mig sällskap. Det är för trångt för att vi skulle kunna sitta där i karet båda två.


Glaset är immigt....


Ljuvligt att ligga där i bubblet, med bubbel i glaset och må bra! Tiden bara rusar iväg och vattnet blir snart kallt. Dags att kliva upp. Nu är det dags för ostbricka och mer vin. Mums!

Vid niotiden skjutsar de mig hem. Vilken skön kväll det har varit! Tack så himla mycket!

Myskväll med Henke

Det där med att lura med mig Nilla runt Lillsjön, det är bara att glömma. Om sanningen ska fram, så orkar jag inte själv heller. Dessutom vet jag att mamma och Lillis snart kommer ut och ska tömma husbilen på vatten, så att ledningarna inte fryser.

I stället sätter jag mig ner en stund, efter att jag har plockat undan attiraljerna från ögonbrynsvården. Jag ler för mig själv, när jag tänker på hur skraj Nilla såg ut, när jag sa att jag är så uppe i varv nu, så jag kanske plockar bort hela brynen. Nej då, hon blev så fin så!

När jag har tröttnat på att bara sitta still, så börjar jag med att förbereda pizzafyllningen. Det ska bli en milanesepizza, så jag har tagit fram strimlad skinka och ett paket köttförs från frysen. Jag bryner och kryddar på köttfärsen, så att det bara är att skiva de färska champinjonerna sen.

Mamma och Lillis kommer, när jag står vid spisen och steker köttfärsen. Kaffet är fortfarande varmt och det finns fortfarande äppelpaj och marsansås kvar, så jag ber dem att kliva in och ta för sig. Uppskattat!

Henke kommer medan mamma och Lillis är kvar. Nu är det bara finliret med pizzan kvar. Jag sätter Henke i arbete med att garnera med de skivade champinjonerna. Alltför sällsynt att vi står så här tillsammans i köket. Riktigt mysigt! Det är så sällan man får rå om sina barn så här på tu man hand, så det gäller att passa på när tillfälle bjuds.

Det är med nöd och näppe att pizzan går ner. Henke tvingar ner det sista av min bit, som jag har lämnat. Jag hade nog kunnat pressa ner den också, men jag vet ju att det ligger en stor chokladkaka i skåpet och väntar. Henke säger att han redan har sett den, men att han nog kan klämma ner den också.

Innan det är dags för Robinson, så vill Henke försöka att hitta någon bra bild på båten. Han har fått i uppdrag att sälja den med sin lite mindre motor på, så får han vår lite större motor, som tack för besväret. Verkar vara en bra deal, för nu jäklar ska det bli annons på Blocket!

När klockan är åtta, så sitter vi bänkade i soffan och njuter av värmen och det trevliga sprakandet från braskaminen. Det är nog en av de saker jag kommer att sakna, när jag har flyttat till Stenby. Å andra sidan, så kommer jag nog aldrig att behöva elda för att få set så där varmt och ombonat inne. Där är det fjärrvärme och varma trägolv.

Henke kramar om mig och åker hemåt straxt efter Robinson. Det är redan minusgrader ute, så jag ber honom att köra extra försiktigt hem. Tänk att jag har fått rå om min lilla gubbe alldeles själv, en hel kväll!

torsdag 13 oktober 2011

Nu är jag med bostadsrätt!

Jag är så uppe i varv nu, inför dagens kommande visning av bostadsrätten. Idag kommer jag förmodligen att veta om lägenheten blir min eller inte. Känns som ett stort steg att ta det beslutet, men jag håller ju redan på att möblerar i huvudet, så det är ju bara att ge efter.

Nu sitter jag i bilen på parkeringen i Stenby och väntar på att Henke ska komma. Självklart är jag en kvart tidig! Det dröjer inte länge innan även Henke dyker upp. Nu gäller det!

Den här gången har jag med mig måttband och noteringsblock. Jag har tänkt att mäta lite, för att se vilka möbler som går att ta med. Henke ska hjälpa mig att kolla lite också. Mäklaren har lovat att hjälpa mig att undersöka det som behövs.

Det går bara inte att hitta en enda liten skavank! Paret, som bor där idag, berättar att de aldrig har gått med skor inne och  att de till och med har undvikit att göra en del hål i väggar och tak. Samtidigt noterar jag att mäklaren just har klivit upp på den vita badrumsmattan med sina ytterskor.

Det tar mindre än en halvtimme, innan jag säger att jag går med på deras pris och att jag vill ha lägenheten. Damen i huset utbrister, "-Men gud, så snäll du är!" Hm, snäll och snäll, tänker jag. Skit samma, jag vill ju ha den här bostaden bara! Den är MIN!

Vi börjar prata om hur snart jag kan få tillträde och då berättar de att de redan har nytt boende på gång. Låter som att jag skulle kunna få flytta in redan under december någon gång. Tänk vad skönt! Då slipper jag sitta ensam här ute i Bälgviken hela vintern. Vi bestämmer att vi ska träffas i morgon, för att skriva kontrakt. Låter toppen!

Efter visningen är det dags att åka till vårdcentralen för att träffa beteendevetaren. Blir en kort session idag. Vi är klara redan efter en halvtimme, eftersom det inte finns så mycket att bearbeta idag. Nästa tid dröjer en hel månad. Det går bra, känner jag.

Jag ringer till Ullis, direkt när jag kommer ut från Vårdcentralen och skriker, "-Jag har blivit med bostadsrätt!!" Ullis blir jätteglad och säger att jag kan komma dit och fika, så jag sätter mig i bilen och kör mot Skiftinge.

Efter kramkalas i hallen med de tre tjejerna, så dricker vi kaffe och äter Ullis goda äppelkaka. Jag smäller i mig två stora bitar och ber sedan om att få receptet. Supergod!

Ullis och jag gör sedan sällskap till Ica Maxi. Hailey får följa med i sin vagn. Jag måste ju handla ett pizza-kit, så att jag kan bjuda Henke på hemgjord pizza ikväll. Sen slinker det ner en chokladkaka i vagnen också. Måste ju fira med någonting och jag vet ju att Henke är svag för just choklad.

Väl hemma i Bälgviken igen, så ringer jag mamma och berättar den glada nyheten. Hon blir också glad och säger att då kan vi ju fira på riktigt med champagne, i morgon när jag kommer dit.

Nu har jag precis slängt i mig en tallrik med yoghurt och väntar på att Nilla ska komma hit. Jag har lovat att färga och plocka hennes ögonbryn, så att hon blir fin lagom till tjejfesten på lördag. Måste nog ta tag i mina egna ögonbryn tills dess också.

Hoppas att jag hinner klämma in en promenad runt Lillsjön också, innan Henke kommer. Kanske skulle försöka att lura med Nilla också.

onsdag 12 oktober 2011

Städdag med fikabesök

Idag vaknar jag tidigt, med min mått mätt. Klockan är runt åtta, när jag börjar med frukosten. Jag känner mig utsövd, även om Simba har väckt mig flera gånger under natten. Kanske kroppen och själen äntligen har kommit ifatt, i alla fall när det gäller sömn.

Tanken är att jag ska städa på förmiddagen, men jag drar mig in i det längsta. Kommer att tänka på att Karin inte mådde så bra igår, så jag kanske skulle ta och ringa henne, för att höra hur hon mår idag. Ingen hemma, eller så orkar hon inte svara, helt enkelt. Jag vet hur det kan vara ibland.

Jag sätter mig vid datorn, för att skriva ett meddelande till Karin. Då ringer telefonen. "-Hej, det är Karin! Hur är det?" Jag frågar Karin om hon har sett att jag ringde bara för en minut sedan. "Näej, här har ingen ringt!" Konstigt, jag ringde ju nyss!

När jag tänker till, så har jag slagit fel nummer. Men är det inte konstigt, att Karin kommer på tanken att ringa mig, när jag just har tänkt på henne?! Jag blir lite lätt knottrig, när jag tänker på vad det är som styr det vi gör och känner.

Vi pratar en lång stund och samtalet innehåller både allvar och härliga skratt. Det känns så otroligt skönt att kunna ge av sig själv, samtidigt som man får så otroligt mycket tillbaka. Du är en guldgruva, Karin!

Städa var det ju! Grejen är den, att jag känner verkligen för att städa nu, när jag har boostat ny energi från Karin. Jag bestämmer mig raskt för att det bara blir dammsugning. Dammningen kan vänta ett tag till. Det går ju som en dans!

När jag ändå är i stöten, så passar jag på att torka av golven också. Känns fräscht att få göra det. Energin formligen sprudlar i kroppen! Finns till och med lite energi kvar, så att det räcker till en promenad runt Lillsjön, innan lunch.

Det är ett riktigt härligt höstväder, med sol och starka färger, även om det blåser lite kallt. Är man bara rätt klädd, och det är jag, så kan man njuta av varje sekund. Det känns så skönt, att få vara ensam med tankarna och få andas den friska luften. Terapi på hög nivå!

När jag kommer hem, så kokar jag makaroner, en rejäl laddning, och mikrar lite köttbullar till. Nu har jag kokta makaroner till flera mål. Smakar gott med lite mat nu, efter den raska promenaden.

Doris ringer och berättar att David får komma hem från lasarettet redan i morgon. Vi hade ju planerat att åka dit tillsammans i morgon, för att hälsa på och för att äta lunch tillsammans. Nu får vi ses en annan dag i nästa vecka istället, bestämmer vi.

Nu är det hög tid att börja förbereda äppelpajen, jag har tänkt göra, innan Tiina kommer på besök. Ska bli kul att träffa Tiina. Vi jobbade samtidigt på Fb Data i Hållsta, för många år sedan. Tiina har varit med om stor sorg och vill gärna kunna dela med sig av sina erfarenheter till mig.

När äppelpajen står i ugnen, så passar jag på att duscha och tvätta håret. Jag vill ju vara fin och iordning, när Tiina kommer. Hon är alltid så himla pigg och fräsch, så det känns bra att inte vara alltför sunkig själv, när jag står där i hallen och tar emot.

Allt är klart och nu sitter jag återigen som en sällskapssjuk gammal nucka och väntar. När det knackar på dörren, så tror jag givetvis att det är Tiina, men det är Sanna, Nillas dotter, som vill låna några filmer. Hon är så gullig och hon får givetvis låna hur många filmer hon vill.

Nu är det i alla fall Tiina, som kommer. Superfräsch och med en presentpåse och en kondispåse. Vi kramas och det känns bra, redan från början.

När jag har visat Tiina runt, så slår vi oss ner i köket, i väntan på att kaffet ska puttra klart. Redan under tiden, när jag visade runt, så har vi börjat prata om allt som har hänt. Känns väldigt lätt och fint. Jag lyssnar intresserat på det Tiina har att dela och vi känner att det finns en hel del likheter, även om en sorg aldrig kan vara en annan lik.

Tiina har ett väldigt djup och en stor insikt i livet. Jag blir riktigt imponerad. Nej, det är nog fel uttryck. Snarare berörd och tagen av det vi nu delar. Vi delar våra innersta tankar om sorg, men även om annat i livet. Helt otroligt hur det kan klicka så där, fast vi egentligen aldrig tidigare har varit så nära.

Det blir "Bonde söker fru", som sätter punkt för vårt samtal. Även Tiina brukar göra som jag, bädda ner sig i sängen bland kuddarna, för att få låta sig roas av förälskelser och pinsamheter, blandat huller om buller. Man blir bara så glad!

Jag hinner ringa både till Ullis och till Henke, innan jag bäddar ner mig framför TV:n. Jag bestämmer med Henke att vi ska ses i Stenby straxt innan tio i morgon. Han ska hjälpa mig att göra en sista bedömning av bostadsrätten, innan jag bestämmer mig. Sen att jag redan har bestämt mig, det är en annan sak!

Efter visningen i Stenby i morgon, så är det dags att träffa beteendevetaren igen. Nu är det två veckor sedan jag var där och det ska bli skönt att få komma dit igen. Känns bra att ha någon utanför den närmsta kretsen att bolla alla tankar och känslor med.

Ullis och jag bestämmer att jag ska ringa sen, efter besöket på vårdcentralen. Vi ska äta lunch tillsammans, nu när det inte blev av med Doris. Verkar som att även morgondagen blir en innehållsrik dag.


tisdag 11 oktober 2011

Fullspäckad dag

Jag har sovit dåligt, ända sedan femtiden i morse. Det snurrar så mycket i huvudet nu. Det är mäklare och ev flytt, som spökar just nu. Det är ju i alla fall tio gånger bättre än att drömma om framrusande godståg!

Nu vaknar jag i alla fall, efter en stunds sömn och inser att jag måste gå upp. Idag ska jag åka hem till Lena Forsman och fika och prata en stund. Hon har det jobbigt, efter att hennes man fick hjärtinfarkt, när de var i Turkiet för att fira Lena 50-årsdag. By the way, han heter också Johnny....

Just som jag ska sätta mig vid frukostbordet, så ringer mäklaren. Vi kom överens om igår, att han skulle ringa mig på morgonen idag, för att boka in en ny visning. Jag behöver komma dit igen, för att se om det fortfarande känns rätt. På torsdag morgon ska jag dit.

Nu måste jag lägga på ett kol, för att hinna till Lena till elva! Hinner bara tänka tanken, när Henke messar och frågar om jag kan ringa upp honom. Självklart, lilla gubben! Han berättar om att han har varit vittne vid en olycka igår kväll och behöver prata av sig en stund.

Nu är det jäkligt bråttom! Telefonen ringer igen, precis när jag ska ta på mig skorna för att åka till Lena. Den här gången är det Doris, Johnnys mamma. Självklart tar jag av mig skorna och pratar en stund. Jag messar Lena att jag blir sen.

Doris berättar att David ligger på lasarettet igen. Den här gången är det hans astma som spökar. Han är så dålig i lungorna, så att han blir säkert kvar hela veckan. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap upp och hälsa på honom på torsdag.

Lena dukar fram kaffe och bröd, när jag kliver på och lämnar fram en härligt lila minicyklamen. Hon verkar skakad av det som har hänt, men är ändå sansad. Hon känner lite som jag, att huvudet är fullt av bomull. Vi pratar om allt som har hänt och klockan bara rusar fram, så snart är det dags att åka hemåt igen.

På väg hem, tar jag vägen förbi hos Lillis. Han har glömt kvar sina glasögon i husbilen, som står parkerad hemma hos mig. Han blir därför glad, när jag lämnar fram dem och jag får en kram. Jag passar även på att krama om Henke, som tillfälligt jobbar hos Lillis.

Det är en strålande höstdag och jag får fälla ner solskyddet i bilen, för att inte bli bländad. Luften är hög och klar. Egentligen skulle man ha gett sig ut i naturen en sån här dag, men idag hinner jag faktiskt inte. Visst är det sjukt?! Och jag som inte ens jobbar!

Ändå så hamnar jag på något sätt vid bostadsrätten jag är intresserad av. Jag parkerar bilen och går sakta genom området, för att liksom känna in hur det känns. Precis bakom längan med förråden, som hör till området, ligger en liten fin lekpark. Jag kan riktigt se hur jag är där med Hailey och gungar henne sakta.

Jag känner mig som en smygtittare i området, men det bjuder jag på! Folk kan stå där och glutta bakom sina gardiner, om de vill! Jag måste ju få gå där och titta om jag vill! Nej, det är nog ingen som undrar. Det är bara jag som känner så. Dags att gå tillbaka till bilen, kanske?

När jag kommer hem, så serverar jag mig en snabb lunch bestående av yoghurt och makrillmacka. Måste gå snabbt, för snart är Ullis och Marre här. De ska lämna Simbas torrfoder, som vi har skickat efter tillsammans från England. Mycket billigare!

Jag hinner inte börja äta, innan mamma ringer för att höra hur det är. Vi pratar en stund om allt som har hänt sen sist vi pratade. Mamma undrar vad jag ska göra på fredag. Jag berättar att det är enda dagen den här veckan, som jag inte har något inbokat.

"-Bra, då kommer du hem till mig och tar en promenad runt Borsöknasjön och badar bubbelbad och dricker champagne!", säger mamma, nästan lite trotsigt. Måste ju erkänna att det är ganska enkelt att veta vad jag ska svara på den frågan. Yes!!

Ullis och Marre kommer precis, när jag har hunnit dukat undan lunchen. Hailey är nyvaken och ser så där himla gosig ut. Jag nästan sliter henne ur Marres famn. Mormors tjej!

Ullis ställer ner 5-kilossäcken med kattmat på hallgolvet. Nu vet jag en, som kommer att blir glad! När jag har hällt upp en skål med torrfoder, så öppnar jag altandörren och ruskar på skålen, så att det rasslar. Simba formligen flyger in, trots att han möter Hailey på golvet, när han rundar hörnet in till köket. Helt överlycklig, alltså!

Vi fikar och pratar en stund, medan Hailey far omkring och försöker att ta på allt som finns i räckhöjd. Nu går det undan, kan jag lova! Det dröjer nog inte länge, innan hon kan resa sig och därmed får lite mer räckvidd.

Ullis undrar vad jag ska göra på fredag och jag berättar att jag just har bestämt att vara hos mamma då. Ullis ser besviken ut. Hon hade tänkt att vi skulle gå på stan eller nåt. Jag föreslår att vi kan göra det på lördag istället. Jag ska ju på tjejfest på kvällen och har inget fint att klä mig i. Deal!

När Ullis och Marre åker hemåt igen, så lämnar jag med lite äpplen och paprikor. Det är alltid välkommet och jag hinner ju inte göra av med allt själv, heller.

Nähej, om jag skulle ta och försöka få i mig lite kvällsmat nu då. Sen har jag lovat Henke att ringa en stund. Förstår inte var tiden tar vägen! Den här dagen är ju snart slut!

måndag 10 oktober 2011

Kramkalas på Swedbank IT

Jodå, jag har lyckats att ställa mobilen, så att den ringer klockan sju. Fattar inte hur jag orkade gå upp klockan fem förut, som jag gjorde när jag pendlade till Stockholm. Lyckas med nöd och näppe att komma upp nu.

Ordentlig, som jag är, så åker jag hemifrån i god tid för att hinna parkera bilen. Problemet är bara att när jag kommer dit, så finns det ingen ledig parkering vid busstationen. Gaah! Paniken kommer krypande. Vart ska jag åka nu då?!

Känns för långt till den stora parkeringen vid Nyfors, så jag bestämmer mig för att kolla om det finns något vid Coop på Sveaplan. Jodå, det finns många parkeringar där, men jag läser på en skylt att man får stå där i max tre timmar.

Jag bestämmer mig i alla fall för att ställa mig där. Inte sjutton kan de väl hålla koll på alla bilar, som står här under dagen. Just som jag har stängt av motorn och tänkt kliva ur bilen, så ser jag i backspegeln att det sitter en man i en bil med dekalen ScanPark och väntar.

Shit, det måste alltså vara en parkeringsvakt, som sitter och kollar in vilka som parkerar här. Så kul är det inte att få böter, så jag bestämmer mig snabbt för att leta parkering på någon gata på söder. Nu börjar det bli bråttom, om jag ska hinna med tåget, som går kl. 9:07!

Kl 9:06 kommer jag småjoggande in på stationen, bara för att konstatera att tåget är försenat. Tänk, jag visste det! Här har jag stressat helt i onödan! Nu kanske jag dessutom blir sen till kiropraktorn. Typiskt!

Med tre minuter tillgodo, kliver jag in hos kiropraktorn. Puh! Hoppas bara att jag kan slappna av nu, så att han får loss få de låsningar jag har. Jag har ju redan berättat om vad som har hänt mig, så den delen undviker vi att prata om.

Claes, som han heter, får loss på det som behövs och vi bokar in en ny tid några veckor framåt. Nu går det inte att låta bli att prata om vad som har hänt längre. Det faller sig naturligt och det känns bra att berätta. Jag blir givetvis ledsen och jag ser att även Claes har nära till tårarna.

På väg till bussen, passar jag på att djupandas i den fuktiga och grådisiga höstluften. Så ja, nu känns det bättre! Ska bli skönt att träffa mina gamla arbetskamrater nu.

Claes tyckte att jag behövde komplettera hans behandling med massage, för att få bukt med de elaka muskelknutorna i bröstrygg, nacke och axlar. Jag ringer därför till Maria, som är på jobbet, och ber henne att boka en tid hos den naprapat, som har mottagning på jobbet idag. Fixat och klart!

När jag kommer till jobbet, så börjar vi med att äta lunch. Kramkalaset börjar redan i matsalen, för där träffar jag ju givetvis många jag känner.

Mäklaren ringer, när jag sitter i matsalen och berättar att säljarna inte kommer att acceptera något annat pris än utgångsbudet. Jag säger att jag gärna vill titta på lägenheten en gång till, innan jag kan bestämma hur jag vill göra. Måste ju känna efter om det fortfarande känns så där bra, som det kändes på visningen.

Efter lunch och kaffe, så går jag upp på det plan, där jag satt tidigare. Där väntar många varma kramar också. Jag träffar en fd arbetskamrat, Henryk, som jag kramar om. Det tar en stund innan jag förstår att han inte vet vad som har hänt. För att vara säker, så frågar jag rakt ut "-Vet inte du om att Johnny är död?"

Orden kommer så obarmhärtigt och Henryk ser helt chockad ut. Jag blir också ledsen, så jag ber Henryk att följa med in på ett rum. Där förklarar jag allt från början till slut. Jisses alltså, jag trodde verkligen att alla visste!

Jag träffar även på min gamla chef, Ullis. Vi kramas länge och då kommer tårarna igen. Jag får gå och "pudra näsan" lite, för att orka vidare. Det känns lättare sen, när jag följer med Ullis ut, när hon ska röka. Vi hinner prata en bra stund.

Klockan två är det dags för mig att få min massage. Aahh! En halvtimmes skön smärta. Ja det är faktiskt precis så, både ont och skönt på en gång. Det är tvunget att vara så, för att få bukt med min muskelvärk. Perfekt att kunna få en tid med så här kort varsel!

Min Ullis ringer, medan jag är hos kiropraktorn. När jag ringer upp henne, så är hon och Marre på akuten med Hailey. Hon har lyckats hitta någon sak på golvet och satt i halsen. Det akuta är över och hon måste ha svalt ner vad det nu var. Nu sitter de på akuten och väntar på röntgen. Stackare!

Jag gör en sista sväng, för att hitta de arbetskamrater jag inte har träffat på ännu. Danne kramar om mig så hårt, så jag skojar och säger, att nu får jag nog gå tillbaka till kiropraktorn igen. Vi pratar en lång stund, innan det är dags för en sista bamsekram.

Maria kör bil till Stockholm idag, så jag har blivit erbjuden skjuts hem tillsammans med henne och Irene. Vilken lyx! Då hinner vi ju prata lite i bilen också.

Min Ullis ringer och säger att det inte är någon större fara med Hailey längre. De ska bara vara lite observanta på vad som kommer ut i blöjan och kolla att det inte blir totalstopp. De såg inget på röntgen, så det är nog inget farligt.

Vilken härlig dag det här har varit! Både nytta och nöje på en och samma gång. Jag ser redan fram emot nästa gång, som redan är inbokad. Givetvis är det den dagen, då jag har tid hos kiropraktorn igen. Sen avslutar vi med lite mat och bus på kvällen, innan vi tar tåget hem. Perfekt att se fram emot!

söndag 9 oktober 2011

Trädgårdssöndag

Redan i går kväll, när Totte och Nilla gick hemåt, så hade temperaturen ute börjat krypa ner mot nollstrecket. Jag blir därför inte förvånad nu, när jag ser att det har varit fyra minusgrader någon gång under morgontimmarna. Tur att jag flyttade in pelargonerna under altantaket,  innan jag gick och lade mig igår!

Det är en gnistrande vacker morgon. Helt vindstila. Solen har ännu inte trängt igenom dimmolnen. Nästan alla löv har ramlat av asparna i hörnet på tomten. Det behövs bara en rejäl frostnatt, för att det ska ske. Sidensvansarna sitter i grannens rönnbärsträd och kalasar.

Efter frukosten byter jag rent i sängen och slänger in lakanen i tvättmaskinen. Har jag tur, så hinner de torka ute idag. Det är förmodligen sista gången för i år, i såna fall.

Det är dammigt som bara den under sängen, så jag får ett ryck och dammar och dammsuger hela sovrummet. Härligt! Det kanske är så man ska göra, ta ett rum i taget. Hoppas att jag kan köpa den där bostadsrätten. Blir lite mindre att städa då med 75 kvm och ett badrum, istället för som idag med 124 kvm och två toaletter .

Jag avslutar städningen i sovrummet med att lägga på det nyskakade överkastet. Som krona på verket, lägger jag kuddar och gosedjur i en fin samling. Idag är det en nykomling i samlingen av gosedjur. Välkommen Hälge! Du gjorde att bra jobb i natt, tillsammans med Cornelius och Molly....


Frosten har gått hårt åt paprika- och tomatplantorna. Jag får rädda det som räddas kan. Paprikorna, som jag har dragit upp från egna frön, ska egentligen vara röda, men det hinner jag inte vänta på. Jag har redan tagit flera stora, fina paprikor till olika maträtter, även om de har varit gröna. Ändå finns det så här mycket kvar....


Till lunch äter jag rester av den chili jag bjöd Totte och Nilla på igår. Smakar lika gott idag, nästan godare. Nu kommer jag garanterat att stinka vitlök i morgon, när jag ska till min kiropraktor. Det bjuder jag på! Jag får väl vara glad om magen håller sig i schack, när han vrider, trycker och bänder på mig.

Nu har solen tittat fram genom molnen, så jag går ut i trädgården och börjar röja lite. Finns hur mycket som helst att göra, så det gäller att ta en sak i taget, om jag inte ska bli galen. Jag vill ju så mycket, men klarar inte av att göra allt själv.

När jag är på väg med skottkärran upp i skogen, så känns det ovanligt tungt. Typiskt, jag har fått punka på skottkärran! Jag sliter och drar den baklänges upp i skogen, innan jag kan tippa trädgårdsavfallet.

När jag kommer tillbaka, så tar jag fram cykelpumpen och försöker att pumpa däcket. Det är så totalt tomt, så ventilen bara försvinner in i fälgen, när jag trycker på med pumpen. Nu är jag gråtfärdig, men jag vägrar att be om hjälp. KAN SJÄLV!

Nu har jag tagit bort vissna sommarblommor och rensat ogräs runt husgrunden. Känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Ändå finns det miljoner saker kvar att göra, men jag måste försöka att begränsa mig till det som är absolut viktigast. Jag har ju lite svårt för det.

Det mulnar på och jag tar in de torra lakanen, för att inte riskera att de blir blöta igen. Luktar ljuvligt! De är trots allt lite råa, så jag hänger dem på en tvättställning inne, för att torka till lite, innan jag viker dem.

Mitt humör har växlat i takt med att solen försvann. Nu har jag avslutat arbetet i trädgården för idag och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Varför måste det blir så, varje gång jag sätter mig ner för att vila?! Verkligheten kommer ifatt.

Jag ringer till Doris och David, för att höra hur det går för dem, men det är ingen hemma. De är säkert ute och tittar på fotboll eller nåt. Mamma och Ullis blir nästa offer för min telefonterror.

Håglösheten kommer över mig igen. Det måste hända något hela tiden, för att jag ska må bra. Ändå har jag ju varit noga med att jag skulle vara själv idag, så att själen kunde komma ifatt. Verkar inte som att det hjälper.

Skrivandet blir min räddning från håglösheten idag, som så många gånger tidigare. En ström av ord direkt från hjärtat. Vad skönt det är att kunna få ur sig allt via tangentbordet! Känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok idag. Vill bara inte sluta!

Inser att det kanske vore bättre att jag började kolla upp vad jag ska ha på mig i morgon och förbereda morgondagen. Jag har en tid inbokad hos min kiropraktor i Stockholm. Sen har jag en lunchdate med mina gamla arbetskamrater på Swedbank IT.

Ser fram emot en trevlig dag i morgon. Enda kruxet är att jag måste ställa klockan för att hinna med Stockholmståget kl. 9. Det är smällar man får ta!